För människor som ej är bekanta med Tidlös utbildning och vill ha en snabb introduktion av det väsentliga, tänkte jag [här] sammanfatta det viktigaste och hur sakerna i den hänger ihop.
Det inledande argumentet är att frågor om saker som livskvalitet, utveckling, hälsa, framgång, etik, o s v, inte har någon mening utan en standard eller måttstock att förhålla sig till, likt en kompass. Och ofta pratar människor om dessa saker, och slänger ur sig fraser som "självförverkligande," "agera moraliskt," "ta ansvar," och "nå framgång i livet" utan att först definiera vad detta innebär. Vad är parametrarna för självförverkligande, moral, ansvarstagande, framgång, o s v, och är de objektiva? Vem bedömer? Och vem vet vad som verkligen är moral, ansvarstagande, framgång, o s v?
Vi har sett hur destruktivt och omoraliskt så kallade "moraliska" religioner har agerat. Vi har sett hur destruktivt och oansvarigt hårt arbetande ledare och politiker har agerat. Lata människor har åtminstone dygden att inte göra något istället för att riskera oavsiktlig destruktivitet. Liknande saker kan sägas om människor med så kallad framgång, vilket oftast är en inbillning. Vi underskattar ofta hur rika våra egna liv egentligen varit, och kunde ha varit om vi inte jagade fåfänglig framgång för att se bra ut inför andra. Vi kunde varit mer moraliska om vi inte försökt påtvinga moral, mer ansvarstagande om vi inte försökte styra, ställa, eller blanda oss i naturlig utveckling, o s v.
Så förslaget är en ny standard; en objektiv och förnuftig måttstock att orientera oss kring, som jag kallar för en Visdoms- eller Utvärderingskompass. Detta är kärnan i Tidlös utbildning, och varför den även kan kallas 'Väsentlig utbildning'.
När det kommer till att nå en högre opartisk logik eller förnuftigt riktad kompass, måste vi medge att kunskap är väsentligt, och att kunskap bör vara verklighetsförankrad – det vill säga vara sann. Så hur når vi vetskap eller kunskap (fakta, sanning) om något överhuvudtaget? Först måste vi söka något som går att veta, nå ett gemensamt grundantagande alla kan ställa sig bakom. Vad kan vi alla veta med säkerhet? Bara det som återupprepar sig är möjligt för alla att veta med säkerhet. Utan upprepning i fenomen kan ingen objektiv eller användbar kunskap etableras. All exakt kunskap, alla mått, är bara möjliga genom observation av upprepande ting och processer.
Detta gäller även vad folk kallar enstaka händelser. För att ha kunskap om enstaka händelser, t ex att en bilolycka har skett på en väg efter att ha krockat med en älg, måste du först ha kunskap om både bilar, älgar, och vägar. Allt detta kräver i sin tur upprepning. Hade du aldrig tidigare bevittnat något av detta och sett denna kombination av fenomen för första gången, skulle du inte ha någon aning om vad det är.
Vi bör först acceptera rörelse (förändring, tid) som grund för kunskap; därefter matematiska enheter (tal). Förutom det vet vi bara att en värld som vi lever i existerar, och att vårt medvetande i oss själva existerar. Detta är fakta, verklighet, även om det inte går att bevisa eller motbevisa. Allt annat är värdelöst som grund. Allt annat är bara okända kvantiteter och fenomen, så som "natur," "materia," "liv," "död," "energi," "ljus," "mörker," o s v. Inget av dessa kvantiteter eller fenomen fungerar som utgångspunkt.
Vi har därmed börjat formulera en utgångspunkt för väsentliga filosofiska principer, principer som kan kallas "tidlösa" och bestående (permanenta). Med andra ord börjar kunskap med upplevelse och filosofi. Inte med vetenskap eller information. För även om du läser en faktabok eller någons statistiska undersökning, kan du fortfarande inte veta om informationen du läser är sann eller kompetent utförd.
Nästa steg är att söka orsaken bakom fenomen och bakom vårt medvetande som upplever. Så vi reducerar fenomen tills deras grundelement inte längre går att reducera, för att se hur de är uppbyggda. Vi observerar världen som primärt rörelse, och att den grundläggande rörelsen som upprepar sig är cirkulär i form av, t ex, dygn och årstider. Ingenting är därmed permanent, förutom själva rörelsen. Detta kan kallas för en "konfigurering" världen är grundad på. En "yttersta" verklighet. Allt annat sätts ihop och bryts ned, men rörelse (tid) består.
Men hur fungerar rörelse? Vad är dess orsaksmekanism?
För att rörelse ska kunna fungera krävs en växelverkan; en polaritet; två anslutna ting som samtidigt stöter bort varandra. Ett enda ting kan inte producera rörelse eller fenomen. Inte heller två ting om inte dessa utgör två motsatser med jämförbar styrka eller permanens.
Vi når därmed slutsatsen att existens är beroende av minst tre aspekter för att kunna producera mer fenomen och forma en värld som den vi existerar i. Vi bör även anta att medvetandet är uppbyggt på samma vis. Därmed kan vi formulera denna grundläggande och permanenta orsak bakom fenomen i följande matematiska symboler:
+ (kraft)
- (motkraft)
∞ (anslutenhet, växlande eller medlande kraft, jämvikt och avbruten jämvikt)
Det här är det närmaste vi kommer en konfigurering eller tidlös orsak bakom verklighetens rörelse, fenomen och effekter – eftersom fenomen inte går att reducera eller dela upp i mindre beståndsdelar. I brist på en bättre symbol kan vi även använda denna triad som symbol för vårt medvetandes grundelement eller grundprinciper. Denna tidlösa orsak som reglerar sakers väsen blir därmed grunden för vår kunskap, och är följaktligen mest värdig som vägledare.
Riktig opartisk kunskap kräver upptäckten av kategorierna till verklighetens konfigurering, d v s de tidlösa naturlagarna, och fördjupning i uppskattningen av deras betydelse. Dessa principer förmedlar vad vi bör finna i vår upplevelse och erfarenhet. De är främst en formel för att behålla i vårt minne de upplevelseelement som är tidlösa. De är aldrig önsketänkande.
Så vilka slutsatser kan vi dra och hur kan vi tillämpa denna grundläggande kunskap i fråga om livskvalitet, utveckling, hälsa, framgång, etik, ansvarstagande, o s v?
Det är uppenbart att cirkulär rörelse eller en permanent bakgrund (orsak) inte kan ha någon riktning eller förbättring. Det är också uppenbart att försöka göra något annat permanent är att utmana eller kämpa emot denna grundläggande konfigurering, vilket bara kan leda till frustration och besvikelse. Det blir därmed också uppenbart att inget kan ha något slutgiltigt mål eller höjdpunktssyfte i en permanent eller upprepande (cyklisk) evighet. Faktum är att det inte kan finnas något höjdpunktssyfte även om existensen skulle vara temporär.
Om slutmål och höjdpunktssyften inte kan existera, då kan de inte vara rätt riktning att söka svaren i. Om vi söker ett permanent tillstånd, är det då inte mest förnuftigt och realistiskt att finna ett redan existerande permanent tillstånd: oupphörlig förändring som ger oss upplevelser och överraskningar och förhindrar oss från att bli uttråkade? Den enda förnuftiga riktningen i fråga om utveckling blir då: inte ett slutmål men ett mål av närvaro, av att uppskatta och leva i ögonblicket. Detta innebär inte ett upphörande av planering eller trivialiserande av framtiden, men planering bör stödja fortsatt närvaro och uppskattning av varje kommande ögonblick med mottaglighet, öppenhet och intresse. Ju högre livsform desto mindre återupprepning och mer variation är dessutom nödvändigt för hälsa och tillfredsställelse.
I fråga om syfte söker vi då inte längre efter det i framtiden i form av ideal att uppnå, men söker istället efter syften i vad vi är just nu. Det vill säga att vara och att manifestera det vi är. Istället för att fråga oss om vi har ett syfte att åstadkomma i framtiden, bör vi fråga om vi, med den natur vi fått, tjänar en funktion i en värld av anslutna processer; en "funktion" likt hur olika mikroorganismer stöder högre arter, och hur arter stöder ett större ekosystem, o s v.
Vår värdering blir därmed den kunskap om verkligheten vi etablerat; riktning blir ögonblicket; och förbättring (utveckling) blir synkronisering eller medflöde med verklighetens konfigurering eller tidlösa orsak, vilken är bortom tid och polariteter (motsatser). Livskvalitet, hälsa, framgång, etik, ansvarstagande, o s v, är även det anslutet med det här. Det vill säga med närvaro, med rätt kunskap, med naturlig funktion, o s v. T ex måste ansvarstagande främst ha att göra med undervisning om detta.
Värdering: sanning, yttersta verklighetens principer
Riktning: ögonblicket, bli mer det vi är
Förbättring: medflöde med verklighetens lagar
Vad som är att betrakta som fel värdering är därmed kunskap som inbillar oss om att vi måste eller bör uppnå mål eller permanenthet i framtiden; vilket är fel, orealistisk och meningslös (fåfänglig) riktning; och leder till försämring i och med ett kämpande emot verkligheten. Så det som ökar inbillningar och motsatstänkande och får oss att sträva i en omöjlig riktning, vilket både slösar våra energier och distraherar oss från både närvaro och vad vi redan är, är därmed motsatsen till utveckling eller förbättring.
Fel värdering: inbillning och felaktig kunskap
Fel riktning: fokus på mål i framtiden, bli annorlunda
Fel utveckling: kämpande emot verkligheten
Så vi har nått slutsatsen att den mest logiska riktningen är att manifestera eller vara det vi redan är, fullfölja vår "funktion" i relation till vår naturliga omgivning, vilket bör leda till en djupare tillfredsställelse med en riktig känsla av frihet och mening. Fel riktning är fokus på att bli det vi inte är (genom att sätta upp mål i framtiden) vilket riskerar att rubba funktionen i det vi är, och samtidigt motarbetar tillfredsställelse och känsla av frihet eller mening genom att "invalidera" våra naturliga energier och försöka ersätta, kontrollera, eller förändra dem med påhittade idéer, fantasier eller mål bortom nuet vilka inte är rätt "näring."
Detta leder i sin tur till slutsatsen att vi behöver veta och lära känna "vad vi är" som främsta mål, vad vi verkligen vill och behöver, o s v, och det är här vikten av självkännedom kommer in i bilden... För att ens kunna röra oss eller välja rätt riktning för hälsa, utveckling, livskvalitet, o s v, måste vi finna ett sätt att hantera den inre och yttre verklighet vi som människor befinner oss i. Vi kan därmed dela in Tidlös utbildning i följande koncept för att få den övergripande överblicken:
Frilösa människan
Maskerade människan
Biologiska människan
Naturliga människan
Temporära människan
Tidlösa människan
Kulturen måste först förse oss med rätt kunskap innan något annat är möjligt, och det är t ex syftet med Tidlös utbildning och [denna text]. Så det börjar där. Förståelse måste bli en del av vår natur, istället för okunnighet, lögner och inbillningar. Det är första steget. Utveckling börjar därmed paradoxalt inte från vår egen natur, vilken är för partisk och okunnig, men från externa faktorer för att sedan nå våra inre, äkta faktorer.
Formeln A-Ö-X-Ö är vad som representerar grundbygget för säker kunskap eller sanningen. A och Ö står för verkligheten om kontraster, och X står för relationen mellan dem och rörelsen av dem. Det andra Ö:et är vad som gör det möjligt att expandera detta verktyg och även förklara världens mångfald. Så verktyget A-Ö-X-Ö står för kunskap om yttersta verklighetens principer, medan resten av systemet är mer centrerad kring psykologi och självkunskap.
A-Ö-X-Ö är anslutet främst med allkunskap, analogisk metod, tidlös nu-centrering, organiseringstal, och att motarbeta vad jag kallar "evighetsblindhet" – vilket är bedrägliga idéer om höjdpunktssyften i evigheten.
"Frilösa människan" är ansluten med orsaksmässig kausalitet, vilket även A-Ö-X-Ö representerar. Grunden för självkännedom bör byggas kring det faktum att omständigheter primärt styr våra val. Människor har inte så mycket frihet som vi tenderar att tillskriva dem. Konceptet "Frilösa människan" genomsyrar alla aspekter av självkunskap och bör etableras så tidigt som möjligt.
"Maskerade människan" är ansluten med kulturellt förvärv, fostran, och kulturell hypnos. Likt Frilösa människan är det här en aspekt av det faktum att vi inte existerar separat från andra eller vår omgivning. Varje människa kommer, och måste oundvikligen, att börja imitera omgivningen för att kunna kommunicera och överleva i miljön. Detta sker med eller utan medveten fostran från omgivningen. "Förvärv" (d v s kultur, kunskap) kan därmed inte separeras från vår natur. Det är även här egoismen främst har sin boning, då överjaget ansluter sig till rådande värderingar och snarare kväver den egna naturen än hävdar den. "Maskerade människan" innehåller mycket falskt skräp vi måste rena oss från. Vissa saker vi tagit till oss från kulturen kan dock vara bra och användbart, t ex ge oss ett gemensamt språk som gör att vi kan kommunicera mer effektivt.
"Biologiska människan" är vår fysiska kropp med dess organ och funktioner, och är ansluten med fysisk hälsa. Kunskap om den här aspekten av oss själva är viktigt för att upprätthålla kroppens hälsa genom att äta förnuftigt, inte stressa, veta hur mycket sol vi tål, vilka sjukdomar vi kan skydda oss mot, o s v. Det här är en viktig del i självkunskap, men det är även den del som redan uppmärksammas mest i vår kultur. Det finns redan massor av information och rådgivning kring hur vi bäst håller våra kroppar hälsosamma så därför prioriterar jag det inte i Tidlös utbildning.
"Naturliga människan" är våra individuella energimönster och preferenser – instinkter. Den här aspekten av självkännedom är ansluten med individens "syfte" och "funktion," samt koncept som energiutbyte, ömsesidigt upprätthållande, o s v, som stödjer känsla av mening och tillfredsställelse. Det är den här delen av oss själva som behöver uppmärksamhet och självuttryck för att uppleva känslan av frihet och substans. Verktyg som tillhör Naturliga människan är Partiskhet psykologin, där vissa särdrag av människor kan kategoriseras och analyseras, så kallade "människotyper." En hel del nya begrepp används här, men bör inte ta allt för lång tid att lära sig, och de är högst användbara för att ge ord till karaktärsfenomen det ofta inte finns bra ord för. Även politiska idéer om, t ex, "Triarki" är anslutna med Naturliga människan och dess behov.
En annan sak som är anslutet med Naturliga människan är Evigt metamorfos mönster, d v s evolution. Det går inte att prata om Naturliga människan utan att även prata om evolution, och en förnuftig evolutionsteori måste vara kompatibel med typer, vilket den nuvarande evolutionsteorin knappt är. Det är t ex viktigt att förstå att särskilda kvaliteter inte kan ärvas hos människor som hos djur. Jag vill därför erbjuda en alternativ eller uppdaterad evolutionsteori.
Kritik av vår nuvarande vetenskap, så som den rådande evolutionsteorin, är kanske inte nödvändig för att upprätthålla våra hittills etablerade parametrar för utvärdering av livskvalitet, hälsa, ansvarstagande, och utveckling. Men om våra nuvarande teorier har brister kan det inte skada att etablera en mer förnuftig eller sannolik teori, om än så bara som en platshållare. Förståelse och sanning är trots allt vår högsta värdering i dessa parametrar.
"Temporära människan" kan hänvisa till alla övriga aspekter av oss själva förutom "Tidlösa människan" (d v s de tidigare aspekter jag redan pratat om), men primärt hänvisar det till våra temporära attityder och förhållningssätt till världen. Detta indikerar ofta hur utvecklade vi är och var vi befinner oss i relation till "Tidlösa människan."
"Tidlösa människan" är det innersta och mest permanenta vi är. Det är vår riktiga och slutliga identitet som upplevs som en observerande självuppmärksamhet eller ren medvetenhet som är svår att beskriva eller definiera genom symboler och språk. Ofta är vi inte ens medvetna om denna inre aspekt av oss själva för vi identifierar med någon av de tidigare nämnda aspekterna och hittar på idéer om vad vi är eller vill vara. Många människor har dock i alla tider blivit påminda om detta djupare eller "högre" Jag genom t ex andlighet eller religioner, och man kan säga att konceptet utgör grunden för all religion (där vissa religioner med tiden avvikit från denna grund). Det har även varit ett inslag i filosofi. Idag dyker konceptet dessutom ibland upp i psykterapeutiska sammanhang, även om det kanske inte är så vanligt. Carl Jung försökte representera det genom idén om det "kollektiva omedvetna", men det är svårt att avgöra om han verkligen begrep sina inspirationskällor.
Tidlösa människan är tätt ansluten med utvärderingskompassen. Eftersom den utgör en andlig dimension är den även relaterad med diskussioner kring saker som reinkarnation, metensomatos, högre energistrukturer, mörk kvanta, och regioner av komplexa tal bortom vår observerbara fysikaliska rumtid värld. Hur viktiga dessa inslag är för Tidlös utbildning kan diskuteras, men varje förnuftig utbildning måste förhålla sig på ett eller annat sätt till religion och andlighet. Särskilt eftersom medvetandet fortfarande är svårbegripligt.
Vad som gör Tidlösa människan viktig är att det är den enda aspekten av självkännedom som kan hantera omständigheter som är bortom vår kontroll genom en attitydsförändring. Vi skulle kunna säga att Tidlösa människan, eller det inre vittnet, är den enda aspekt av oss själva som kan agera fritt genom val av attityd och avsikt. Och eftersom moral är beroende av frihet och fri vilja, kan bara Tidlösa människan agera moraliskt, samt definiera vad som är moraliskt, nämligen en skiftning i attityd och ökande av förståelse om verkligheten.
Så det är koncepten i Tidlös utbildning i stora drag. För mer ingående information kring det ni vill veta, se [Youtube videor] eller artiklar på bloggen om det specifika ämnet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar