Psykologin bakom konformitet

Det pratas väldigt mycket idag om åsiktskorridorer och politisk korrekthet, att människor blir pressade av socialt grupptryck att falla in i led med de rätta värderingarna. Det har även sagts att Sverige är, och har alltid varit, en väldigt stark konsensuskultur.

Men konsensuskulturen är inget unikt för Sverige. Alla befolkningar och kulturer har alltid haft sin egen konsensuskultur. Men det är lätt att bli hemmablind så att man tror att fenomenet är unikt. Den svenska kulturen har även en hel del individualistiska särdrag där folk värderar självständighet och oberoende.

Anledningen till att folk och kulturer faller in i konsensusvärderingar med tendenser att anpassa sig beror på att majoriteten människor är "extraverta." Här syftar jag på ordets ursprungliga betydelse där Carl Jung menade att "extraversion" var en benägenhet att anpassa sig till yttre miljöns idéer och värderingar mer än sina egna. Introversion var motsatsen: de människor som föredrar sina egna idéer och värderingar och har svårighet eller brist på intresse att anpassa sig till miljön eller rådande normer.

Det är alltid eller oftast introverta individer som kommer med förändring eller "uppdaterar" kulturen med nya idéer och tankar som sedan verkställs och blir en ny norm av den övriga, utåtvända (extraverta) majoriteten. Så konsensuskultur beror på att majoriteten människor är "extraverta" och föredrar etablerade system framför nyskapande kreativitet och ifrågasättande. Idag används inte begreppen "extraversion" och "introversion" på det här sättet, även om det är en betydligt mer användbar och korrekt tillämpning av dem. Så i brist på bättre begrepp tycker jag vi kan återställa dessa begrepp till sin ursprungliga betydelse.

Ibland kan dock kulturer och konsensus ändra riktning av andra, externa faktorer, om kulturen blir så opraktisk och verklighetsfrånvänd att omständigheters påtryckningar tvingar den att ändra sitt system. Eller om den blir erövrad av en annan kultur.

För att analysera människors psykologiska tendenser, rekommenderar jag människor att använda Tidlös utbildnings "Partiskhet psykologi." Men innan jag går in på det i mer detalj, låt oss först kika på den kända Femfaktorteorins analys.

Först av allt, Extraversion i Femfaktorteorin är associerad med Entusiasm och Påstridighet (Assertiveness). Den nämner inget om att Extraversion har att göra med anpassning till externa normer och idéer. Istället associerar Femfaktorteorin detta särdrag med Samvetsgrannhet (Conscientiousness), medan preferens för egna idéer och ifrågasättande associeras främst med Öppenhet, den mest kreativa faktorn.

Så Femfaktorns förklaring till konformitet är ungefär att Samvetsgranna människor föredrar etablerade system och planer de kan bli effektiva på att imitera, bemästra och följa. Och detta leder till konservativa tendenser. Både politiskt konservativa och Liberaler har visat sig vara Samvetsgranna, vilket visar att denna rutinmässiga och anpassande tendens råder oavsett den politiska skalan. Denna hårt arbetande men anpassande tendens leder till bedömningar mot sig själva och andra baserat på hur väl de passar in. Sedan har de funnit att vissa andra personlighetssärdrag ökar sannolikheten att bli just konservativ eller Liberal, auktoritär eller jämställdhetsfokuserad, o s v.

Men att vara fokuserad på att arbeta hårt efter rutin, utan att gå in i sitt eget psyke för att begrunda, ifrågasätta, och uppfinna nya saker, är en form av Extraversion. Handlingsorienterad eller "Stel" Extraversion som jag kallar det. En introvert är, som vi vet, vanligtvis mer intresserad i ovanliga idéer och inte lika hårt arbetande rent fysiskt. Vad som sägs om Öppenhet – vilket är associerat med intellekt, ovanliga idéer, nyfikenhet och nyskapande kreativitet – bör därför även vara associerat med Introversion.

Korrelationen mellan kreativitet och skolbetyg är dessutom noll, eller till och med minus, vilket förklarar varför flickor ofta får bättre skolbetyg än pojkar – för fler pojkar är introverta eller upproriska än flickor. Kvinnor klarar ofta skolan bra eftersom skolan belönar imitering och anpassning, d v s Extraversion. Det här är också varför kvinnor oftare får anorexia och liknande psykologiska sjukdomar, där fokus är på presentation och externa sociala åstadkommanden. Om du tror att du är introvert, men har eller har haft anorexia, då är du inte introvert. Det spelar ingen roll hur blyg, tystlåten eller socialt osäker du är. Om du var introvert skulle du inte ha den sjukdomen. Så livet är lika tufft för extraverta som för introverta. Men problemen är olika.

Den andra saken som är associerad med politisk korrekthet är Vänlighet eller Värme (Agreeableness), ett särdrag som också sägs vara vanligare bland kvinnor; en anpassning för att undvika konflikt och samarbeta. Män säger ofta att kvinnor inte kommer överens med varandra, att de är falska mot varandra, skvallrar, tävlar om populära män eller senaste modet, o s v. Men det är bara en viss typ av kvinnor, vanligast i storstäder och kulturer där kvinnor hjärntvättats av hierarki. Annars vill kvinnor samarbeta med varandra, och de vill även samarbeta med män, vilket är anledningen till att de vill vara delaktiga där män arbetar, o s v, medan män oftast inte är intresserade i vad kvinnorna sysslar med. Jag tror att det är vad som gör kvinnor mer fokuserade på jämställdhet. Majoriteten kvinnor har inte en lika stark individuell identitet som män, på grund av sin Extraversion och människoorientering, vilket driver dem till att vilja gå ihop med andra för att forma ett team eller gruppidentitet.

[Tillägg: En del forskning, så som den utförd av Susan Murphy och Pat Heim, indikerar att huvudkonflikten bland kvinnor sker när någon i gruppen börjar sticka ut från majoriteten eller blir placerad i en överordnad position, på grund av en kvinnlig tendens att vilja att alla ska vara samma (jämställda). Detta skulle kunna hjälpa till att förklara både det kvinnliga fokuset på värme, jämlikhet, och samarbete samt skvallret och den indirekta aggressionen som också är vanlig bland kvinnor på, t ex, arbetsplatser (närhelst någon, särskilt andra kvinnor, sticker ut från majoritetsgruppen).]

Särdraget Neuroticism är tydligen en slags sorg över att inte ha ett socialt liv, och Neuroticism är också vanligare bland kvinnor. Därmed kan det sägas att Neuroticism till stor del bara är en annan sida av Extraversion, där anpassning och social framgång misslyckas.

Introverta människor, som ofta är män, förstår sig inte på denna extraverta tendens, och hittar därför på alla möjliga typer av hypoteser för att förklara den. Till exempel läste jag en som spekulerade att konformitet beror på låg IQ, lathet eller rädsla; att sådana människor försöker ta en enklare väg till makt och status genom att anpassa sig till systemet, istället för att ifrågasätta, utmana och uppfinna något nytt. Även i en sådan hypotes tror en introvert att alla människor tänker självständigt, men att de har dolda avsikter eller motiv till varför de inte utmanar normen.

I själva verket är det en fråga om hur människor är vajrade av naturen. Det behövs människor som anpassar sig och upprätthåller system när de väl fungerar. Introverta människor har ofta höga tankar om sig själva i deras kapacitet för självständiga tankar och idéer, men de förstår inte att utan folk som anpassar sig skulle samhällen bli väldigt opraktiska och ostabila. Introverta är mer socialt och fysiskt undvikande än de som anpassar sig. Samhällen behöver utåtvända typer som kan ge stabil rutin i saker som fysisk arbetskraft, jordbruksarbete, stresstålig läkarkår, och sociala politiker som kan hålla tal och möta folket. Och för att sådana människor ska fungera har naturen uppoffrat inåtvändhet och starka personliga värderingar för att de ska kunna gå till handling.

Därför har det varit svårt att finna en vis filosof-kung, eftersom filosofer oftast har varit introverta, ej lämpade att aktivt och stressfyllt leda folket i vardagen. Vad vi behöver är bättre koordination mellan personlighetstyper, inte att lägga allt ansvar på en liten grupp ledare. Människor måste sluta betrakta sociala ordningar som nödvändig hierarki, och istället börja forma sociala ordningar där dess olika delar och individer betraktas som komplement. Det finns ingen Übermänniska. Alla är specialiserade, och har alltid varit specialiserade, av en anledning.

Låt oss nu ta en titt på Partiskhet psykologin och mekanismerna bakom konformitet.

Vi finner de introverta särdragen, energierna eller typerna, i den övre sfären. Abstractum är mest introvert och därmed minst benägen att falla för konformitet rent psykologiskt. Men de är också minst benägna att engagera sig politiskt eller ideologiskt, så de utgör heller ingen stark eller synlig kraft för att motarbeta konformitet.

Magnitudinem är den näst mest introverta typen, och är mycket mer politiskt och ideologiskt benägen. Magnitudinem kan vara auktoritär och konservativ, underkasta sig en stark ledare som kan verkställa social ordning, men de ifrågasätter oftare och deras politiska ståndpunkt är inte alltid så stabil. De är en typ av rättvisekrigare som kan bidra till förföljelse av vissa människor genom anklagelser, men de är även självständiga i tanke och slår sig mer ihop med likasinnade och högre ideal än med majoriteten. Jag skulle säga att auktoritära idéer och utpekande av syndabockar vissa av dem kan inspirera är mer problemet med Magnitudinem än konformitet till rådande normer. Man skulle kunna säga att de vill att massorna ska underkasta sig en elit, snarare än att själva vilja anpassa sig. Bara om eliten är ideal utefter deras egna åsikter vill de anpassa sig.

Fiduciam är den mest balanserade typen i fråga om introversion och extraversion, men eftersom de också tänker självständigt och ifrågasätter så räknar jag de mer som introverta. De är dessutom de mest individualistiska, så konformitet ligger inte i deras tendens. De är väldigt anti-fascistiska och vill motarbeta allt som hotar tankefrihet. Men just denna press de placerar på folk, att vara god, hjälpsam, öppen och tillåtande, kan ha inspirerat den för tillfället rådande konsensuseliten i Sverige. Särskilt eftersom det är en vanligt förekommande typ i Sverige. Självständigt tänkande Fiduciam individer, så som Olof Palme, "uppdaterade" den svenska kulturen, sedan har de extraverta tagit över och verkställer den idag på sitt eget oflexibla och stela sätt.

Misericordia är en annan blandning av extraversion och introversion. Men till skillnad från Fiduciam räknar jag de mer som extraverta då deras Neuroticism är social till sin natur. Gratum-sfären är extravert – riktad mot människor, social status (hänga med bland normer) och trender i kulturen – och kan sägas vara "Formbar" Extraversion som entusiastiskt anpassar sig nya moden och förebilder. De riktar blicken mot andra, vill gå ihop med andra, och sätter sig in i andras skor. Det är den feminina sfären som är hög i Empati, Artighet, Entusiasm, Vänlighet, Värme och Neuroticism. De kvinnliga särdragen i Femfaktorteorin. Men deras sociala natur gör dem även benägna för konformitet och konsensuskultur. Och eftersom de ofta är entusiastiska och påstridiga kring sociala trender, utgör de den största pöbelmentaliteten. #metoo rörelsen är ett samtida exempel på det här, och även feministerna på 90-talet.

Men att pöbelmentaliteten idag råkar vara just feministisk är bara en historisk tillfällighet. Historiskt sett har kvinnor bidragit till pöbelmentaliteten när det gäller allt från häxbränning och religiös påstridighet, till andra typer av moralpanik och masspsykos så som SRA hysterin på 80-talet.

Libidinem, särskilt, är väldigt lätthypnotiserad och passionerad kring det som fångar deras uppmärksamhet. Och de blir påstridiga och bestämda trots brist på stark logisk grund. Vanligtvis är det förmodligen en triggande händelse, eller en konspiratorisk Magnitudinem eller liknande typ som inspirerar idén, sedan är det de extraverta, ofta kvinnor, som verkställer den.

Urbanum är mer försiktig, artig och professionell i hur de anpassar sig, mindre neurotisk, men de har svårast att göra uppror och är extremt människoorienterade. Brist på upproriskhet är bra om samhället är hälsosamt, men dåligt om samhället är sjukt. De blir väldigt effektiva på att stödja rådande normer och samhällsideal, t.o.m. på att coacha andra i hur man passar in väl, och få dessa normer att framstå som mer attraktiva än de verkligen är. Negativitet undviks helt, och därmed också hälsosam kritik. En stark investering och identifiering med det trendigaste i kulturen, som sedan gör att de vill tvätta bort all kritik som riktas mot den eftersom det upplevs som en kritik mot dem själva och deras livsansträngningar eller sociala värde.

Slutligen kommer vi till den lägre sfären, som inte är lika entusiastisk och kan upplevas som socialt introvert. Men de är mer traditionsriktade än ifrågasättande och uppfinningsrika så deras introversion är en illusion. De är också mottagliga för pöbelmentalitet och är dessutom mindre empatiska än Gratum-typerna. Det här är hårt arbetande, stel Extraversion, som jag nämnde tidigare.

Meritum är socialt medveten och anpassar sig likt Urbanum, men är mer hårt arbetande och dömande än social och vänlig. Istället för att överge sig själva till förmån för gruppen använder de kulturella normer som maktverktyg. En elitmentalitet som liknar Magnitudinem, men baserar idealen mer på etablerade normer än självständigt tänkande. Meritum är ofta individer som når höga samhällspositioner och sedan börjar etablera lagförbud mot det pöbeln är upprörd över för att nå ordning i samhället. Så Meritum representerar hur pöbelmentaliteten blir en långvarig institution med nya, kvävande lagar och regler.

Corpus liknar Meritum på många sätt, väldigt hårt arbetande, men är inte intresserade i makt eller status. De betraktar sig själva mer som vardagliga och enkla, med mest Vänlighet av Morem-typerna. Hur de deltar i pöbelvälde är svårt att säga då de inte är särskilt passionerade eller aggressiva. De är dock lika fördomsfulla som Meritum och kan gyckla med det som är ovanligt eller fnysa åt det i tystnad. I övrigt kan man säga att Corpus utgör en anpassning till människor likt Urbanum, fast på ett stelare sätt. Anpassning till familjen eller den lokala grupptraditionen är ofta viktigare än anpassning till den dominerande kulturen.

Slutligen har vi Exitium som inte anpassar sig lika lätt, och det gör att de kan likna de osociala introverta. Tillsammans med Abstractum och Magnitudinem har de även minst Värme eller Vänlighet (Agreeableness) och är också en typ som är vanligare bland män. Men Exitium är inte en intellektuell energi och har sällan något intresse i metafysik. Det är en typ som är okänslig och ofta våldsam, som gör uppror till den grad samhället är emot deras intressen. Men Exitium byter bara ut det större samhället mot mindre klan-kulturer och liknande för att själv ha inflytande. I den egna gruppen är de väldigt måna om att andra anpassar sig, och kan bli tyranniska mot familj eller befolkning. Fäder som har ihjäl sina döttrar i hederskulturer är förmodligen främst Exitium-typer, och därefter vill de även att andra fäder ska göra samma sak mot sina döttrar så att alla är på samma sida. Så de är väldigt påstridiga likt Libidinem.

Terrororganisationer och klan-mentalitet är en form av anti-socialt pöbelvälde, som varken anpassar sig till majoritetens normer eller är originella och nyskapande. En blandning av social upproriskhet med anpassning till "familj- eller klan tradition." Jag är dock rätt säker på att Exitium-män ofta utgör små pöbelgrupper som attackerar vissa utpekade individer likt en Maffia. De fyra män som hade ihjäl en afghansk kvinna som falskt anklagats för Koranbränning var förmodligen Exitium-typer. Så även om män formar mindre pöbelgrupper än kvinnor, och mer sällan, är de mer farliga när det väl händer.

Det här är min analys för tillfället. Jag kommer fortsätta observera människor för att klura ut vad mekanismerna är. Typerna bör dock betraktas med en anda av nyfikenhet och forskning, inte alltför fördomsfulla slutsatser. Så ta inte det jag säger för dogmatiskt, det är en förenkling, och människor formar fördomar på grund av att de förenklar. Men samtidigt behöver vi förenkling för att idéer och sanningar ska slå rot hos allmänheten.

Jag tror även det är viktigt att påpeka att konsensuskultur, politisk korrekthet, och pöbelmentalitet inte alltid är samma sak. Det är skillnad på omständigheter där människor blir upprörda för att de anser att ett brott eller orättvisa har begåtts och bildar en lynch mob, och andra omständigheter där individer passivt anpassar sig den sociala ordning, eller makten censurerar och tystar ner folk med obekväma åsikter, o s v.

En lynch mob uppstår vanligtvis bland de mest känslomässiga och aggressiva typerna, medan den kulturella utvecklingen formas av medelklassen genom utbildning, och de Samvetsgranna verkställer, styr och upprätthåller den etablerade sociala ordningen. Därmed ligger hoppet till förnyelse och förbättring ofta hos den intellektuella medelklassen.

Brist på kunskap och att bli utsatt för propaganda ökar dessutom ensidigheten hos folk, likt konformitet, oavsett typ. De introverta har dock fortfarande fördelen i att de är mer forskande och söker upp det som är dolt. Tyvärr används utbildning idag främst till att främja konformitet, inte till att öka självständigt tänkande. Därför behöver vi en ny typ av utbildning, som jag föreslagit.


[Denna text är en avskrift/transkription och bearbetning av Youtube videon Psykologin bakom konformitet från Mars 2018 som kan ses här: https://youtu.be/ZiVnQBZw9II]

Orsaksmässig kausalitet

I Tidlös utbildning kommer jag ofta använda begreppet "Orsaksmässig kausalitet," ett begrepp som är anslutet med både "tidlösa orsaken" och olyckshändelser (d v s bristen på fri vilja).

Jag använder det här begreppet istället för "determinism" eftersom jag vill komma bort från felaktiga antaganden. De flesta som kritiserar determinism fokuserar på att attackera idén med förutbestämdhet, att allting redan är avgjort. Men inte ens de flesta determinster tror att allt är förutbestämt. De använder ordet determinism men menar att allt är i händerna på olyckshändelser, inte att det är förutbestämt.

Eftersom jag delar den åsikten tyckter jag det är en bra idé att slopa begreppet determinism helt och istället använda något som syftar på kausalitet – orsak och verkan. Men jag har även en annan anledning att slopa begreppet determinism, och det är att det ofta används materialistiskt utan att ta med ett mer komplext medvetande i beräkningen. Kausalitet inkluderar även människors "programmerade" inre natur utöver determinismens fokus på yttre påverkan och fostran i miljön.

Dessutom lämnar Tidlös utbildning utrymme för en viss fri vilja i form av fria attitydval till det som händer oss, och som i sin tur kan, vid rätt tillfällen, ändra kausalitetsriktningar. Bara Tidlösa människan kan övervinna orsaksmässig kausalitet och åstadkomma förändring eller göra avsiktligt konstruktivt arbete – bli en egen "orsakskälla" – till den grad det är möjligt. Men denna frihet är ett undantag som kräver rätt utbildning, uthärdning, mod och disciplin. Det är inte normen hos människor.

Orsaksmässig kausalitet kallas även "Skapande kausalitet," vilket både är lättare att översätta till engelska och samtidigt ansluter konceptet med begreppet Skaparen. Kausalitet är mer eller mindre Skaparens riktiga natur inom alla religioner: verklighet, sanning, Tao, karma, Logos, högsta naturlagen, o s v.

Symbolerna för denna högsta naturlag är talen 3 och 4: Skaparen och dess skapelseprocess utan början eller slut. Denna triad och fyrtal är i mitt system formulerade genom väsentlighetsnyckeln A-Ö-X-Ö, och jag har kallat den verklighetens tidlösa konfigurering som reglerar saker utöver vad människor kan påverka, och därmed bör förstå och acceptera.

Så inte bara materialistisk vetenskap lägger tonvikt på fria viljans begränsning. Det har alltid varit ett väsentligt inslag i antik visdom och religion. Det moderna samhällets humana framgång är även det ett resultat av denna insikt, att omständigheter avgör handlingar mer än fria val.

Riktig insikt och ihågkommande av orsaksmässig kausalitet (bristen på fri vilja) leder till mindre klander, mindre hybris, mer ödmjukhet, mer förlåtelse (inklusive självförlåtelse), och mer visdom med bättre verklighetsförankring och en möjlighet att faktiskt börja agera rätt. Även antagande av offerroll minskar. Bara någon som fortfarande tror att andra har fri vilja kan anta en offerroll.

Denna insikt bör snarare uppmuntra till nyfikenhet kring "vad som kommer hända" – fokus på upplevelse, på överraskning – istället för strävan i en omöjlig riktning, vilket är förminskning av livet och av upplevelser. Riktig frihet är en attitydförändring. Riktigt "görande," riktiga handlingar, är inre handlingar – attityd, kontrollerad avsikt. Sammanflödet med sanningen; med tidlösa orsaken; med rätt värdering, är det mest fördelaktiga och fridfulla. Ju mer människor utvecklas, ju mer upplever de sig själva som delar av en helhet i ständigt energiutbyte och ömsesidigt upprätthållande, vare sig de försöker eller inte. Fri vilja uttrycks bättre genom ordet självkontroll, särskilt kontroll över ens attityd. Den vilja människor har i deras grundtillstånd är inte fri.

Orsaksmässig kausalitet utgår från att människor arbetar med saker och idéer de kommer i kontakt med och medlar dessa utefter sin egen individuella natur och erfarenhet snarare än ger upphov till något nytt eller verkligt originellt. Originalitet är snarare resultat av unika händelseförlopp och omständigheter.

Målet med utveckling är att förstå vad som händer oss, och hur vi deltar i ett överflöd, så att vi helt håller med om verkligheten. En människa som påstår sig tro på eller ha tillit till Gud, men inte helt håller med om verkligheten, kan inte sägas tro på Gud. Jag har aldrig någonsin mött en människa som trott på eller har haft tillit till Gud, i dess egentliga mening. Utan en korrekt definiering av "Gud" och "Skaparen" blir begreppen bara inbillningar. Guds avbild i oss är det inre vittnet, som också kan göra genom rätt attityd, men människor har fallit från denna djupare dimension eller själ så att de inte längre är i Skaparens avbild. De är Temporära människan istället för Tidlösa människan.

Människan och hennes psykologiska vajring med programmerade instinkter befinner sig i slumpens makt. Människor är inte orsakskällor som kan uppnå utan rätt inre och yttre influenser eller omständigheter. Åstadkommanden är omständigheter och olyckshändelser, slumpmässiga gener och förprogrammerade drifter, men skapar inbillningen att vi kan uppnå vad som helst med orimliga krav på oss själva och andra. Beröm och självberöm kring vad vi åstadkommit i livet är självbedrägeri och en form av ljugande. Samma sak med självkritik och klander. Människor är medium genom vilka saker utförs av allt annat än dem själva. Ändå tar de äran för det. Visa män ger äran till orsaksmässig kausalitet – till verkligheten, till karma, till Skaparen, eller vad de nu väljer att kalla det.

Och även om du tror på fri vilja, vilket jag med kan tro på till en viss grad, är denna valmöjlighet eller "möjlig fri vilja" fortfarande så liten och begränsad att fokus på det bara blir en distrahering. Det är mer praktiskt och stärker medvetenheten om verklighetens lagar mer om vi pratar om hur mycket människor saknar frihet och fri vilja i jämförelse.


[Denna text är en avskrift/transkription av Youtube videon Orsaksmässig kausalitet från November 2017 som kan ses här: https://youtu.be/7kgFQ3I3-Yc]

Har vi fri vilja?

[Följande text är en avskrift/transkription av Youtube videon Har vi fri vilja? från November 2016 som kan ses här: https://youtu.be/i0cuiBriT-A]

En fråga som ofta kommer upp i filosofiska och moraliska diskussioner är huruvida människor har fri vilja eller styrs av så kallad "determinism," d v s förutbestämdhet. Och sanningen är att människor inte har en fri vilja. Men, och det här är grejen: människor kan utveckla en fri vilja. Men detta kräver rätt kunskap och ansträngning.

Så, man kan säga att både fri vilja och förutbestämdhet existerar och är en fråga om grad, mer frihet eller mindre frihet. Men det första människor måste lära sig är att människor inte agerar utefter fri vilja. Att detta enbart är en möjlighet som bland majoriteten människor är oerhört sällsynt.

Majoriteten människor har ingen fri vilja. De väljer inte sina preferenser eller sina humör eller sina tankar eller känslor. Deras preferenser "händer" dem; deras tankar och känslor "händer" dem; deras vänner och fiender "händer" dem; och deras gräl och förälskelser "händer" dem – precis som ögonfärgen eller det faktum att de är medvetna varelser "händer" dem. Som deras födsel och död "händer" dem. Som deras barn "händer" dem. De älskar inte, hatar inte, längtar inte – allt detta händer.

Allting är anslutet. Självständighet existerar inte, allt är delaktigt i konstant energiutbyte. Hur är det möjligt att anta att i en organism rör sig några celler i enhet med deras egna val och vilja? Väljer vi att fylla våra lungor med syre eller händer det? Valde vi att boken vi inspireras av skulle skrivas eller hände den? Valde vi att författaren som skrev den skulle födas eller hände det?

Detta ligger väldigt nära determinism, men skillnaden är att determinism även syftar på att det inte finns något inneboende medvetande. Determinism är nära relaterad till materialistiska ideologier som Kommunism och tankar kring att vi börjar som blanka papper där allt vi är beror på miljön och yttre påverkan. Detta är enbart den lägre graden av orsak och verkan, medan kausalitet i själva verket kan delas upp i fyra olika grader som i min tidlösa utbildning:

   1. Egen kapacitetsförmåga till opartiskhet (fri vilja)
   2. Ödet (natur)
   3. Indoktrinering (kultur)
   4. Olyckshändelser (överraskning)

Längst ner här har vi förutbestämdhet i form av så kallade Olyckshändelser eller slumpen. Slumpen är något ingen har kontroll över, alla är beroende av tillfälligheter. Om vi kunde kontrollera tillfälligheter och slumpmässiga ting skulle allting vara förutsägbart. Det är orsak och verkan vi aldrig kan fly ifrån, men som är nödvändigt för riktig upplevelse. Vid första anblick framstår 'orsak och verkan' som något som går att räkna ut, men processerna som orsakar dem är så oändligt många att det är rätt omöjligt att räkna ut dem alla. Allt händer enligt lag – orsak och verkan – eller medvetenhet. Det finns ingen riktig slumpmässighet. Uttrycket "slumpen" är enbart ett uttryck relaterat till otydliga orsaker som vi inte kan se. Olyckshändelser hanteras genom rätt attityd, som att inte ta dem personligt men istället se dem som nödvändiga för livsupplevelser.

Indoktrinering beror på kultur och kan vara svår att frigöra sig från. Det är dock orsak och verkan vi enklast kan fly ifrån med rätt kunskap. Men oftast, när en person känner att de undvikit att hjärntvättas av den rådande kulturen, beror det enbart på att deras individuella natur har attraherats av en alternativ kultur som de hjärntvättats av istället – inte att de är synkroniserade med sin naturliga livsenergi eller djupare existens.

Det är dessa två nivåer som determinister är bekymrade med, och som de tror är orsaken till allt. Men det finns två högre grader av kausalitet som härrör från medvetandet: vår inneboende natur eller "inre" påverkan, samt något som slutligen kan kallas "fri vilja."

Natur, eller "ödet", är orsak och verkan som är ännu svårare att frigöra sig från än kultur. Natur är en individs inneboende och karaktäristiska särdrag eller energimönster. Det är deras personliga instinkter, smaker och drifter. Deras partiskhet. Det är den dolda orsaken bakom kultur och det som attraheras av den kultur som ofta mest liknar den egna naturen. Det är även våra genetiska aspekter och saker som medfödda sjukdomar eller funktionshinder. Öde eller natur är också vår särskilda, men ofta dolda, talang: vår "funktion" eller "syfte" i mänsklighetens organism.

Frihet och riktig kapacitetsförmåga beror på stark vilja och är svårast av allt att uppnå. Våra drifter är vanligtvis vad vi kallar för vår vilja, men det är inte riktig vilja. Situationen, kulturen, eller egna naturen väljer människans "jag vill" åt henne. I en annan situation skulle hennes "jag vill" vara annorlunda. Beteenden är framlockade, inte avgivna. Riktig vilja är kapacitetsförmåga att motstå sin framlockade "vilja," d v s sin natur, sin kultur, och inflytandet från inträffade omständigheter. Riktig vilja är att klara av att vara passiv, att observera och ta in upplevelser utan att identifiera med vad som händer.

För att kunna kalla oss fria måste vi bryta mot någon av verklighetens lagar. Men finns det någon naturlag vi kan bryta? Omständigheter och olyckshändelser kan vi inte göra något åt. Fysiska behov som syre, vätska, mat, sömn, o s v, kan vi inte göra något åt. Men lagen om subjektivitet, d v s vår partiskhet, och kulturell hypnos går att bryta. Människan kan aldrig bli helt fri, eftersom även fri vilja bara kan uppnås genom att någon eller något får dig att inse detta, så det är en fråga om grad.

Ayn Rand tas ofta upp som exempel på någon vars filosofi förnekar determinism, men exempel jag funnit har inte varit övertygande. Den största kritiken mot determinism verkar nästan helt och hållet kretsa kring moral och etik. Ayn Rand säger:

"Diktatur och determinism är ömsesidigt förstärkande följdsatser: om man strävar efter att förslava människor, måste man förstöra beroendet de har i giltigheten av sina egna bedömningar och val--om man tror att förstånd och vilja är impotent, måste man acceptera tvångslagar."

Felet i det här resonemanget är att den som använder tvång för att förslava människor fortfarande tror att de agerar utifrån sin fria vilja och att de kan åstadkomma något. Riktig determinism bör leda till acceptans och mindre påstridighet, vilket bara kan öka människors välmående och hälsa, medan tron på fri vilja leder till självhävdelse och fåfängliga försök att åstadkomma allt möjligt som bara gör livet sämre. Diktatur – tron på att det går att styra och kontrollera – går inte att separera från tron på fri vilja och någots kapacitetsförmåga.

Det är i själva verket tron på fri vilja som är oetiskt och leder till ondska, eftersom det är falskt. Men ironiskt nog är accepterandet av determinism, vilket är väldigt svårt, något som faktiskt leder till det till synes omöjliga: frihet, moral och fri vilja. Det är precis människans brist på fri vilja som ligger närmare ondska än fria val. Vi behöver en etik baserad på att kunna frigöra människor, och det enda som kan göra människor fria till den grad det är möjligt är rätt kunskap. Men att påstå eller hävda att vi redan har fri vilja går emot rätt kunskap och är därmed omoraliskt, till den grad något som bara sker kan sägas vara omoraliskt.

Ett av de största motstånden mot utvecklandet av "fri vilja" är att det först kräver att determinism medges som realitet. Här menar jag även högre determinism, inte bara den materiella tankegången som folk associerar med begreppet determinism. Begär, drifter, karaktär, preferenser, o s v, är programmerade av naturen. Kulturell indoktrinering är människans försök att programmera om vad naturen har programmerat. Men båda aspekter saknar riktig självkontroll och "vilja." Vi väljer inte våra känslor eller ens våra tankar. Har du någonsin försökt stoppa dina egna tankar? Det går inte, för det är inte du som väljer dem. Dina tankar händer dig. Dina känslor händer dig. Även dina fysiska handlingar händer dig som ett resultat av de tankar och känslor som händer dig. Allt är under lagen om orsak och verkan. Även om du skulle lyckas stoppa dina tankar genom t ex Buddhistisk meditationspraktik, så är just denna praktik bara ännu ett inflytande du fallit under och därmed imiterar.

Så med andra ord, "fri vilja" är något människor kan ha, i form av att välja en annan attityd, men som de flesta i praktiken inte har och inte kan ha så länge de tror på fri vilja. Determinism och fri vilja är därmed samma sak i olika grader. Fri vilja kan bara börja i insikten om att allting händer enligt orsak och verkan, och att fri vilja är mer en fråga om att motstå sin vilja än att följa den, då vår vilja bestäms av situationen, kulturen eller egna naturen. Fri vilja är med andra ord att upphöra med vilja, vilket är oerhört svårt och kräver ansträngning, uppmärksamhet och självkontroll.

En människas kapacitet att göra hänger helt och hållet på individens förmåga att inte göra. När en människa har tränat upp sin förmåga att motstå frestelsen att agera utefter vad känslor dikterar, då kan en människa välja sina handlingar. När en människa tränat upp sin förmåga att motstå tendensen att beröras känslomässigt utefter vad deras tankar och idéer dikterar, då kan en människa välja sina känslor. När en människa tränat upp sin förmåga att motstå tendensen att ha preferenser, då kan en människa välja sina tankar. Och den som kan välja sina tankar väljer även sina känslor, som påverkas av tankar; samt sina handlingar, som påverkas av känslor. Vi gör ingenting förrän vi uppnår en opartisk inre attityd, när vi är det som observerar och upplever och inget annat. Fram till dess görs saker genom oss, men inte av oss. Fram till dess är allting något som händer.

Vi kan inte börja med att "göra," vi kan bara börja med att välja bättre eller sämre bland de tankar och idéer som händer oss. Därför börjar görande med rätt kunskap. Men alla partiska krafter kämpar emot denna kunskap, både inuti individen själv och i samhället i stort. Den stora kampen är inte mellan "gott och ont," men mellan objektiv klarsyn och partiskhet; mellan icke-preferens och den inbillade men frestande kunskapen om gott och ont; mellan de få som har uppnått fri vilja och massorna som är fast i determinism. Och massorna är fast i determinism eftersom de är villiga och stolta slavar till sin partiskhet och kulturella förvärv.

Människor tror de är självständiga, tror de har fri vilja, och detta gör att våra problem fortsätter. Låt mig visa två exempel; en kristen apologeter och en sekulär humanist; Stefan Gustavsson och Christer Sturmark [utdrag från diverse klipp från Youtube föreläsningar och debatter]:

Gustavsson: "Utifrån den kristna visionen av människolivet så hänger det här ihop: vi har frihet och ansvar och därför kan man anklaga [...] därför att man har ansvar, man har frihet, och man är inte ett offer bara för omständigheter. Utan man är en högre sorts varelse."

Sturmark: "Jag tycker det är uppenbart av hur människor fungerar och intellektuellt kan resonera om moraliska och etiska frågor, och så där...av detta följer, tycker jag, via observation, att vi agerar som om vi har en fri vilja, så att säga. Allting talar för att det finns någonting som vi kan kalla en fri vilja. Och därav följer också då ett moraliskt ansvar: vi kan göra val hela tiden..."

Gustavsson: "Hur ser en ateist på tillvaron? Om Gud inte finns, om man förstår allting naturalistiskt? Och för att hjälpa läsaren ger han en kort introduktion som är så här: ställer en massa frågor och svarar på dem, sedan använder han boken för att gå igenom det här... [...] 'Is there free will? Not a chance.' [...]"

Gustavsson: "Om människan bara ska förstås utifrån sin kropp, och vårt medvetande bara ska förstås utifrån vår hjärna, så får vi ju förstås problem att det verkar dra åt ett deterministiskt håll. Och det är en av de anledningar som gör att jag inte är naturalist, därför att det gör då människan till en maskin. Och här måste man ju då själv ta ställning: Ställde du den här frågan i frihet, eller var du tvungen att ställa den? Ger jag mitt svar i frihet för att jag liksom reflekterar och väljer argument och tänker igenom, eller är jag tvungen att säga det jag gör?"

Rationalitet i mänskliga handlingar är inget annat än illusioner och självbedrägeri. Rationalisering är som regel alltid baserad på egna preferenser och önskningar. Den största preferensen människan är slav till är begäret att ändra på det externa. Frihet är att acceptera det externa och förändra det interna i det egna psyket. Människor slösar kraft på att sträva i en omöjlig riktning.

Gustavsson: "Om man väljer den deterministiska vägen så får man ju vara medveten om att allt försök att hålla någon ansvarig har vi ju undergrävt..."

Exakt. Människor är inte ansvariga. De är farliga, men de är inte ansvariga förrän de har gjort arbetet som krävs för att utveckla fri vilja.

Gustavsson: "Allt vad som kallas kärlek har vi undergrävt..."

Kärlek är bortom den vanliga människans förmåga. Det är därför världen ser ut som den gör. Kärlek är helt och hållet beroende av opartiskhet, och detta måste människor vägledas till av de få som uppnått fri vilja.

Gustavsson: "Och själva diskussionen om vi är determinerade eller fria har ju förlorat sin mening, för också den är ju i så fall determinerad..."

Diskussioner som denna är något som händer, inget här har varit av fri vilja. Ansvar och fri vilja kan dock som sagt uppnås, antingen genom olyckshändelse, genom undervisning från någon som är fri, eller från friktionen mellan natur, kultur och olyckshändelser. Både den kristna apologetern och den sekulära humanisten påstår att människan har fri vilja, när det är precis detta antagande och påstående som är fel och därmed omoraliskt. Och det lustiga är att både den kristna apologetern och den sekulära humanisten borde ha kommit till slutsatsen att människan inte har någon fri vilja. I Bibeln säger Gud själv att:

Jag ger ljus och skapar mörker, jag bringar lycka och skapar ofärd. Jag, Herren, gör allt detta.
- Jes 45:7

Skall leran säga till krukmakaren: "Vad gör du? Du har inget handlag."
- Jes 45:9

Så säger Herren, Israels Helige, han som formar framtiden: Ställer ni frågor till mig om mina barn, ger ni mig order om mina händers verk?
- Jes 45:11

Vet att jag är Gud, jag och ingen annan. Det är jag som ger död och liv, jag som sårar och läker, ingen kan rycka något ur min hand.
- 5 Mos 32:39

Den kristna ståndpunkten bör vara att Gud är den enda som gör. Även Augustinus var inne på att syndafallet tog död på människans fria vilja, och lämnade henne moraliskt oförmögen. Och sekulära filosofer som Bertrand Russell och vetenskapsmän som Albert Einstein har ofta nått slutsatsen att allt händer utefter lagen om orsak och verkan.

Gustavsson: "Han [Bertrand Russell] skriver så här: 'När en man agerar på ett sätt som irriterar oss tror vi gärna ont om honom och vi vägrar inse att hans irriterande beteende är ett resultat av förutvarande orsaker som, om du följer dem tillräckligt långt tillbaka, tar dig bortom ögonblicket av hans födelse, och därmed till händelser som han inte kan hållas ansvariga för ens i vår vildaste fantasi ...' Så varför var han [Bertrand Russell] emot Vietnamkriget? Det är ju förstås frågeställningen, därför att de som har startat det är ju inte ansvariga för sina handlingar. Så, här igen, blir Bertrand Russell irrationell i att å ena sidan ser han konsekvenserna för sin livsåskådning – att människor inte har frihet och därmed inte har ansvar. Å andra sidan är han ju en djupt moralisk person, åtminstone inom vissa områden, så att han bekämpar ondska och förtryck. Men hur hänger de två sakerna ihop?"

Rätt kunskap är väsentligt för att uppnå fri vilja. De som tror att de har fri vilja är de som saknar det allra mest. Du vill inte ha modern sekulär humanism, eller modern kristen apologetik. Du vill ha Tidlös utbildning.

Sammanfattning av koncept

[Följande text är en avskrift/transkription av Youtube videon Sammanfattning av Tidlös utbildning från Mars 2018 som kan ses här: https://youtu.be/bIVtvd3qi4E]

För människor som ej är bekanta med Tidlös utbildning och vill ha en snabb introduktion av det väsentliga, tänkte jag [här] sammanfatta det viktigaste och hur sakerna i den hänger ihop.

Det inledande argumentet är att frågor om saker som livskvalitet, utveckling, hälsa, framgång, etik, o s v, inte har någon mening utan en standard eller måttstock att förhålla sig till, likt en kompass. Och ofta pratar människor om dessa saker, och slänger ur sig fraser som "självförverkligande," "agera moraliskt," "ta ansvar," och "nå framgång i livet" utan att först definiera vad detta innebär. Vad är parametrarna för självförverkligande, moral, ansvarstagande, framgång, o s v, och är de objektiva? Vem bedömer? Och vem vet vad som verkligen är moral, ansvarstagande, framgång, o s v?

Vi har sett hur destruktivt och omoraliskt så kallade "moraliska" religioner har agerat. Vi har sett hur destruktivt och oansvarigt hårt arbetande ledare och politiker har agerat. Lata människor har åtminstone dygden att inte göra något istället för att riskera oavsiktlig destruktivitet. Liknande saker kan sägas om människor med så kallad framgång, vilket oftast är en inbillning. Vi underskattar ofta hur rika våra egna liv egentligen varit, och kunde ha varit om vi inte jagade fåfänglig framgång för att se bra ut inför andra. Vi kunde varit mer moraliska om vi inte försökt påtvinga moral, mer ansvarstagande om vi inte försökte styra, ställa, eller blanda oss i naturlig utveckling, o s v.

Så förslaget är en ny standard; en objektiv och förnuftig måttstock att orientera oss kring, som jag kallar för en Visdoms- eller Utvärderingskompass. Detta är kärnan i Tidlös utbildning, och varför den även kan kallas 'Väsentlig utbildning'.

När det kommer till att nå en högre opartisk logik eller förnuftigt riktad kompass, måste vi medge att kunskap är väsentligt, och att kunskap bör vara verklighetsförankrad – det vill säga vara sann. Så hur når vi vetskap eller kunskap (fakta, sanning) om något överhuvudtaget? Först måste vi söka något som går att veta, nå ett gemensamt grundantagande alla kan ställa sig bakom. Vad kan vi alla veta med säkerhet? Bara det som återupprepar sig är möjligt för alla att veta med säkerhet. Utan upprepning i fenomen kan ingen objektiv eller användbar kunskap etableras. All exakt kunskap, alla mått, är bara möjliga genom observation av upprepande ting och processer.

Detta gäller även vad folk kallar enstaka händelser. För att ha kunskap om enstaka händelser, t ex att en bilolycka har skett på en väg efter att ha krockat med en älg, måste du först ha kunskap om både bilar, älgar, och vägar. Allt detta kräver i sin tur upprepning. Hade du aldrig tidigare bevittnat något av detta och sett denna kombination av fenomen för första gången, skulle du inte ha någon aning om vad det är.

Vi bör först acceptera rörelse (förändring, tid) som grund för kunskap; därefter matematiska enheter (tal). Förutom det vet vi bara att en värld som vi lever i existerar, och att vårt medvetande i oss själva existerar. Detta är fakta, verklighet, även om det inte går att bevisa eller motbevisa. Allt annat är värdelöst som grund. Allt annat är bara okända kvantiteter och fenomen, så som "natur," "materia," "liv," "död," "energi," "ljus," "mörker," o s v. Inget av dessa kvantiteter eller fenomen fungerar som utgångspunkt.

Vi har därmed börjat formulera en utgångspunkt för väsentliga filosofiska principer, principer som kan kallas "tidlösa" och bestående (permanenta). Med andra ord börjar kunskap med upplevelse och filosofi. Inte med vetenskap eller information. För även om du läser en faktabok eller någons statistiska undersökning, kan du fortfarande inte veta om informationen du läser är sann eller kompetent utförd.

Nästa steg är att söka orsaken bakom fenomen och bakom vårt medvetande som upplever. Så vi reducerar fenomen tills deras grundelement inte längre går att reducera, för att se hur de är uppbyggda. Vi observerar världen som primärt rörelse, och att den grundläggande rörelsen som upprepar sig är cirkulär i form av, t ex, dygn och årstider. Ingenting är därmed permanent, förutom själva rörelsen. Detta kan kallas för en "konfigurering" världen är grundad på. En "yttersta" verklighet. Allt annat sätts ihop och bryts ned, men rörelse (tid) består.

Men hur fungerar rörelse? Vad är dess orsaksmekanism?

För att rörelse ska kunna fungera krävs en växelverkan; en polaritet; två anslutna ting som samtidigt stöter bort varandra. Ett enda ting kan inte producera rörelse eller fenomen. Inte heller två ting om inte dessa utgör två motsatser med jämförbar styrka eller permanens.

Vi når därmed slutsatsen att existens är beroende av minst tre aspekter för att kunna producera mer fenomen och forma en värld som den vi existerar i. Vi bör även anta att medvetandet är uppbyggt på samma vis. Därmed kan vi formulera denna grundläggande och permanenta orsak bakom fenomen i följande matematiska symboler:

   +  (kraft)
   -  (motkraft)
   ∞  (anslutenhet, växlande eller medlande kraft, jämvikt och avbruten jämvikt)

Det här är det närmaste vi kommer en konfigurering eller tidlös orsak bakom verklighetens rörelse, fenomen och effekter – eftersom fenomen inte går att reducera eller dela upp i mindre beståndsdelar. I brist på en bättre symbol kan vi även använda denna triad som symbol för vårt medvetandes grundelement eller grundprinciper. Denna tidlösa orsak som reglerar sakers väsen blir därmed grunden för vår kunskap, och är följaktligen mest värdig som vägledare.

Riktig opartisk kunskap kräver upptäckten av kategorierna till verklighetens konfigurering, d v s de tidlösa naturlagarna, och fördjupning i uppskattningen av deras betydelse. Dessa principer förmedlar vad vi bör finna i vår upplevelse och erfarenhet. De är främst en formel för att behålla i vårt minne de upplevelseelement som är tidlösa. De är aldrig önsketänkande.

Så vilka slutsatser kan vi dra och hur kan vi tillämpa denna grundläggande kunskap i fråga om livskvalitet, utveckling, hälsa, framgång, etik, ansvarstagande, o s v?

Det är uppenbart att cirkulär rörelse eller en permanent bakgrund (orsak) inte kan ha någon riktning eller förbättring. Det är också uppenbart att försöka göra något annat permanent är att utmana eller kämpa emot denna grundläggande konfigurering, vilket bara kan leda till frustration och besvikelse. Det blir därmed också uppenbart att inget kan ha något slutgiltigt mål eller höjdpunktssyfte i en permanent eller upprepande (cyklisk) evighet. Faktum är att det inte kan finnas något höjdpunktssyfte även om existensen skulle vara temporär.

Om slutmål och höjdpunktssyften inte kan existera, då kan de inte vara rätt riktning att söka svaren i. Om vi söker ett permanent tillstånd, är det då inte mest förnuftigt och realistiskt att finna ett redan existerande permanent tillstånd: oupphörlig förändring som ger oss upplevelser och överraskningar och förhindrar oss från att bli uttråkade? Den enda förnuftiga riktningen i fråga om utveckling blir då: inte ett slutmål men ett mål av närvaro, av att uppskatta och leva i ögonblicket. Detta innebär inte ett upphörande av planering eller trivialiserande av framtiden, men planering bör stödja fortsatt närvaro och uppskattning av varje kommande ögonblick med mottaglighet, öppenhet och intresse. Ju högre livsform desto mindre återupprepning och mer variation är dessutom nödvändigt för hälsa och tillfredsställelse.

I fråga om syfte söker vi då inte längre efter det i framtiden i form av ideal att uppnå, men söker istället efter syften i vad vi är just nu. Det vill säga att vara och att manifestera det vi är. Istället för att fråga oss om vi har ett syfte att åstadkomma i framtiden, bör vi fråga om vi, med den natur vi fått, tjänar en funktion i en värld av anslutna processer; en "funktion" likt hur olika mikroorganismer stöder högre arter, och hur arter stöder ett större ekosystem, o s v.

Vår värdering blir därmed den kunskap om verkligheten vi etablerat; riktning blir ögonblicket; och förbättring (utveckling) blir synkronisering eller medflöde med verklighetens konfigurering eller tidlösa orsak, vilken är bortom tid och polariteter (motsatser). Livskvalitet, hälsa, framgång, etik, ansvarstagande, o s v, är även det anslutet med det här. Det vill säga med närvaro, med rätt kunskap, med naturlig funktion, o s v. T ex måste ansvarstagande främst ha att göra med undervisning om detta.

   Värdering: sanning, yttersta verklighetens principer
   Riktning: ögonblicket, bli mer det vi är
   Förbättring: medflöde med verklighetens lagar

Vad som är att betrakta som fel värdering är därmed kunskap som inbillar oss om att vi måste eller bör uppnå mål eller permanenthet i framtiden; vilket är fel, orealistisk och meningslös (fåfänglig) riktning; och leder till försämring i och med ett kämpande emot verkligheten. Så det som ökar inbillningar och motsatstänkande och får oss att sträva i en omöjlig riktning, vilket både slösar våra energier och distraherar oss från både närvaro och vad vi redan är, är därmed motsatsen till utveckling eller förbättring.

   Fel värdering: inbillning och felaktig kunskap
   Fel riktning: fokus på mål i framtiden, bli annorlunda
   Fel utveckling: kämpande emot verkligheten

Så vi har nått slutsatsen att den mest logiska riktningen är att manifestera eller vara det vi redan är, fullfölja vår "funktion" i relation till vår naturliga omgivning, vilket bör leda till en djupare tillfredsställelse med en riktig känsla av frihet och mening. Fel riktning är fokus på att bli det vi inte är (genom att sätta upp mål i framtiden) vilket riskerar att rubba funktionen i det vi är, och samtidigt motarbetar tillfredsställelse och känsla av frihet eller mening genom att "invalidera" våra naturliga energier och försöka ersätta, kontrollera, eller förändra dem med påhittade idéer, fantasier eller mål bortom nuet vilka inte är rätt "näring."

Detta leder i sin tur till slutsatsen att vi behöver veta och lära känna "vad vi är" som främsta mål, vad vi verkligen vill och behöver, o s v, och det är här vikten av självkännedom kommer in i bilden... För att ens kunna röra oss eller välja rätt riktning för hälsa, utveckling, livskvalitet, o s v, måste vi finna ett sätt att hantera den inre och yttre verklighet vi som människor befinner oss i. Vi kan därmed dela in Tidlös utbildning i följande koncept för att få den övergripande överblicken:

   A-Ö-X-Ö
   Frilösa människan
   Maskerade människan
   Biologiska människan
   Naturliga människan
   Temporära människan
   Tidlösa människan

Kulturen måste först förse oss med rätt kunskap innan något annat är möjligt, och det är t ex syftet med Tidlös utbildning och [denna text]. Så det börjar där. Förståelse måste bli en del av vår natur, istället för okunnighet, lögner och inbillningar. Det är första steget. Utveckling börjar därmed paradoxalt inte från vår egen natur, vilken är för partisk och okunnig, men från externa faktorer för att sedan nå våra inre, äkta faktorer.

Formeln A-Ö-X-Ö är vad som representerar grundbygget för säker kunskap eller sanningen. A och Ö står för verkligheten om kontraster, och X står för relationen mellan dem och rörelsen av dem. Det andra Ö:et är vad som gör det möjligt att expandera detta verktyg och även förklara världens mångfald. Så verktyget A-Ö-X-Ö står för kunskap om yttersta verklighetens principer, medan resten av systemet är mer centrerad kring psykologi och självkunskap.

A-Ö-X-Ö är anslutet främst med allkunskap, analogisk metod, tidlös nu-centrering, organiseringstal, och att motarbeta vad jag kallar "evighetsblindhet" – vilket är bedrägliga idéer om höjdpunktssyften i evigheten.

"Frilösa människan" är ansluten med orsaksmässig kausalitet, vilket även A-Ö-X-Ö representerar. Grunden för självkännedom bör byggas kring det faktum att omständigheter primärt styr våra val. Människor har inte så mycket frihet som vi tenderar att tillskriva dem. Konceptet "Frilösa människan" genomsyrar alla aspekter av självkunskap och bör etableras så tidigt som möjligt.

"Maskerade människan" är ansluten med kulturellt förvärv, fostran, och kulturell hypnos. Likt Frilösa människan är det här en aspekt av det faktum att vi inte existerar separat från andra eller vår omgivning. Varje människa kommer, och måste oundvikligen, att börja imitera omgivningen för att kunna kommunicera och överleva i miljön. Detta sker med eller utan medveten fostran från omgivningen. "Förvärv" (d v s kultur, kunskap) kan därmed inte separeras från vår natur. Det är även här egoismen främst har sin boning, då överjaget ansluter sig till rådande värderingar och snarare kväver den egna naturen än hävdar den. "Maskerade människan" innehåller mycket falskt skräp vi måste rena oss från. Vissa saker vi tagit till oss från kulturen kan dock vara bra och användbart, t ex ge oss ett gemensamt språk som gör att vi kan kommunicera mer effektivt.

"Biologiska människan" är vår fysiska kropp med dess organ och funktioner, och är ansluten med fysisk hälsa. Kunskap om den här aspekten av oss själva är viktigt för att upprätthålla kroppens hälsa genom att äta förnuftigt, inte stressa, veta hur mycket sol vi tål, vilka sjukdomar vi kan skydda oss mot, o s v. Det här är en viktig del i självkunskap, men det är även den del som redan uppmärksammas mest i vår kultur. Det finns redan massor av information och rådgivning kring hur vi bäst håller våra kroppar hälsosamma så därför prioriterar jag det inte i Tidlös utbildning.

"Naturliga människan" är våra individuella energimönster och preferenser – instinkter. Den här aspekten av självkännedom är ansluten med individens "syfte" och "funktion," samt koncept som energiutbyte, ömsesidigt upprätthållande, o s v, som stödjer känsla av mening och tillfredsställelse. Det är den här delen av oss själva som behöver uppmärksamhet och självuttryck för att uppleva känslan av frihet och substans. Verktyg som tillhör Naturliga människan är Partiskhet psykologin, där vissa särdrag av människor kan kategoriseras och analyseras, så kallade "människotyper." En hel del nya begrepp används här, men bör inte ta allt för lång tid att lära sig, och de är högst användbara för att ge ord till karaktärsfenomen det ofta inte finns bra ord för. Även politiska idéer om, t ex, "Triarki" är anslutna med Naturliga människan och dess behov.

En annan sak som är anslutet med Naturliga människan är Evigt metamorfos mönster, d v s evolution. Det går inte att prata om Naturliga människan utan att även prata om evolution, och en förnuftig evolutionsteori måste vara kompatibel med typer, vilket den nuvarande evolutionsteorin knappt är. Det är t ex viktigt att förstå att särskilda kvaliteter inte kan ärvas hos människor som hos djur. Jag vill därför erbjuda en alternativ eller uppdaterad evolutionsteori.

Kritik av vår nuvarande vetenskap, så som den rådande evolutionsteorin, är kanske inte nödvändig för att upprätthålla våra hittills etablerade parametrar för utvärdering av livskvalitet, hälsa, ansvarstagande, och utveckling. Men om våra nuvarande teorier har brister kan det inte skada att etablera en mer förnuftig eller sannolik teori, om än så bara som en platshållare. Förståelse och sanning är trots allt vår högsta värdering i dessa parametrar.

"Temporära människan" kan hänvisa till alla övriga aspekter av oss själva förutom "Tidlösa människan" (d v s de tidigare aspekter jag redan pratat om), men primärt hänvisar det till våra temporära attityder och förhållningssätt till världen. Detta indikerar ofta hur utvecklade vi är och var vi befinner oss i relation till "Tidlösa människan."

"Tidlösa människan" är det innersta och mest permanenta vi är. Det är vår riktiga och slutliga identitet som upplevs som en observerande självuppmärksamhet eller ren medvetenhet som är svår att beskriva eller definiera genom symboler och språk. Ofta är vi inte ens medvetna om denna inre aspekt av oss själva för vi identifierar med någon av de tidigare nämnda aspekterna och hittar på idéer om vad vi är eller vill vara. Många människor har dock i alla tider blivit påminda om detta djupare eller "högre" Jag genom t ex andlighet eller religioner, och man kan säga att konceptet utgör grunden för all religion (där vissa religioner med tiden avvikit från denna grund). Det har även varit ett inslag i filosofi. Idag dyker konceptet dessutom ibland upp i psykterapeutiska sammanhang, även om det kanske inte är så vanligt. Carl Jung försökte representera det genom idén om det "kollektiva omedvetna", men det är svårt att avgöra om han verkligen begrep sina inspirationskällor.

Tidlösa människan är tätt ansluten med utvärderingskompassen. Eftersom den utgör en andlig dimension är den även relaterad med diskussioner kring saker som reinkarnation, metensomatos, högre energistrukturer, mörk kvanta, och regioner av komplexa tal bortom vår observerbara fysikaliska rumtid värld. Hur viktiga dessa inslag är för Tidlös utbildning kan diskuteras, men varje förnuftig utbildning måste förhålla sig på ett eller annat sätt till religion och andlighet. Särskilt eftersom medvetandet fortfarande är svårbegripligt.

Vad som gör Tidlösa människan viktig är att det är den enda aspekten av självkännedom som kan hantera omständigheter som är bortom vår kontroll genom en attitydsförändring. Vi skulle kunna säga att Tidlösa människan, eller det inre vittnet, är den enda aspekt av oss själva som kan agera fritt genom val av attityd och avsikt. Och eftersom moral är beroende av frihet och fri vilja, kan bara Tidlösa människan agera moraliskt, samt definiera vad som är moraliskt, nämligen en skiftning i attityd och ökande av förståelse om verkligheten.

Så det är koncepten i Tidlös utbildning i stora drag. För mer ingående information kring det ni vill veta, se [Youtube videor] eller artiklar på bloggen om det specifika ämnet.