Orsaksmässig kausalitet

I Tidlös utbildning kommer jag ofta använda begreppet "Orsaksmässig kausalitet," ett begrepp som är anslutet med både "tidlösa orsaken" och olyckshändelser (d v s bristen på fri vilja).

Jag använder det här begreppet istället för "determinism" eftersom jag vill komma bort från felaktiga antaganden. De flesta som kritiserar determinism fokuserar på att attackera idén med förutbestämdhet, att allting redan är avgjort. Men inte ens de flesta determinster tror att allt är förutbestämt. De använder ordet determinism men menar att allt är i händerna på olyckshändelser, inte att det är förutbestämt.

Eftersom jag delar den åsikten tyckter jag det är en bra idé att slopa begreppet determinism helt och istället använda något som syftar på kausalitet – orsak och verkan. Men jag har även en annan anledning att slopa begreppet determinism, och det är att det ofta används materialistiskt utan att ta med ett mer komplext medvetande i beräkningen. Kausalitet inkluderar även människors "programmerade" inre natur utöver determinismens fokus på yttre påverkan och fostran i miljön.

Dessutom lämnar Tidlös utbildning utrymme för en viss fri vilja i form av fria attitydval till det som händer oss, och som i sin tur kan, vid rätt tillfällen, ändra kausalitetsriktningar. Bara Tidlösa människan kan övervinna orsaksmässig kausalitet och åstadkomma förändring eller göra avsiktligt konstruktivt arbete – bli en egen "orsakskälla" – till den grad det är möjligt. Men denna frihet är ett undantag som kräver rätt utbildning, uthärdning, mod och disciplin. Det är inte normen hos människor.

Orsaksmässig kausalitet kallas även "Skapande kausalitet," vilket både är lättare att översätta till engelska och samtidigt ansluter konceptet med begreppet Skaparen. Kausalitet är mer eller mindre Skaparens riktiga natur inom alla religioner: verklighet, sanning, Tao, karma, Logos, högsta naturlagen, o s v.

Symbolerna för denna högsta naturlag är talen 3 och 4: Skaparen och dess skapelseprocess utan början eller slut. Denna triad och fyrtal är i mitt system formulerade genom väsentlighetsnyckeln A-Ö-X-Ö, och jag har kallat den verklighetens tidlösa konfigurering som reglerar saker utöver vad människor kan påverka, och därmed bör förstå och acceptera.

Så inte bara materialistisk vetenskap lägger tonvikt på fria viljans begränsning. Det har alltid varit ett väsentligt inslag i antik visdom och religion. Det moderna samhällets humana framgång är även det ett resultat av denna insikt, att omständigheter avgör handlingar mer än fria val.

Riktig insikt och ihågkommande av orsaksmässig kausalitet (bristen på fri vilja) leder till mindre klander, mindre hybris, mer ödmjukhet, mer förlåtelse (inklusive självförlåtelse), och mer visdom med bättre verklighetsförankring och en möjlighet att faktiskt börja agera rätt. Även antagande av offerroll minskar. Bara någon som fortfarande tror att andra har fri vilja kan anta en offerroll.

Denna insikt bör snarare uppmuntra till nyfikenhet kring "vad som kommer hända" – fokus på upplevelse, på överraskning – istället för strävan i en omöjlig riktning, vilket är förminskning av livet och av upplevelser. Riktig frihet är en attitydförändring. Riktigt "görande," riktiga handlingar, är inre handlingar – attityd, kontrollerad avsikt. Sammanflödet med sanningen; med tidlösa orsaken; med rätt värdering, är det mest fördelaktiga och fridfulla. Ju mer människor utvecklas, ju mer upplever de sig själva som delar av en helhet i ständigt energiutbyte och ömsesidigt upprätthållande, vare sig de försöker eller inte. Fri vilja uttrycks bättre genom ordet självkontroll, särskilt kontroll över ens attityd. Den vilja människor har i deras grundtillstånd är inte fri.

Orsaksmässig kausalitet utgår från att människor arbetar med saker och idéer de kommer i kontakt med och medlar dessa utefter sin egen individuella natur och erfarenhet snarare än ger upphov till något nytt eller verkligt originellt. Originalitet är snarare resultat av unika händelseförlopp och omständigheter.

Målet med utveckling är att förstå vad som händer oss, och hur vi deltar i ett överflöd, så att vi helt håller med om verkligheten. En människa som påstår sig tro på eller ha tillit till Gud, men inte helt håller med om verkligheten, kan inte sägas tro på Gud. Jag har aldrig någonsin mött en människa som trott på eller har haft tillit till Gud, i dess egentliga mening. Utan en korrekt definiering av "Gud" och "Skaparen" blir begreppen bara inbillningar. Guds avbild i oss är det inre vittnet, som också kan göra genom rätt attityd, men människor har fallit från denna djupare dimension eller själ så att de inte längre är i Skaparens avbild. De är Temporära människan istället för Tidlösa människan.

Människan och hennes psykologiska vajring med programmerade instinkter befinner sig i slumpens makt. Människor är inte orsakskällor som kan uppnå utan rätt inre och yttre influenser eller omständigheter. Åstadkommanden är omständigheter och olyckshändelser, slumpmässiga gener och förprogrammerade drifter, men skapar inbillningen att vi kan uppnå vad som helst med orimliga krav på oss själva och andra. Beröm och självberöm kring vad vi åstadkommit i livet är självbedrägeri och en form av ljugande. Samma sak med självkritik och klander. Människor är medium genom vilka saker utförs av allt annat än dem själva. Ändå tar de äran för det. Visa män ger äran till orsaksmässig kausalitet – till verkligheten, till karma, till Skaparen, eller vad de nu väljer att kalla det.

Och även om du tror på fri vilja, vilket jag med kan tro på till en viss grad, är denna valmöjlighet eller "möjlig fri vilja" fortfarande så liten och begränsad att fokus på det bara blir en distrahering. Det är mer praktiskt och stärker medvetenheten om verklighetens lagar mer om vi pratar om hur mycket människor saknar frihet och fri vilja i jämförelse.


[Denna text är en avskrift/transkription av Youtube videon Orsaksmässig kausalitet från November 2017 som kan ses här: https://youtu.be/7kgFQ3I3-Yc]