Teori

Teorierna som Tidlös utbildning bygger på är ett resultat av följande inledande filosofiska principer:

1. Att reducera alltings grundelement tills de inte längre går att reducera.
2. Att allting måste vara anslutet för att kunna påverka allt annat – kausalsammanhang.
3. Att söka orsaken bakom detta kausalsammanhang och effekter.
4. Att bekräftande återupprepning kan ses som slutsatsens validering av varje opartisk observatör.

Underförstått i detta är att exakthet är beroende av reducering innan något system eller kunskapsteori konstrueras, samt att system och kunskapsteori är ett redskap för att hålla exakt kunskap kvar i minnet. System är ett stöd eller karta, inte verkligheten själv och bör inte förväxlas med territoriet. Förståelse får inte förväxlas med enbart vidarebefordring av systemet (imitationsvana) eller citering av experter (vädjan till auktoritet). Förståelse innebär att du själv kan förklara, och systemet eller ord lånade från "experter" är enbart ett användbart språk. Men kunskap om språk och jargong får inte bli ett substitut för insikter som även bör kunna översättas och förklaras i egna alternativa ord när samtalet kräver det. Faktum är att samtal i sig är nödvändigt för att öka den egna förståelsen om ett ämne och hur den bäst förmedlas.

Tidlös utbildning är inte ämnad att vara specialisering (vilket är de enda områden som gör auktoriteter legitima), men att vara väsentlig och därmed allmän och ämnad för alla då individuell och kulturell hälsa är beroende av att människor begriper den. Det finns saker som maskerats med professionalism eller elitism och ger intryck av att de kräver specialisering för att förstå medan de i själva verket är fullt möjliga och även väsentliga för vanliga människor att begripa utan att behöva gå via experter. Det är dessa saker jag och min tidlösa utbildning är bekymrade med. Individer måste ha tillgång till ett redskap med vilket de själva kan begripa så mycket som möjligt själva, utan att bara memorera eller behöva förlita sig på vanligt förekommande "auktoriteter" med vilseledande eller icke-existerande meriter.

De fyra grundprinciperna kan uttryckas genom formeln A-Ö-X-Ö:

A - Grundelementet ("ursubstans" eller urenergi, samt "ur-idé" eller princip).
Ö - Varje fenomen eller effekts anslutenhet till grundelementet.
X - Grundorsaken bakom all rörelse (kraft).
Ö - Reflektion (eko) av grundorsaken i varje påföljande fenomen och komplexitet.

Dessa grundprinciper är ämnade att tillämpas inte bara för fysiska ting, men framförallt för idéer, kunskap och värderingar – immateriella ting – och är därmed inom området metafysik. Men eftersom de faller inom ramen för mått och repeterbarhet blir de hård metafysik och grunden för en vetenskap.

"A" och "Ö" står för både anslutenhet och kontrast, och eftersom allting är anslutet är även "X" en följd av kontrast; nämligen rörelse. Det enklaste sättet att föreställa sig det är genom exemplen med elektromagnetism och cirkulära rörelsemönster bland partiklar och himlakroppar. För att kraft eller rörelse ska existera behöver minst två element upprätthålla en roterande balans eller jämvikt, en slags "kamp" mellan "+" och "-" där den ena sakens övertag över det andra ger upphov till ett nytt fenomen som i sin tur bara kan stabiliseras genom en ny jämvikt eller "kamp" mellan två krafter. Resultatet är därmed inte jämna övergångar men snabba övergångsfaser efter att en tidigare balans brutits. Men om det inte existerar någon "kamp" kan det heller inte existera några fenomen.

Allting är därmed "kamp" eller Kontrast (tryck- eller balanstillstånd). Men allt är samtidigt förenat och anslutet för att kunna ha inflytande på sin kontrast och orsaka rörelse (tid, kraft). Därmed överstigs dualism till förmån för "trialism" eller helt enkelt enhetlighet. Således kan Tidlös utbildning, utefter dessa principer, inte se en dualism mellan "existens" och "icke-existens" eller mellan partiklar och tom rymd (rum, form). Vad som verkar vara "tomrum" är i själva verket en annan manifestering av partiklar (energi) som inte verkar vara aktiverad men dock förklarar den observerbara effekten av denna "mörka energi" som t ex gravitation.

Något liknande kan sägas om idéer och kunskap. Falska eller felaktiga idéer är ofta förvrängda eller feltolkade manifestationer av mer tidlösa idéer eller hård, antik metafysik (den ursprungliga filosofin eller "ur-idén"). Därmed är idéer och kunskap anslutna i liknande orsakssammanhang och förvrängs medan de medlas genom människor. En riktig "ur-idé" eller "ur-princip" måste även vara tidlös och nåbar av ett sinne som tömt sig själv på alla idéer utom de väsentliga med kontemplation mot tidlöshet (åter igen, reducering). På så vis bygger vi vår världssyn på en stabil grund, når stadig mark, och kan göra all form av kulturella idéer eller "fakta" till förnuftets fördel i argumentation, oavsett om faktan är sanning eller lögn. För allt måste relatera till och mäta sig med den tidlösa "ur-idén" (även kallad den yttersta verklighetens principer). Om vi har en världssyn som ständigt måste orientera sig kring, ändra sig och anpassa sig till nya upptäckter och fakta, då är den inte byggd på en stabil grund.

Målet med Tidlös utbildning är väsentlig kultur som tillämpar dessa principer tillsammans med användbara parametrar och slutligen uppmuntran till diverse individuella uttrycksformer för att vidarebefordra allt detta, vad som kallas konst:

A - Principer (filosofi).
Ö - Parametrar (vetenskap).
X - Uttrycksformer (konst).
Ö - Väsentlig kultur (praktik, levnadssätt och attityd).

Teorin är att förståelse av denna kunskap, som överstiger mänsklig partiskhet och omedvetna vanor, automatiskt kommer leda till en förnuftigare kultur om människor får utbildning i den och begriper den. Tidlös utbildning bygger med andra ord på objektivitet och opartiskhet istället för önskningsfokus och kulturell hypnos som leder till återupprepning av problem.

"Kamp" eller Kontrast är därmed isolerad som grundorsaken för människans alla problem och kallas i Tidlös utbildning för "partiskhet" med slutsatsen att människor är av naturens grundläggande lagar polariserade i ett slags "+" och "-" i deras preferenser och medvetande för att inte förbli orörliga då ingenting i naturen står still. Som lösning på detta grundläggande problem bakom alla andra problem föreslår Tidlös utbildning opartiskhet och urskiljning av medvetande som lösning. Men opartiskhet och urskiljning av medvetande är omöjligt utan att förstå situationen och oss själva så att vi kan finna mening, syfte och tillfredsställelse med verkligheten.

Detta problem, som i grunden är ett psykologiskt problem, måste därmed oundvikligen lösas genom filosofisk analys av vad människan är och vad som ger människans liv mening och syfte. Förenat i detta uppstår alltså en religiös eller andlig nivå (mening och syfte), en psykologisk nivå (hälsa och förmåga till självkontroll), en social nivå (relation till polariteter inom den mänskliga artens "organism"), en ekonomisk nivå (grundläggande överlevnad och samhällsorganisering), samt den primära nivån som är utbildning för att förmedla och komma ihåg allt detta.

Hela metoden för att förbättra individers hälsa och lösa samhällsproblem är undervisning som en ny "orsakskälla" istället för den "reaktionsbaserade" skolning eller politik som vi har haft hittills. Med andra ord skulle Tidlös utbildning vara den första moderna utbildning som faktiskt agerar (utifrån opartisk insikt och förståelse) istället för att bara reagera (utefter problem, vanor och partiskt önskningsfokus).

Grundorsaken till problem kan därmed sammanfattas som följande:

1. Partiskhet (eller "partisk kärlek") och kulturella vanor (lågt medvetande) är rötterna till konflikt, lidande, kontraproduktiv strävan, slaveri, hat, o s v.
2. Partiskhet och vanor både orsakar och stödjer okunnighet (partiskt/rutinmässigt intresse, partisk vinkling, partisk rationalisering).
3. Okunnighet ger upphov till inbillningar, rädslor, bristkänslor, tomhetskänsla, fängelsekänsla, onöjdhet, felaktiga lösningar.

Lösningen till problem kan sammanfattas som följande:

1. Objektiv kunskap (och medveten uppmärksamhet) ger opartisk insikt och förståelse om verkligheten och om orsaken till problem.
2. Objektiv kunskap både orsakar och stödjer en opartisk attityd med mer äkthet, syfte, öppenhet och acceptans.
3. En opartisk och mottaglig (delaktig) attityd ger upphov till en känsla av uppfyllelse, intresse, kärlek, tacksamhet, frihet, mening, visdom.

Objektiv kunskap måste i sin tur vara baserad på tidlösa parametrar som ger insikt om riktig frihet, syfte, mening, och tillfredsställelse med mål att bygga människans psykologi på en stabil grund. Dessa parametrar analyserar människans psykologiska aspekter och partiskhet som lagbunden och funktions-/syftesbaserad istället för kaotisk och slumpmässig. Även om partiskhet utgör en "kamp" finns det ett syfte bakom denna kamp: nämligen rörelse som ger upphov till fenomen som är nödvändiga för liv. Upplevelse skulle inte existera utan liv; liv skulle inte existera utan rörelse; och rörelse skulle inte existera utan friktionen mellan minst två motsatser som utgör en kontrast.

Vad som upplevs som "kamp" eller ej önskvärda motsatser är i själva verket nödvändiga komplement i ett lagbundet system av ömsesidigt upprätthållande. Människor är fullt förmögna att uppskatta den här lagbundenheten genom att ge det eftertanke, analysera världen, analysera sig själva, och försöka sätta sig in i andra människors skor. Sanningen, om den inte tar död på vår partiskhet, lugnar åtminstone ner den. Våra energier körs alltid med vår partiskhet som bränsle, men vi tar varken dem eller andras partiskhet på lika stort allvar och utför istället våra varierade funktioner i mänsklighetens organism betydligt mer effektivt.

Erkännandet och studerandet av vår partiskhet och okunnighet utgör därmed en viktig del i Tidlös utbildning, och är en del av kulturell utvärdering och självkännedom. Det är både en evigt pågående undervisning samt ett evigt sökande efter den perfekta metoden att förmedla insikter med på grund av den konstanta förändringen och förvrängningen av begrepp och språk. Då det inte finns någon början eller slut (bara eviga cykler och kretslopp), är koncept som "syfte" och "mål" orienterade kring tidlösa och ständigt närvarande funktioner istället för höjdpunktssyften eller slutmål.

Teorin om dessa tidlösa syften, baserat på vad som går att observera, är följande:

A - Verkligheten (Moder natur, Skaparen) har som syfte att orsaka existens och liv (upplevelse).
Ö - Polariserade naturen (partiskhet) har som syfte att stödja existensen, arten och stimulera upplevelse.
X - Tidlösa människan (opartiskhet) har som syfte att uppleva (ta emot upplevelsen), bevittna och uppskatta.
Ö - Kultur (kunskap) har som syfte att förse ett gemensamt språk, vidarebefordra detta, och undervisa opartiskhet.

Alla andra idéer om mening och syfte är ologiska, motsägelsefulla, överdrivet invecklade, eller begränsade i tid. Vi vet att arter och växter stödjer och samarbetar med varandra i ekosystemet, och detta innebär en konkret betydelse bakom ord som "mening" och "syfte" utan idéer om verklighetsfrånvända ideal eller universell meningslöshet. Men dessa konkreta funktioner och syften är även anslutna och kan sammanfattas under idén om "ömsesidigt upprätthållande" och "upplevelse" som leder till en känsla av substans.

Varje levande ting måste därmed besitta en aspekt som upplever (medvetande, opartiskhet), samt en eller flera aspekter som orsakar upplevelser (partiskhet, vana, energi, "+" eller "-" i kamp med något annat).

Grunden för dessa teorier är resultatet av att söka och försöka förstå de grundläggande principerna från vilka all vår kulturs vetenskap och filosofi härrör. Behovet kom från min insikt att dessa var möjliga för vem som helst att lära sig, samt den ökande medvetenheten om att allt för många "experter" ständigt gör misstag genom partiskhet, kulturella vanor, inkompetens och arrogans. Expertens argument måste vara konsekventa med och följa vad vi vet är sant. Vi måste först veta något för att kunna förstå något vi inte vet – en utgångspunkt. En av dessa utgångspunkter är den självklara observationen av rörelse och cykler (kretslopp) i naturen. Förutom konsekvens måste även experten visa att han eller hon förstår källorna till sin kunskap, till sin religion, eller vetenskapens grundprinciper (oavsett om de håller med om dem eller inte), och folk skulle bli skrämda om de insåg hur ofta experter faktiskt missförstår, feltolkar eller bara begriper delar av sina kunskapskällor. Källorna måste även de naturligtvis kritiseras när de inte lyckas vara tillräckligt tydliga i sina uttrycksformer, o s v.

Principerna är därmed baserade på holistisk logik; på syntes av vad vi vet och analys av vad vi inte vet. Detta är sann filosofi och dess avsiktliga syfte.

Parametrarna är verktyg som är resultatet av principerna. De överstiger subjektivitet och auktoritet till förmån för varje opartisk observatörs experiment och egen bekräftelse. Detta är sann vetenskap och dess avsiktliga syfte.

Uttrycksformer är försök att representera och förmedla resulterande kunskap och insikter genom individuella uttryck som bekräftar hur mycket de själva begriper eller inte, samt om de kan vidarebefordra det. Vidarebefordring kräver ibland upplevelse och inte bara fakta eller logik. Konstverk av olika slag kan ersätta eller emulera diverse upplevelser på ett fokuserat och avsiktligt sätt för att förmedla en viss sanning eller effekt som är svår eller omöjlig att förmedla på annat sätt. Detta är sann konst och dess avsiktliga syfte.

Väsentlig kultur är en levnadsattityd och agerande utefter vad som är sant och verkligt och mestadels medvetet istället för vad som är partiskt och inbillning och mestadels rutinmässigt. Främst beror väsentlig kultur på upplevelsen av det opartiska sinnet och praktisering av tidlösa människan (tidlöshetssynkronisering och självkännedom som leder till riktig vilja och självkontroll) istället för partiskhet, mentala vanor och önskningsfokus (brist på vilja eller frilöshet) som bara upprätthåller det rådande läget och värre. Men till detta krävs även tillämpningen av en slags utvärderingskompass för att upprätthålla detta tidlösa ideal eller vägledare i kulturen. Utvärderingskompassen är resultatet av de tidigare nämnda principerna, parametrarna, och konstverken (det senare används som exempel).