Vikten av självkännedom

Självkännedom är grunden för all terapi, utveckling och sociokulturell hälsa. Även antika filosofer begrep detta, och sammanfattade det genom uttrycket "känn dig själv," eller "förstå dig själv." De förstod att detta borde göras till vårt kulturella ideal, och faktum är att om vi verkligen förstod våra religioner skulle vi förstå att detta alltid varit vårt ideal.

Men religiös eller andlig inkompetens har genom historien varit normen, och är det fortfarande. När religioner först blev fördärvade försökte antika greker rädda visdomen genom att byta namn till filosofi – "vän till visdom." Och senare försökte psykoanalytiker återuppliva väsentliga delar av detta genom psykologi och psykiatri, men hur framgångsrika de varit kan diskuteras. Inget verkar fungera rätt när det blir en institution.

Självkännedom innebär inte självupptagen självanalys och är inte ett "västerländskt lyxproblem" som härrör från för mycket fri tid eller existentiell tristess. Självkännedom är inte en lyx, det är en tidlös väsentlighet för att förhindra att andra människor, samhällen, och ideologier ska kunna manipulera oss och driva människor till ohälsosamma och destruktiva riktningar både för dem själva, för samhället och för vår moder jord. Människor i industriländer har troligtvis dessutom mindre självkännedom eller äkthet än mer primitiva kulturer, vilka ofta har mindre kulturellt påhitt och mer fri tid än vi har i vårt stressiga och distraherande moderna samhälle. Vi måste även göra oss av med felaktiga antaganden om människans natur som blockerar riktig förståelse. Ofta förklaras mänsklig natur på sätt som berättigar den sociala ordningen istället för sanning.

Gör inga misstag kring det, självkännedom är politiskt och utbildningsmässigt relevant!

Målet och syftet med självkännedom är naturlighet, uppriktighet, äkthet, välmående och helt enkelt funktionalitet. Vilket inte skiljer sig väsentligt från terapi där man uppmuntras vara ärlig för att bli medveten om sidor hos en själv man valt att ignorera eller undertrycka för att anpassa sig till sociala normer och förväntningar. Om vi inte anpassar oss främst till oss själva är alternativet bara anpassning till en idé, till ett ideal, eller till ett tvång; och om detta skiljer sig från vår natur blir resultatet enbart lidande, dysfunktionalitet, ökad egoism och diverse beroenden utav ren desperation, och slutligen uppror. Att vissa omständigheter, som vi inte kan påverka, kan tvinga oss att agera annorlunda från vad vi är ämnade att vara kan förstås ibland vara fallet. Men om det mänskliga samhällets roll inte är att minska sådana omständigheter kan det knappast kallas en riktig civilisation. Åtminstone inte en civilisation ämnad för människor.

Men sann självkännedom har även en högre dimension för att nå vår tidlösa och djupare identitet bortom etiketter, identifieringar, biologiskt arv, eller ens våra känslor och tankar (som är flyktiga och föränderliga). För de som är religiösa eller andligt lagda kallas detta för "själen." För de strikt pragmatiska eller "vetenskapliga" kan vi kalla det för medvetandet i dess renaste och mest koncentrerade form. I båda fallen upplevs det som en inre observatör som inte bara bevittnar yttre händelser men även inre händelser så som känslor och tankar.

För att förstå vikten av självkännedom och vad det innebär i sin väsentliga totalitet, kan vi dela upp konceptet i sju nödvändiga kategorier:
  1. Kännedom om vår omständighet, kontext och begränsningar.
  2. Kännedom om våra kulturella antaganden, självkoncept och imitering.
  3. Kännedom om vår biologiska kropp och dess behov.
  4. Kännedom om våra naturliga energier och instinkter.
  5. Kännedom om vår djupare identitet.
  6. Kännedom om vårt stadie i relation till utvecklingsmålet.
  7. Kännedom om vikten av självkännedom och dess verktyg.

Kännedom om vår omständighet, kontext och begränsningar (1) är nödvändigt för att utveckla en realistisk självbild och helhetssyn som dämpar hybris och ökar ödmjukhet. Vi måste fråga oss själva hur fria vi verkligen varit, eller kommer att vara, när vi försöker agera i en värld av sammanlänkade processer och påtryckningar (både inre och yttre). Med en ökad helhetssyn inser vi omöjligheten i extern självständighet och kan både börja uppskatta andra människor och världen mer för den lycka vi upplevt samtidigt som den minskar klander (inklusive självklander) för de olyckor vi upplevt. Vi kan dessutom åstadkomma mer och på ett effektivare sätt om vi tar med helhetsperspektivet i beräkning när vi väl försöker agera eller förbättra vår situation. Med andra ord är sann ödmjukhet och konstruktivt agerande omöjligt utan självkännedom.

Kännedom om våra kulturella antaganden, självkoncept och imitering (2) är nödvändigt för att bli medveten om saker som inte fanns i oss från början och därmed inte är äkta eller inneboende i oss. Vi måste fråga oss själva om de tankevanor och normer vi tar för givna verkligen är sanna, förnuftiga och korrekta. Större självifrågasättande är nödvändigt för att minska fortsatta inbillningar och självbedrägeri i fråga om vad som är riktiga människan och vad som är falska, självidealiserade, hjärntvättade och manipulerade människan. När vi uttrycker oss, när vi skapar konst, teorier och liknande, måste vi fråga oss själva hur mycket av det som verkligen kommer från vår egen natur och vad som kommer från saker vi sett och härmat från andra. Något vi lärt oss kan mycket väl vara sant, men i så fall måste vi bekräfta det själva genom att nå samma slutsats i självständigt tänkande från grunden. Allt annat är passivitet. Med andra ord är frihet från indoktrinering och minskad risk för kulturkrock omöjligt utan självkännedom.

Kännedom om vår biologiska kropp och dess behov (3) är nödvändigt för att minska både fysiska åkommor samt risken för social friktion och uppror. Grundläggande behov inkluderar främst tillgång till tak över huvudet och hälsosam mat. Att frustrera grundläggande behov hos befolkningen gör funktionellt beteende bara till en önskedröm. Men ofta försöker social manipulation och kontroll motiveras genom att just frustrera grundläggande behov så att det istället blir en belöning för de som agerar önskvärt, trots att det omvända skulle vara effektivare. Med andra ord är fysisk hälsa, social harmoni och funktionellt agerande omöjligt utan självkännedom.

Kännedom om våra naturliga energier och instinkter (4) är nödvändigt för att uppnå naturlighet och en känsla av substans. Många tror att de "redan vet vem de är," men att ha riktig kännedom om egna energier och instinkter är praktiskt taget omöjligt utan att utöva självuttryck och försätta sig i obekväma situationer som gör individen medveten om sina begränsningar och automatiska tendenser. Eftersom människor har en tendens att undvika obekväma situationer och lätt inbillar sig talanger och förmågor hos sig själva de ser hos förebilder, är människors självkoncept som regel en lögn – en påhittad fantasi. Det finns en anledning till att majoriteten människor har svårt att se sig själva på nytagna fotografier och videoinspelningar, för vad de ser överensstämmer inte med deras föredragna fantasier om sig själva.

Utan att känna till eller komma ihåg sina naturliga energier och tendenser blir individer dessutom mer lätthypnotiserade av kulturella normer och orealistiska ideal, som leder dem bort från känslor av frihet och substans till mer krav och begär på sig själva och andra. För att minska den överdrivna egoismen i världen behöver individer mättas med en känsla av substans som kommer i och med ärliga uttryck och naturlighet. Med andra ord är en förminskning av hänsynslös själviskhet omöjligt utan självkännedom.

Kännedom om vår djupare identitet (5) är nödvändigt för att uppnå vis och hälsosam icke-vidfäst uppmärksamhet. Antik visdom, oavsett om den varit religiös eller filosofisk, har alltid kretsat kring att motsatsöverstigande medvetenhet (icke-dualism) är riktig moral och rätt sätt att leva (så kallad "rättfärdighet") till den grad något sätt att leva kan sägas vara "moraliskt" eller "rätt." Det är riktig självständighet, vilket är inre självständighet. Med andra ord är moral och ett förnuftigt vägledande ideal omöjligt utan djupare självkännedom som stöd för jämnmod i glädje och smärta, i kärlek och hat, i framgång och misslyckande, bland vänner och fiender, o s v. Det är en självinsikt som bildar ett självkontrollerande komplement till frigörelsen av de lägre naturliga energierna. Visdom som komplement till substans. En stabil grund att stå på. Med andra ord är etik och ansvarstagande omöjligt utan självkännedom.

Kännedom om vårt stadie i relation till utvecklingsmålet (6) är nödvändigt för att kunna orientera oss och känna till om vi befinner oss på rätt väg eller strävar i fel riktning i fråga om utveckling och hälsa. Att navigera kräver alltid någon form av karta eller kompass, uppritad av någon som tagit sig igenom terrängen tidigare. Med andra ord är kunskap om riktning och mål omöjligt utan självkännedom.

Slutligen, kännedom om vikten av självkännedom och dess verktyg (7) är nödvändigt för att ens komma ihåg, upprätthålla, och kunna vidarebefordra denna tidlösa visdom och väsentlighet för samhälleligt förnuft till människor och framtida generationer till att börja med. Och sådan ihågkommelse om vikten av självkännedom sker bäst genom uppnådd självkännedom. Med andra ord är lyckad vidarebefordring och verktyg för självkännedom omöjligt utan självkännedom!

Inkluderad i självkännedom är även kännedom om andra människor, vilket är nödvändigt för att uppnå större tolerans, acceptans, förlåtelse, och även kärlek och intresse i andra. Då människor skiljer sig åt i sina omständigheter, kulturella fostran, naturliga energier, o s v, ger detta upphov till unika öden, utmaningar, potential, lämpligheter och funktioner. Denna typ av kännedom kan mer kallas för "människokännedom" än självkännedom, men relationen och kontexten som framkommer i och med bättre förståelse om andra ger även upphov till nya och intressanta sätt att betrakta oss själva i denna större relation eller kontext, och hur vi är delaktiga i ömsesidigt upprätthållande vare sig vi vill eller inte.

Om vi dessutom tolererar, accepterar, eller påstår oss älska individer utan att veta vad de är i sin helhet, hur kan vi då veta att vi faktiskt accepterar eller älskar dem? Beror inte besvikelser i kärlek och tolerans på att något vi trodde om individen i själva verket var vår egen inbillning, eller att individen börjar visa särdrag som vi inte hade någon aning om existerade eller var en del av dem? Kanske visste inte ens individen själv om dessa särdrag på grund av bristen på utbildning i självkunskap, och därmed inte kan kontrollera dem. Med andra ord är riktig tolerans, acceptans och kärlek omöjligt utan självkännedom och människokännedom.

För att hålla kunskap om andra människors energimönster kvar i minnet kan det vara en fördel att använda sig av typologier, ett av verktygen. Den mest tidlösa och ståndaktiga typologin är den som bygger på människans tredelade natur: motorfunktion, känsloliv, och intellekt. Denna typologiska grundstomme existerar i många olika varianter med varierande kvalitet, och individen själv bör uppmuntras att forma sin egen typologiska medvetenhet om människor som är mest användbar för honom eller henne själv. Men i Tidlös utbildning används även en rekommenderad typologi under namnet "psykoshylemorfismer" eller "partiskhet psykologi" som den hittills bästa kartan till "Naturliga människan."

Kunskap om vår djupare och riktiga identitet ("Tidlösa människan") stöds av en mer korrekt och kompetent översättning av antik visdom och andlighet än vad de flesta finner utanför Tidlös utbildning; vägledning till rätt tolkning av religioner (som stöds av yttersta verklighetens principer); diverse attitydsövningar; samt en Visdoms- eller Utvärderingskompass i sju steg som avslöjar vår andliga mognad (förståelseintensitet). Till detta kan även tillämpas en karta över (eller "berättelse" om) tolv återupprepande former eller attitydsstadier som leder bort från, eller tillbaka till, vår riktiga identitet och djupare självkännedom.

Så självkännedom har följande dimensioner, om vi hoppar över kroppens fysiska hälsa:

   * Ren medvetenhet och dess identifiering eller icke-identifiering (mognadsstadie).
   * Energikonfigurering (d v s natur, funktion hos arten, kontext, partiskhet, framlockad vilja).
   * Vad som är hämtat, påhittat och lånat från yttre intryck (kulturell hypnos).
   * Fria viljans begränsning (insikt om orsaksmässig kausalitet, inte ta äran för det som händer).

Förverkligande av denna självkännedom bör leda till följande resultat:

   * Icke-vidfäst uppmärksamhet, mottaglighet, visdom, upplysthet, pånyttfödelse, riktig sannfärdighet.
   * Ökad kärlekskapacitet, djupsinnig tillfredsställelse i ens äkta natur och kontakt med verkligheten.
   * Icke-identifiering med förvärv, mindre allvarlighet, mindre lättprovocerad, ökad frihetskänsla.
   * Ödmjukhet och uppnåelse av riktig fri vilja till den grad det är möjligt – att kunna ta ansvar.

Den fullständiga psykologiska modellen som främjar självkunskap i Tidlös utbildning inkluderar följande delar eller aspekter:

   1. Ren medvetenhet (Tidlösa människan)
   2. Medvetenhetsnivåer och attitydsstadier (Temporära människan)
   3. Energier och instinkter (Naturliga människan)
   4. Fysiska kroppen (Biologiska människan)
   5. Kulturellt förvärv och fostran (Maskerade människan)
   6. Omständigheter och olyckshändelser (Frilösa människan)

För en politik, ideologi, eller social ordning att inte inkludera eller lägga tonvikt på självkännedom är ett tecken på korruption och omoral, och avslöjar både farlig okunnighet och en preferens för manipulation framför sanning.