En fråga som ofta kommer upp i filosofiska och moraliska diskussioner är huruvida människor har fri vilja eller styrs av så kallad "determinism," d v s förutbestämdhet. Och sanningen är att människor inte har en fri vilja. Men, och det här är grejen: människor kan utveckla en fri vilja. Men detta kräver rätt kunskap och ansträngning.
Så, man kan säga att både fri vilja och förutbestämdhet existerar och är en fråga om grad, mer frihet eller mindre frihet. Men det första människor måste lära sig är att människor inte agerar utefter fri vilja. Att detta enbart är en möjlighet som bland majoriteten människor är oerhört sällsynt.
Majoriteten människor har ingen fri vilja. De väljer inte sina preferenser eller sina humör eller sina tankar eller känslor. Deras preferenser "händer" dem; deras tankar och känslor "händer" dem; deras vänner och fiender "händer" dem; och deras gräl och förälskelser "händer" dem – precis som ögonfärgen eller det faktum att de är medvetna varelser "händer" dem. Som deras födsel och död "händer" dem. Som deras barn "händer" dem. De älskar inte, hatar inte, längtar inte – allt detta händer.
Allting är anslutet. Självständighet existerar inte, allt är delaktigt i konstant energiutbyte. Hur är det möjligt att anta att i en organism rör sig några celler i enhet med deras egna val och vilja? Väljer vi att fylla våra lungor med syre eller händer det? Valde vi att boken vi inspireras av skulle skrivas eller hände den? Valde vi att författaren som skrev den skulle födas eller hände det?
Detta ligger väldigt nära determinism, men skillnaden är att determinism även syftar på att det inte finns något inneboende medvetande. Determinism är nära relaterad till materialistiska ideologier som Kommunism och tankar kring att vi börjar som blanka papper där allt vi är beror på miljön och yttre påverkan. Detta är enbart den lägre graden av orsak och verkan, medan kausalitet i själva verket kan delas upp i fyra olika grader som i min tidlösa utbildning:
1. Egen kapacitetsförmåga till opartiskhet (fri vilja)
2. Ödet (natur)
3. Indoktrinering (kultur)
4. Olyckshändelser (överraskning)
Längst ner här har vi förutbestämdhet i form av så kallade Olyckshändelser eller slumpen. Slumpen är något ingen har kontroll över, alla är beroende av tillfälligheter. Om vi kunde kontrollera tillfälligheter och slumpmässiga ting skulle allting vara förutsägbart. Det är orsak och verkan vi aldrig kan fly ifrån, men som är nödvändigt för riktig upplevelse. Vid första anblick framstår 'orsak och verkan' som något som går att räkna ut, men processerna som orsakar dem är så oändligt många att det är rätt omöjligt att räkna ut dem alla. Allt händer enligt lag – orsak och verkan – eller medvetenhet. Det finns ingen riktig slumpmässighet. Uttrycket "slumpen" är enbart ett uttryck relaterat till otydliga orsaker som vi inte kan se. Olyckshändelser hanteras genom rätt attityd, som att inte ta dem personligt men istället se dem som nödvändiga för livsupplevelser.
Indoktrinering beror på kultur och kan vara svår att frigöra sig från. Det är dock orsak och verkan vi enklast kan fly ifrån med rätt kunskap. Men oftast, när en person känner att de undvikit att hjärntvättas av den rådande kulturen, beror det enbart på att deras individuella natur har attraherats av en alternativ kultur som de hjärntvättats av istället – inte att de är synkroniserade med sin naturliga livsenergi eller djupare existens.
Det är dessa två nivåer som determinister är bekymrade med, och som de tror är orsaken till allt. Men det finns två högre grader av kausalitet som härrör från medvetandet: vår inneboende natur eller "inre" påverkan, samt något som slutligen kan kallas "fri vilja."
Natur, eller "ödet", är orsak och verkan som är ännu svårare att frigöra sig från än kultur. Natur är en individs inneboende och karaktäristiska särdrag eller energimönster. Det är deras personliga instinkter, smaker och drifter. Deras partiskhet. Det är den dolda orsaken bakom kultur och det som attraheras av den kultur som ofta mest liknar den egna naturen. Det är även våra genetiska aspekter och saker som medfödda sjukdomar eller funktionshinder. Öde eller natur är också vår särskilda, men ofta dolda, talang: vår "funktion" eller "syfte" i mänsklighetens organism.
Frihet och riktig kapacitetsförmåga beror på stark vilja och är svårast av allt att uppnå. Våra drifter är vanligtvis vad vi kallar för vår vilja, men det är inte riktig vilja. Situationen, kulturen, eller egna naturen väljer människans "jag vill" åt henne. I en annan situation skulle hennes "jag vill" vara annorlunda. Beteenden är framlockade, inte avgivna. Riktig vilja är kapacitetsförmåga att motstå sin framlockade "vilja," d v s sin natur, sin kultur, och inflytandet från inträffade omständigheter. Riktig vilja är att klara av att vara passiv, att observera och ta in upplevelser utan att identifiera med vad som händer.
För att kunna kalla oss fria måste vi bryta mot någon av verklighetens lagar. Men finns det någon naturlag vi kan bryta? Omständigheter och olyckshändelser kan vi inte göra något åt. Fysiska behov som syre, vätska, mat, sömn, o s v, kan vi inte göra något åt. Men lagen om subjektivitet, d v s vår partiskhet, och kulturell hypnos går att bryta. Människan kan aldrig bli helt fri, eftersom även fri vilja bara kan uppnås genom att någon eller något får dig att inse detta, så det är en fråga om grad.
Ayn Rand tas ofta upp som exempel på någon vars filosofi förnekar determinism, men exempel jag funnit har inte varit övertygande. Den största kritiken mot determinism verkar nästan helt och hållet kretsa kring moral och etik. Ayn Rand säger:
"Diktatur och determinism är ömsesidigt förstärkande följdsatser: om man strävar efter att förslava människor, måste man förstöra beroendet de har i giltigheten av sina egna bedömningar och val--om man tror att förstånd och vilja är impotent, måste man acceptera tvångslagar."
Felet i det här resonemanget är att den som använder tvång för att förslava människor fortfarande tror att de agerar utifrån sin fria vilja och att de kan åstadkomma något. Riktig determinism bör leda till acceptans och mindre påstridighet, vilket bara kan öka människors välmående och hälsa, medan tron på fri vilja leder till självhävdelse och fåfängliga försök att åstadkomma allt möjligt som bara gör livet sämre. Diktatur – tron på att det går att styra och kontrollera – går inte att separera från tron på fri vilja och någots kapacitetsförmåga.
Det är i själva verket tron på fri vilja som är oetiskt och leder till ondska, eftersom det är falskt. Men ironiskt nog är accepterandet av determinism, vilket är väldigt svårt, något som faktiskt leder till det till synes omöjliga: frihet, moral och fri vilja. Det är precis människans brist på fri vilja som ligger närmare ondska än fria val. Vi behöver en etik baserad på att kunna frigöra människor, och det enda som kan göra människor fria till den grad det är möjligt är rätt kunskap. Men att påstå eller hävda att vi redan har fri vilja går emot rätt kunskap och är därmed omoraliskt, till den grad något som bara sker kan sägas vara omoraliskt.
Ett av de största motstånden mot utvecklandet av "fri vilja" är att det först kräver att determinism medges som realitet. Här menar jag även högre determinism, inte bara den materiella tankegången som folk associerar med begreppet determinism. Begär, drifter, karaktär, preferenser, o s v, är programmerade av naturen. Kulturell indoktrinering är människans försök att programmera om vad naturen har programmerat. Men båda aspekter saknar riktig självkontroll och "vilja." Vi väljer inte våra känslor eller ens våra tankar. Har du någonsin försökt stoppa dina egna tankar? Det går inte, för det är inte du som väljer dem. Dina tankar händer dig. Dina känslor händer dig. Även dina fysiska handlingar händer dig som ett resultat av de tankar och känslor som händer dig. Allt är under lagen om orsak och verkan. Även om du skulle lyckas stoppa dina tankar genom t ex Buddhistisk meditationspraktik, så är just denna praktik bara ännu ett inflytande du fallit under och därmed imiterar.
Så med andra ord, "fri vilja" är något människor kan ha, i form av att välja en annan attityd, men som de flesta i praktiken inte har och inte kan ha så länge de tror på fri vilja. Determinism och fri vilja är därmed samma sak i olika grader. Fri vilja kan bara börja i insikten om att allting händer enligt orsak och verkan, och att fri vilja är mer en fråga om att motstå sin vilja än att följa den, då vår vilja bestäms av situationen, kulturen eller egna naturen. Fri vilja är med andra ord att upphöra med vilja, vilket är oerhört svårt och kräver ansträngning, uppmärksamhet och självkontroll.
En människas kapacitet att göra hänger helt och hållet på individens förmåga att inte göra. När en människa har tränat upp sin förmåga att motstå frestelsen att agera utefter vad känslor dikterar, då kan en människa välja sina handlingar. När en människa tränat upp sin förmåga att motstå tendensen att beröras känslomässigt utefter vad deras tankar och idéer dikterar, då kan en människa välja sina känslor. När en människa tränat upp sin förmåga att motstå tendensen att ha preferenser, då kan en människa välja sina tankar. Och den som kan välja sina tankar väljer även sina känslor, som påverkas av tankar; samt sina handlingar, som påverkas av känslor. Vi gör ingenting förrän vi uppnår en opartisk inre attityd, när vi är det som observerar och upplever och inget annat. Fram till dess görs saker genom oss, men inte av oss. Fram till dess är allting något som händer.
Vi kan inte börja med att "göra," vi kan bara börja med att välja bättre eller sämre bland de tankar och idéer som händer oss. Därför börjar görande med rätt kunskap. Men alla partiska krafter kämpar emot denna kunskap, både inuti individen själv och i samhället i stort. Den stora kampen är inte mellan "gott och ont," men mellan objektiv klarsyn och partiskhet; mellan icke-preferens och den inbillade men frestande kunskapen om gott och ont; mellan de få som har uppnått fri vilja och massorna som är fast i determinism. Och massorna är fast i determinism eftersom de är villiga och stolta slavar till sin partiskhet och kulturella förvärv.
Människor tror de är självständiga, tror de har fri vilja, och detta gör att våra problem fortsätter. Låt mig visa två exempel; en kristen apologeter och en sekulär humanist; Stefan Gustavsson och Christer Sturmark [utdrag från diverse klipp från Youtube föreläsningar och debatter]:
Gustavsson: "Utifrån den kristna visionen av människolivet så hänger det här ihop: vi har frihet och ansvar och därför kan man anklaga [...] därför att man har ansvar, man har frihet, och man är inte ett offer bara för omständigheter. Utan man är en högre sorts varelse."
Sturmark: "Jag tycker det är uppenbart av hur människor fungerar och intellektuellt kan resonera om moraliska och etiska frågor, och så där...av detta följer, tycker jag, via observation, att vi agerar som om vi har en fri vilja, så att säga. Allting talar för att det finns någonting som vi kan kalla en fri vilja. Och därav följer också då ett moraliskt ansvar: vi kan göra val hela tiden..."
Gustavsson: "Hur ser en ateist på tillvaron? Om Gud inte finns, om man förstår allting naturalistiskt? Och för att hjälpa läsaren ger han en kort introduktion som är så här: ställer en massa frågor och svarar på dem, sedan använder han boken för att gå igenom det här... [...] 'Is there free will? Not a chance.' [...]"
Gustavsson: "Om människan bara ska förstås utifrån sin kropp, och vårt medvetande bara ska förstås utifrån vår hjärna, så får vi ju förstås problem att det verkar dra åt ett deterministiskt håll. Och det är en av de anledningar som gör att jag inte är naturalist, därför att det gör då människan till en maskin. Och här måste man ju då själv ta ställning: Ställde du den här frågan i frihet, eller var du tvungen att ställa den? Ger jag mitt svar i frihet för att jag liksom reflekterar och väljer argument och tänker igenom, eller är jag tvungen att säga det jag gör?"
Rationalitet i mänskliga handlingar är inget annat än illusioner och självbedrägeri. Rationalisering är som regel alltid baserad på egna preferenser och önskningar. Den största preferensen människan är slav till är begäret att ändra på det externa. Frihet är att acceptera det externa och förändra det interna i det egna psyket. Människor slösar kraft på att sträva i en omöjlig riktning.
Gustavsson: "Om man väljer den deterministiska vägen så får man ju vara medveten om att allt försök att hålla någon ansvarig har vi ju undergrävt..."
Exakt. Människor är inte ansvariga. De är farliga, men de är inte ansvariga förrän de har gjort arbetet som krävs för att utveckla fri vilja.
Gustavsson: "Allt vad som kallas kärlek har vi undergrävt..."
Kärlek är bortom den vanliga människans förmåga. Det är därför världen ser ut som den gör. Kärlek är helt och hållet beroende av opartiskhet, och detta måste människor vägledas till av de få som uppnått fri vilja.
Gustavsson: "Och själva diskussionen om vi är determinerade eller fria har ju förlorat sin mening, för också den är ju i så fall determinerad..."
Diskussioner som denna är något som händer, inget här har varit av fri vilja. Ansvar och fri vilja kan dock som sagt uppnås, antingen genom olyckshändelse, genom undervisning från någon som är fri, eller från friktionen mellan natur, kultur och olyckshändelser. Både den kristna apologetern och den sekulära humanisten påstår att människan har fri vilja, när det är precis detta antagande och påstående som är fel och därmed omoraliskt. Och det lustiga är att både den kristna apologetern och den sekulära humanisten borde ha kommit till slutsatsen att människan inte har någon fri vilja. I Bibeln säger Gud själv att:
Jag ger ljus och skapar mörker, jag bringar lycka och skapar ofärd. Jag, Herren, gör allt detta.
- Jes 45:7
Skall leran säga till krukmakaren: "Vad gör du? Du har inget handlag."
- Jes 45:9
Så säger Herren, Israels Helige, han som formar framtiden: Ställer ni frågor till mig om mina barn, ger ni mig order om mina händers verk?
- Jes 45:11
Vet att jag är Gud, jag och ingen annan. Det är jag som ger död och liv, jag som sårar och läker, ingen kan rycka något ur min hand.
- 5 Mos 32:39
Den kristna ståndpunkten bör vara att Gud är den enda som gör. Även Augustinus var inne på att syndafallet tog död på människans fria vilja, och lämnade henne moraliskt oförmögen. Och sekulära filosofer som Bertrand Russell och vetenskapsmän som Albert Einstein har ofta nått slutsatsen att allt händer utefter lagen om orsak och verkan.
Gustavsson: "Han [Bertrand Russell] skriver så här: 'När en man agerar på ett sätt som irriterar oss tror vi gärna ont om honom och vi vägrar inse att hans irriterande beteende är ett resultat av förutvarande orsaker som, om du följer dem tillräckligt långt tillbaka, tar dig bortom ögonblicket av hans födelse, och därmed till händelser som han inte kan hållas ansvariga för ens i vår vildaste fantasi ...' Så varför var han [Bertrand Russell] emot Vietnamkriget? Det är ju förstås frågeställningen, därför att de som har startat det är ju inte ansvariga för sina handlingar. Så, här igen, blir Bertrand Russell irrationell i att å ena sidan ser han konsekvenserna för sin livsåskådning – att människor inte har frihet och därmed inte har ansvar. Å andra sidan är han ju en djupt moralisk person, åtminstone inom vissa områden, så att han bekämpar ondska och förtryck. Men hur hänger de två sakerna ihop?"
Rätt kunskap är väsentligt för att uppnå fri vilja. De som tror att de har fri vilja är de som saknar det allra mest. Du vill inte ha modern sekulär humanism, eller modern kristen apologetik. Du vill ha Tidlös utbildning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar