Om ni kikar på diverse kommentarer till Kvädet om Rig så beskrivs den ofta som en "starkt aristokratisk sång" som beskriver uppkomsten av olika samhällsklasser. Men den riktiga betydelsen har inget att göra med faktiska samhällsklasser. Det här är, som jag tagit upp förut, metaforer och symboler för psykologiska processer och andlig utveckling inom ett psyke, eller allas psyken, som psykologiska lagar och som potential.
Kvädet om Rig berättar eller beskriver hur guden Heimdall, i skepnad av vandringsmannen Rig, besöker olika hem på jorden och delar säng med paren han möter. Det första paret är Ae och Edda som betyder ungefär "morfarsfar" och "mormorsmor" (ibland översatt som "stamfader" och "stammoder") Det andra paret är Ave och Amma och som betyder "morfar" och "mormor." Och det tredje paret heter helt enkelt Fader och Moder. Efter Rigs besök hos varje par föder kvinnan nio månader senare ett barn. Mormorsmor föder sonen Träl som är mörkhårig och vars ätt blir fula men starka slavar. Mormor föder sonen Karl som är rödhårig och vars ätt blir fria människor och bönder. Moder föder sonen Jarl som är ljushårig och vars ätt blir den högsta: krigare, kungar, och lärda.
Jag tror inte jag behöver gå igenom igen varför det här inte ska tas bokstavligt, för det blir rätt absurt om det tas bokstavligt: allt från namnen på paren Rig besöker, till det faktum att han får ligga med paren och befrukta kvinnan, och kasternas uppkomst i just denna ordning. Hur kan det finnas slavar innan det finns kungar, eliter eller andra klasser att förslava dem?
Den här väldigt fantasifulla och osannolika beskrivning är avsiktlig, som en säkerhetsåtgärd, så att om kulturen börjar ta berättelserna bokstavligt kommer människor mer och mer att bli skeptiska till berättelsernas sanning och ifrågasätta. Antika religiösa berättelser fokuserade mycket på övernaturlighet och abstraktion, inte för att människorna i antiken var mer vidskepliga än vi, men just för att förmedla att den inte ska tas bokstavligt.
Så vad är då den riktiga innebörden bakom den här berättelsen? För att förstå måste vi först översätta karaktärerna och händelserna till principer och psykologiska processer. Män och kvinnor i andliga skrifter hänvisar inte till riktiga människor. Män och kvinnor är aspekter inuti dig själv. Men vilka aspekter? Baserat på min studie av antika system och religioner, har jag nått slutsatsen att mannen är en symbol för vårt inre jag, vår identitet eller vilja. Mannen är relaterad med vår inre observatör, Självet, men jag tror att mannen mer representerar den skepnad Självet antar baserad på andlig hälsa eller mognad, o s v. Även om du är biologiskt en kvinna, representerar fortfarande mannen tyngpunkten för ditt inre Själv i ditt psyke.
Så vad är då kvinnan eller kvinnor i andliga skrifter? Min slutsats är att vår inre kvinna är vårt minne, och att kvinnor är den form vårt inre minne tar. Olika aspekter av vårt minne, igen baserad på andlig hälsa eller mognad. Vårt minne är väldigt nära relaterad med kunskap. Det är i vårt minne allt vi lär oss samlas. Det är därför kvinnan är en bra symbol för vårt minne, eftersom minnet är som en behållare som tar emot befruktande kunskap utifrån, likt hur kvinnans livmoder tar emot säd, och kvinnans psyke i allmänhet är mer mottaglig för yttre influenser. Och det här är också en detalj som förklarar varför homosexualitet mellan män ofta ansågs dåligt i antiken, medan de var likgiltiga inför homosexualitet bland kvinnor. Våra inre män, olika identiteter eller tillfälliga tyngdpunkter för Självet, kan inte producera egen kunskap. Jag tror att det ska tolkas som ren imitering av någon annan utan eftertanke eller försök till lärande. Och ren imitering utan eftertanke är förstås destruktivt både för dig själv och andra. Så i religiösa texter, även i Bibeln, har homosexualitet den här psykologiska innebörden, och enbart den här psykologiska innebörden.
Samma sak med äktenskap och samlag. Äktenskap och samlag har enbart en psykologisk innebörd. Samlag är vårt inre Självs möte med kunskap, och vad vi väljer att fylla vårt minne eller kunskapsförråd med. Det är tankeprocess och eftertanke, som producerar en avkomma i form av en ny idé eller världsbild. Denna nya idé eller koncept representeras i andliga skrifter av barn; av söner och döttrar. Och igen bör vi överväga om inte söner och döttrar representerar olika psykologiska koncept. Sonen kommer, trots allt, växa upp och bli en ny man i psyket. Och dottern en ny kvinna. Så är sonen en ny identitet? En ny inkarnation eller skepnad för vårt jag? Är dottern en ny form av kunskap eller världsbild vi håller i vårt minne?
Jag tror att det här är på rätt spår, men vi bör även överväga om inte upphovsmännen till denna symbolik var till och med mer sofistikerade än så. I Kvädet om Rig berättas det att sonen Träl gifte sig med en slavflicka och fick tolv söner och nio döttrar. Även Karl och Jarl fick tolv söner var. Det antika talet 12 är relaterad med Zodiaken, och zodiaken är en karta över vårt inre jags psykologiska vandring som återupprepas. Så vi har ett väldigt komplext system här där varje kast har sin egen psykologiska skepnad med sitt eget psykologiska kretslopp. De tre olika kasterna representerar förstås olika grader av andlig utveckling eller psykologisk mognad.
"Morfarsfar" och "mormorsmor" var förstås tidiga former av vårt inre jag och minne som inte hade tillräcklig utveckling eller mogenhet för att kunna producera ett rikt och hälsosamt psykologiskt liv. Att vårt psyke fylls med trälar och slavar betyder att vi förslavar oss själva genom vårt val av kunskap eller brist på kapacitet för visdom. "Morfar" och "mormor" är mer utvecklade former av vårt inre jag och minne som kan producera något bättre. Men när vi når ett stadie av "Moder" och "Fader" har vi bäst utvecklingsmöjligheter för ett rikt inre psykologiskt liv och frigörelse eller andligt självförverkligande.
Men det är viktigt att förstå att vårt inre jag och minne inte ensamma är förmögna till det här. Utan guden Heimdall, som kommer på besök, välkomnas, och får sova mellan vårt inre jag och minne, kan vi inte producera fullständig andlig mognad eller ett rikt inre liv. Heimdall är, som de andra gudarna, en vägledarprincip. Men vad representerar denna princip?
I min text (och video) om Eddan analyserade jag hur Heimdall uttrycker förvandlingsnivån, vilket sker i mötet med högre kunskap. Detta betyder att Heimdall har ungefär samma funktion som helig ande i Kristendom, eftersom det andra dopet är helig ande och sker genom utbildning, vilket också representerar medvetenhetsnivå 2. Helig ande betyder högre kunskap – rätt kunskap – baserad på den yttersta verklighetens principer. Samma sak med Heimdall.
Både helig ande och guden Heimdall hjälper till att befrukta kvinnan för att producera speciell avkomma. Ditt inre jag, skepnaden av den man du är psykologiskt, kan inte befrukta din inre partner – ditt minne – med sanning om det inte kommer från en högre källa. Och den här högre källan måste välkomnas in i ditt psyke, väldigt viktigt, precis som varje par i den här berättelsen välkomnar Heimdall trots att de bara kan identifiera honom som en vandringsman. Samma sak med kunskap. Vi kan inte veta att högre kunskap eller sanning är sanning förrän senare, efter att den har producerat frukt. Konceptet med att välkomna en gäst, oavsett vem det är, symboliserar att vara öppensinnad och mottaglig, för vi kan aldrig finna högre kunskap om vi blir fördomsfulla, trångsynta och ogästvänliga inför ny kunskap.
Men även om Heimdall, eller rätt kunskap, besöker oss, betyder inte det att vi kommer begripa den eller ta den till oss på rätt sätt. Om vår mognad inte har nått längre än Ae och Edda, eller Ave och Amma, då kommer vi oundvikligen förvränga den och missförstå en aning, och på så vis inte nå full utveckling. Även att möta sanning, eller rätt kunskap, och välkomna den, som Ae och Edda gör, producerar inte mycket mer än Träl i psyket om vi inte är fullt redo eller mogna nog att ta den till oss. Men även Träl är åtminstone en produkt av att ha varit öppen för högre kunskap. Det innebär att människor som inte ens är välkomnande för ny kunskap sannolikt är på en ännu lägre andlig nivå än även Träl. Deras psyken består sannolikt fortfarande av Ymer, eller av jättar och rhimtursar. Deras inre ljus kanske till och med svald av Fenrisulven.
Angående söner sa jag att dessa symboliserade nya skepnader och identiteter eller attityder i det psykologiska kretsloppet. Men hur är det med döttrarna? Träl fick nio döttrar, och Karl fick tio. Det står inte att Jarl fick några döttrar, men då inte hela dikten bevarats är det möjligt att hans döttrar hade beskrivits längre fram. Det antika talet nio har att göra med kunskap, då det var grunden för aritmetik eller siffror. Så om söner symboliserar nya skepnader och identiteter, representerar döttrar förmodligen nya kunskapssystem och sätt att betrakta världen. Kvinnor är ofta utbytbara (analogiskt) med städer i andliga skrifter. Och städer representerar också ofta kunskapssystem, kultur, och världssyn. Och eftersom döttrarna är en produkt av möte med högre kunskap, är det logiskt att det är just nio som i 9-bas talsystemet.
Men varför fick Karl tio? Om det inte är ett misstag eller tillägg med tiden, är det möjligt att 10 är en representation som inkluderar nollan och därmed gör den högre. Om Jarl inte fick några döttrar alls, kan det symbolisera att den högsta utvecklingen gör sig av med system helt, och istället går helt på upplevelse och egen erfarenhet. System, även högre system, kan bli onödig dogma som kommer i vägen för sann öppenhet och mottaglighet. System kan vara väldigt bra som stöd i början av lärande och väsentlig utveckling, men när vi når fullständig frigörelse bör vi inte längre begränsa oss till några system över huvud taget.
Det faktum att den högre psykologiska ätten är både krigare, kungliga och lärda, innebär att den främsta formen av både krigare och kung är just den lärde vars svärd är sanningen och vars adlighet är sin riktiga natur. Med andra ord ska inte denna symbolik förväxlas med bokstavliga krigare eller bokstavliga kungar och adelsmän. Och det är trist att denna symbolik kom att feltolkas på ett sådant bokstavligt vis. Men vad kom först, andliga kaster eller samhällskaster? Kanske var det historiska samhällsklasser som inspirerade andliga kaster med dess symboliska analogi. Men i vilket fall som helst är det inte svårt att se hur denna symbolik är problematisk, och dessutom förlegad. Och det är synd eftersom andliga kaster har en viss legitimtet, till skillnad från samhällsklasser där adelsmän, militärer och eliter sällan är visa eller utvecklade.
