Tidlösa människan (riktig identitet)

Den aspekt av självkännedom som här representeras är vad som kallas inre observatör eller vittne. Insikten om denna inre observatörs verklighet, att detta är vår riktiga identitet och vårt medvetandes kärna, är vad jag kallar "Tidlösa människan" och som även har kallats "universella människan." Detta är den, så att säga, religiösa eller andliga dimensionen av Tidlös utbildning – att "återansluta till källan."

Vad antika religiösa skrifter menade med att dö andligt, eller fastna i samsara hjulet, var att bli omedveten om vår själs kärna – den inre rena medvetenheten. En sådan människa har ingen riktig substans, inget stabilt att stå på, inget förnuftigt självkoncept. En sådan människa förändras ständigt, antar nya ostabila former och temporära, falska identifieringar; vad antika skrifter kallade "själavandring" och "reinkarnation" – vilket var psykologisk reinkarnation: pånytt-identifiering.

En sådan människa undviker självupplevelse, distraherar sig från sitt eget inre djup eftersom detta inre känns som en tomhet. En sådan människa jagar substitut i form av erkännande och bekräftelse utifrån kulturens förväntningar, eller vill forma sig själv efter något eller någon som attraherar och hypnotiserar dem – oavsett om det är lämpligt för dem själva eller inte – och som regel gör att de tar sig själva på för stort allvar. En identitet som ibland uppoffrar och kväver andra aspekter av egna naturen som också behöver ges uppmärksamhet.

Det gör människan stel och hindrar henne från att agera naturligt, flexibelt, och spontat. Det gör våra intressen och begär smala och begränsade, så att vi går miste om stora delar och möjligheter av livet. Vi kan inte längre uppskatta verkligheten eller oss själva, bara vårt personliga eller lånade ideal. Vi blir fixerade vid vad som varit i det förflutna eller som kan bli i framtiden, d v s på fantasier, och förkastar ögonblicket som är anslutet med verklig substans.

Frånvaron av enhet med vår inre rena och bevittnande medvetenhet är med andra ord självbedrägeri och grunden för patologi. Det gör oss till "temporära, ostabila människan" istället för stabila, välgrundade, Tidlösa människan. En människa behöver inte vara religiös för att bekräfta att något i oss är kapabelt till självuppmärksamhet så att vi upplever en inre observatör som inte bara bevittnar yttre händelser men även inre händelser så som känslor och tankar.

Det är viktigt att påminna om att varken "Biologiska människan" (vår organiska kropp som består av andra organismer) eller "Naturliga människan" (vår människotyp, konfigurering eller energimönster som studeras i partiskhet psykologin) är vår riktiga identitet. Vår riktiga identitet är den inre rena medvetenheten.


En stabil grund att stå på
Det är viktigt att bygga sitt självkoncept på en stabil grund. Om självkonceptet inte är byggd på en stabil grund, om den är byggd på en identifiering, befinner den sig i ett riskfyllt och sårbart läge. Allt som hotar denna identifiering eller självkoncept kommer framlocka rädsla, hatkänslor, depression, och så vidare. Dessutom är det inte säkert att din identifiering eller självkoncept kommer bestå. Med tiden kan den ändras, och allt bekymmer du kände kring att försvara din identitet var onödigt lidande med kanske onödiga (eller ej fördelaktiga) handlingar och ord.

Några vanliga, ostabila, falska, och temporära identifieringar människor bygger sitt självkoncept på är fysiska kroppen, åldersgeneration, yrke (aktivitet), religionstillhörighet, politisk ideologi, subkultur, familj (blodsband), ras, nation, kön, sexuell läggning, och diverse fysiska eller psykologiska åkommor och diagnoser. Om något av dessa koncept kritiseras, hånas, förlöjligas, får dåligt rykte, föraktas av andra, får fördomar mot sig, eller riskerar att dö ut, kommer du få utstå mycket psykologisk oro, bekymmer, och lidande.

Varför är då dessa identifieringar "falska" och "temporära"? Därför att de enbart är små bitar av en större helhet som ofta genomgår förändring och begränsar synen på oss själva. Även aspekter som kön, ras, och sexualitet blir lätt förledande identifieringar genom stereotyper. Om du är en man eller kvinna biologiskt, vilket ingen förnekar, vad betyder det? Vad betyder det att tillhöra en ras när individer inom raser fortfarande är olika? Om du identifierar med det, vad exakt är det du identifierar med? Till vilken nytta är det? Dessutom är det t ex psykologiskt ganska etablerat att alla människor har både en inre maskulin och en inre feminin aspekt i psyket, och identifieringen med dessa kan skifta när du minst anar det.

Men missförstå mig inte när jag säger att identifieringarna är falska. Den som har uppnått icke-vidfästhet och icke-identifiering ("Tidlösa människan") trotsar inte omständigheter genom att t ex insistera på att han eller hon inte tillhör någon ras eller biologiskt kön alls, eller genom att vägra skriva ner sin kulturella identitet och ålder på ett formellt papper. Omständigheter och medfödda särdrag betraktar en icke-vidfäst och opartisk människa med öppenhet och nyfikenhet inför de unika upplevelser det genererar. Även om individen kämpar för en grupps rättigheter, vilket omständigheterna mycket väl kan kräva och väcka i individers natur, är han eller hon inte vidfäst varken handlingen eller resultatet.

En människas natur och omständigheter består av flera lager eller nivåer. Dessa lager eller nivåer är i sig inte falska eller inbillade. Men de kan vara ostabila och temporära, och är något vår djupare eller högre existens måste förhålla sig till. Och precis som andra saker vi förhåller oss till, så som fordon eller verktyg, är det inte något som är värdigt vår identitet eller självkoncept. Vi agerar kanske utefter det. Vi använder det. Låter det hända. Men vi är det inte. Vi tar det inte på för stort allvar. Och denna attityd är även relaterad med icke-vidfästhet (opartiskhet).

De primära lagren eller nivåerna i vår natur och psykologi kan delas upp i följande delar, med vår mest innersta natur som utgångspunkt:

   1. Ren medvetenhet (ej definierbar observatör)
   2. Minne (kunskap och erfarenheter)
   3. Tankar (intellekt och idéer)
   4. Känslor (humör, kärlek och motvilja)
   5. Biologiska drifter (förnimmelser, vitalitet och kropp)
   6. Yttre förvärv och omständigheter (imitation och social mask)
   7. Hemlig självbild eller självideal (falskt själv, "egot")

Av dessa lager är den rena medvetenheten (inre observatören) den mest identiska, permanenta och universella för alla människor. Därmed innebär en återanslutning till denna högre identitet även ett medgivande om att alla andra människor också, i slutändan, bara är deras inre observatör. Och detta är den riktiga grunden för sann respekt och jämställdhet. De lägre delarna behöver inte respektera varandra om detta inte ligger i deras natur (med undantag för den sociala masken och självidealet, vilka är mer påhittade än naturliga och därmed behöver upplösas). Men om individer uppnått Tidlösa människan, även om deras lägre natur kan brottas eller ha motsättningar och meningsskiljaktigheter, är de inte vidfästa dessa konflikter och utspel. Det ses bara som en stimulerande upplevelse.

Den inre observatören är även den aspekt av vår natur som är bunden till minst lagar, och därmed är mer fri än de lägre delarna. Denna frihet yttrar sig främst genom möjlighet till radikala attitydval inför det som händer, och kan på så vis påverka de lägre aspekterna att agera annorlunda. Om någon aspekt av oss själva dessutom är odödlig kan det bara vara denna kärna.


Medvetenhetens "vandrande skepnader"
Människor förstår inte att de är det inre rena medvetandet, trots att de inte kan vara något annat. Det är den mest permanenta, tidlösa, och stabila grund du kan nå i sökande efter en identitet eller trovärdigt självkoncept. Men få människor når denna insikt eller slutsats. Resultatet är att de genom livet fastnar i ett återupprepande "psykologiskt kretslopp" som går igenom tidlösa attitydstadier. Dessa stadier kan delas upp i tolv allmänna psykologiska inkarnationer eller skepnader för att behålla denna process kvar i minnet. Vi kan även klä upp dessa former till olika karaktärer, varelser eller symboler för att använda dem i berättelser och diverse konstnärliga uttryck för att både vidarebefordra denna kunskap och samtidigt ansluta den med våra känslor och etiska uppskattning. Kärnan i processen, och därmed i berättelsen, är hur vi förlorar och hittar tillbaka till vår riktiga själ. Detta har alltid varit en universell och kraftfull berättelse.

Vår inre själ antar följande psykologiska inkarnationer (skepnadsformer) beroende på grad av inbillning genom kausalitet:

   Naiv
   Drabbad
   Anklagare
   Demon
   Ruin
   Ångerfull
   Knegare
   Prostituerad
   Akademiker
   Sökare
   Självuppoffrande
   Tidlös

Namnen är bara vaga definitioner eller metaforer för dessa psykologiska inkarnationer och kan modifieras i framtiden, så de bör inte tas för bokstavligt eller dogmatiskt. Varje form eller skepnad har dessutom särskilda kvaliteter som motsvarar både nivåerna i Utvärderingskompassen och sfärerna i "Naturliga människan" (Sapientiam, Gratum, Morem, och yttre kroppen). En kortfattad beskrivning av dessa skepnader och deras kvaliteter följer nedan:

Naiv
Motsvarar medvetenhetsnivå 3 ("Mottaglig natur").
Kvalitet och energi: Aktiv inbillning.
Naiv okunnighet. Kan kallas det ursprungliga grundtillståndet, särskilt som barn. Vi har inte mycket erfarenheter att komma ihåg och ta lärdom från, våra handlingar har ännu inte blivit rutinmässiga, och vi upplever inget behov att forma eller sträva efter några ideal. Vi börjar livet på ett relativt högt och hälsosamt stadie (nivå 3), men vi är sårbara och vår inbillning och mottaglighet för verklighetsfrånvända drömmar och fantasier är mycket aktiv.

Drabbad
Motsvarar medvetenhetsnivå 4 ("Idé natur").
Kvalitet och energi: Inaktiv ihågkommelse.
I möte med oväntade händelser och obehag hamnar vi i plötslig smärta och förvirring, och att bli så drabbad representerar slutet på den oskuldsfulla "barndomen." Detta sätter igång tankeverksamhet och ifrågasättande. En människa kan även bli drabbad eller förlora sin optimism på samma sätt flera gånger under livet om de inte tränat sitt minne i att komma ihåg vad som kan hända eller hur vi kan känna om vi inte är uppmärksamma och tar lärdom av våra erfarenheter.

Anklagare
Motsvarar medvetenhetsnivå 5 ("Reaktiv natur").
Kvalitet och energi: Måttlig rutinmässighet.
Förförelse till motsatstänkande ("djävulens frestelse"). I möte med det som stöter oss eller väcker vår känslomässiga motvilja, börjar vi reagera med anklagelser och separera saker och fenomen till kategorier av "godhet och ondska" (bra och dåligt) utefter våra humör och preferenser. Denna process är delvis automatisk, känslomässig och reaktiv och går därmed inte via intellektet. Eftersom denna attityd primärt etablerar sig i känslorna, motsvarar den medvetenhetsnivå 5.

Demon
Motsvarar medvetenhetsnivå 6 ("Låst natur").
Kvalitet och energi: Aktiv idealkonceptualisering.
Strid mot det motsatta. I det här stadiet formar individen sitt partiska ideal och riskerar att bli ett monster i sin kamp mot det de personligen finner ej önskvärt. Konceptualisering av ideal och önskningar om hur världen borde vara är intensivt men grundar sig på rationaliseringar som är allt annat än opartiska eller objektiva även om individen inbillar sig motsatsen. En hänsynslöshet och begär som är låst och kväver förnuft och samvete. Kan även kallas den omogne hjälten eller lagstiftaren.

Ruin
Motsvarar medvetenhetsnivå 7 ("Blind natur").
Kvalitet och energi: Inaktiv inbillning.
Slukad av mörker med en fördärvad natur. Detta kan sägas vara kontakten med den lägsta botten. Stadiet där individen blir besegrad eller brutalt nedslagen av verkligheten efter sin alltför partiska och orealistiska strävan. Hänsynslös likgiltighet medan hoppet går förlorat. En form av lidande i det egna psykologiska helvetet och förnekande av mening eller glädje. En ofta nödvändig "nedstigning" för att senare kunna uppskatta det högre på riktigt.

Ångerfull
Motsvarar medvetenhetsnivå 7 ("Blind natur").
Kvalitet och energi: Måttlig ihågkommelse.
Detta stadie är början på nytt hopp som bara kan gå upp i utveckling från var vi befinner oss. Detta nya hopp eller början till ljus i mörkret är en viss ihågkommelse och uppmärksamhet kring våra erfarenheter och missade möjligheter som nu kan bli en vägledare ur vår situation. Vi inser att vi varit orealistiska dårar, om inte rent av ondskefulla, och uppmanas av vårt samvete att försöka gottgöra vad vi eventuellt orsakat genom att sträva efter mer realistiska och verklighetsförankrade förbättringar.

Knegare
Motsvarar medvetenhetsnivå 6 ("Låst natur").
Kvalitet och energi: Aktiv rutinmässighet.
Världslighet. Fokus på arbete och materialistiskt välstånd eller annan anpassning till samhällets kultur och mönster. Extern pedantiskhet och stelhet. Ett vanligt tillstånd människor hamnar i och kallas ofta för "de sovande massorna." Detta riskerar dock att bli en materialistisk fälla som när som helst kan rasa samman om individen har otur, t ex genom flera dödsolyckor i familjen, stöld eller ekonomiska svårigheter. En individ som inte söker visdom och självkännedom har inget skydd eller vapen mot exploatering av andra i yrkesvärlden, och heller inget stabilt att stå på när frustration eller personliga tragedier inträffar.

Prostituerad
Motsvarar medvetenhetsnivå 5 ("Reaktiv natur").
Kvalitet och energi: Inaktiv idealkonceptualisering.
Stadiet där vi säljer vår själ för erkännande. Fokus på hur andra betraktar oss och strävan att uppnå meriter och beundran utefter lånade ideal och normer, utan ifrågasättande eller utmanande idéer. Passiv eller hängiven acceptans av ideal. Utseendefixering och stark identifiering. Individer som blir maktens eller falska ideals kelgrisar utan att bekymra sig över vad som är rätt. Ännu ett temporärt mentalt tillstånd som förr eller senare rasar samman i bristen på verklig substans.

Akademiker
Motsvarar medvetenhetsnivå 4 ("Idé natur").
Kvalitet och energi: Måttlig inbillning.
Vetenskapligt eller intellektuellt studerande av världen. Fokus på kunskap och forskning. Detta stadie är ofta mer ifrågasättande och mindre inbillad än de lägre stadierna, men innehåller fortfarande ett mått av fantasier och dåliga idéer som blir ett hinder för riktig klarsyn. Här riskerar vi att lära oss för mycket om olika ämnen så att vi inte kan se det väsentliga. Överdriven komplex tankeverksamhet och idésamling som inte kan vidarebefordras på ett varken praktiskt eller relevant sätt. Den intellektuella världen som verklighetsflykt.

Sökare
Motsvarar medvetenhetsnivå 3 ("Mottaglig natur").
Kvalitet och energi: Aktiv ihågkommelse.
Återvändningen till vårt ursprungstillstånd, men denna gång med mindre naivitet och mer väsentliga erfarenheter som stöd i minnet. Vi har blivit renade från kulturen och våra egna överdrivna önskningar som visade sig vara fel riktning för ett tillfredsställande och hälsosamt liv. En form av fattigdom med känsla av törst för något mer väsentligt, men samtidigt ett lugn och en acceptans i och med att fåfängliga fantasier och världslig strävan upphört. Ofta associerad med ålderdomlig vishet. Vi medger vår okunnighet och blir mottagliga "andliga" sökare som med ökad mogenhet och erfarenhet börjar utveckla en inre visdomskompass. Denna kompass leder oss till bortglömd, ignorerad, eller dold visdom av varierande kvalitet. Vi börjar samla på denna "honung."

Självuppoffrande
Motsvarar medvetenhetsnivå 2 ("Uppmärksam natur").
Kvalitet och energi: Inaktiv rutinmässighet.
Självträning, disciplinprocess, attitydsövningar, äkthetspraktik, och begrundande av tidlös, väsentlig visdom. Detta är en av två svåruppnådda stadier som kan leda individen ut ur skepnadsvandringen i det ostabila psykologiska kretsloppet och nå stabil mark. För att lyckas genomgå den nödvändiga förvandling eller "pånyttfödelse" detta stadie representerar krävs både mod, tilltro, uthållighet, och rätt undervisning. Även på denna nivå är ingen fri från kausalitet. På grund av partiskhet och andra begränsningar kan nästan ingen nå visdom genom egen tankeverksamhet utan någon typ av vägledande influens som hjälp. Men många inflytanden, även om de är på rätt väg, kan innehålla felaktigheter eller hål som gör förvandlingen ofullständig och individen stannar på nivå 2 eller faller tillbaka i det psykologiska kretsloppet. Det svåraste att ta sig förbi (eller "uppoffra") är vidfästhet, identifieringar, linjär mållogik, och dualistiska bedömningar utefter känslomässiga sår.

Tidlös
Motsvarar medvetenhetsnivå 1 ("Tidlös natur").
Kvalitet och energi: Måttlig idealkonceptualisering.
Mästaren. Den självförverkligade förebilden och vägledaren för andra. Den som vet hur man sprider ljus (förståelse). Oavsett symbol eller arketyp vi använder här, är det bara en skepnad eller temporär form för något som inte kan beskrivas eller definieras med form. Ett medium för den djupare identiteten. Den riktiga innebörden bakom en "inkarnerad gudom" eller tidlös profet. Sann rättfärdighet och moral genom motsatsöverstigande (icke-dualistisk) medvetenhet. Idealet är varken påstridigt eller har blivit en fixering, men det som väcker denna fördelaktiga och hälsosamma syn på världen – vilken är grunden för sann känsla av kärlek, frid och tacksamhet – värderas naturligt för att hålla oss borta från fortsatta psykologiska helveten.

Frukter av Tidlösa människan är en förstoring av upplevelser genom förminskning av egoism. Självacceptans genom självupplevelse och djupsinnig känsla av att höra hemma i naturen. Självkontroll och förmåga till ansvarstagande. Stadig mark. Inre självständighet (frihet). Egen stil utefter individuell erfarenhet. Äkthet och integrering av din naturs olika "delar." Känsla av substans. Hantering av världens krafter genom andlig judo. En manifestering av kraften hos det lilla. Både ökad känslighet inför det subtila och ökad avtrubbning inför obehagligheter. Icke-handling i agerande, och handling i icke-agerande. Tillvägagångsfokus istället för målfokus. Överflödskänsla istället för bristkänsla. Subtil öppenhet och allintresse (intresse i allt) istället för högljudda preferenser och likgiltighet. Närvaro och kontakt med upplevelse (upplevelse av att uppleva). Det enda mål som har någon logik i en temporär existens eller mållös evighet.

Eftersom tricket är att acceptera dina drifter utan att ta dem på allvar, och kunna kontrollera dem när det är fördelaktigt, kan det vara svårt att bedöma huruvida någon har uppnått Tidlösa människan eller inte, då det upplysta och opartiska mentala tillståndet kan vara osynligt. Bara en upplyst människa kan se att en annan människa är upplyst, genom särskilda ledtrådar. En riktigt opartisk människa är inte ens intresserad av att bli betraktad som upplyst, men han eller hon värderar det ändå mer än något annat, och därav är vidarebefordring av tidlös visdom ett viktigt kännetecken. Ju mer vi förminskar vårt självkoncept, desto större och rikare blir allt annat.

Problemet är att allt det här är svårt att förklara, vilket är anledningen till att religioner misslyckats genom sina ordval av "självuppoffring," "självdöd," "självutplåning," "ta upp sitt kors," nirvanisk "tomhet," o s v. De flesta andliga läror fokuserar dessutom mest på att bli ett med den inre observatören (om de inte förfallit genom inkompetens eller medveten förvrängning), men i Tidlös utbildning sker detta i kombination med ett förverkligande och frigörande av de lägre energierna för att öka känslan av substansfullhet, och även uttryck av hat är tillåtna här, då det kan vara renande, särskilt i ett tidigt stadie, för att faktiskt få slut på det. Detta är en ofta bortglömd eller ignorerad aspekt av sann andlighet men har överlevt i vissa former av psykterapi.

Skillnaden mellan att använda våra energier i ambitioners eller självidealets syfte, och att använda dem med en opartisk attityd, är att den senare är mer spontan, kreativ, och därmed mer effektiv, hälsosam, kul, och behaglig eftersom den är mindre allvarlig och tar inte saker lika seriöst med en massa onödiga inbillningar och rädslor.

I utvärdering av individers och kulturers fenomen, jämför vi dem med hur nära de kommer Tidlösa människan. Det vill säga, hur nära de kommer icke-identifiering och "allintresse" eller "intresse i ens upplevelse."