lördag 16 juni 2018

Symboliken i Eddan och Ragnarök


Vad är ragnarök, och hur ska vår fornnordiska andliga tradition tolkas?

Jag har nämnt att andlighet kan översättas som "väsentlighet" eller "antik psykologi." All andlighet och religion, i vilket jag även inkluderar grekisk filosofi och 1800-talets psykoanalys, härstammar från samma källa – nämligen antik metafysik. Det är viktigt att förstå att allt är anslutet, och att uppdelningen av allt detta i konstgjorda kategorier och dogmer innebär en brist på kunskap och kompetens. Inget uppkommer ur ett vakuum, och det enda som är av väsentligt intresse är vad som är eventuell förbättring eller försämring i sanningar eller tidlös visdom.

För att förstå antika religioner och andliga läror är det nödvändigt att först förstå antik metafysik. Det största misstaget är att ta antik metafysik bokstavligt och därmed tro att religion uppkom ur vidskeplighet. Vidskeplighet var något som kom senare, i och med att folk slutade förstå att inga andliga texter ska tas bokstavligt.

Innan människans talförmåga hade utvecklats till de komplexa språk vi har idag, verkar förhistoriska människor ha använt sig av symboler – analogi – för att kommunicera idéer. Det är därför liknelser som ljus och mörker, antropomorfiska varelser, de klassiska elementen, o s v, är vanliga i människans tidiga metafysik som ämnade förklara det osynliga inre livet och psyket. Människorna använde de få ord de hade för ting i världen utefter den mest passande analogin eller liknelsen. Hade de inget ord för "förståelse" använde de begreppet "ljus", och "okunskap" blev "mörker" – eftersom ingen ser tydligt på natten vilket ökar inbillade skepnader och rädsla medan dagsljuset exponerar vad som finns i naturen och skapar mer lugn och lättnad i psyket. Användandet av dessa metaforer var ett rätt genialt inslag i deras visdomstradition, . Särskilt då de ofta inte hade möjlighet att bevara insikter på annat sätt än i muntlig tradition. Men med tiden kom det att bli mer en förvirring än ett effektivt språk.

Psykologi är ett modernt begrepp på vad som ursprungligen var och tillhörde andlighet. Psykologi är och betyder vetenskapen om sinnet eller själen. Ordet "ande" är ett antikt begrepp som ursprungligen stod för tankar och intellektet. Den "andliga världen" är inte någon övernaturlig eller parallell verklighet som existerar någonstans där ute. Den andliga världen var och är den inre världen i sinnet; en osynlig värld av kunskap, principer, idéer, drömmar och psykologiska tillstånd.

Karaktärerna i andliga skrifter representerar dessa idéer och psykologiska tillstånd som, i brist på rätt undervisning från de som var upphovsmän till texterna, feltolkas som enbart historiska individer eller gudar som sedan tillbes på ett imiterande och vidskepligt sätt. Andliga berättelser var antik psykologi som enbart använde sig av historiska och världsliga symboler (eller människor) som analogi för inre mentala tillstånd och attityder. En andlig bok som berättar om den synliga världen är i själva verket ingen andlig bok alls. I så fall skulle alla historia- och religionskunskaps böcker vara andliga böcker.

Aritmetik eller matematik är dock intellektuella och abstrakta koncept som tillhör den osynliga världen, och var därmed ett inslag i antik metafysik. Antik metafysik och andlighet var nära besläktade med räkneoperationer och dessutom matematikens ursprung. Därmed var även vetenskap ett inslag i antik metafysik, vilket gjorde det till hård metafysik. Tal är abstrakta former som gör det möjligt att nå högre kunskap och insikter om verkligheten, vilket även gör det möjligt att agera rätt. Det går inte att separera tal från logik och därmed visdom.

Om dessa texter och sagor enbart vore vidskepligheter, varför då lägga in en massa exakta tal? Ta till exempel följande vers från Sången om Grimne i den poetiska Eddan:

   Femhundra dörrar
   och fyrtio till
   tror jag på Valhall vara;
   åttahundra enhärjar,
   kan i bredd gå ur varje,
   då de går mot ulven att fäkta.

Jag vet inte exakt vad talen 540 och 800 har för symbolisk innebörd, bara att tal brukar vara relaterade med geometriska strukturer, astronomiska processer, och aritmetik. Det är heller inte säkert att siffrorna har bevarats rätt. Men att åttahundra män kan gå genom en dörr samtidigt avslöjar att den som uppdiktade detta inte förväntade sig att det skulle tas bokstavligt.

Ett annat exempel som avslöjar att skrifterna har en psykologisk innebörd och inte en bokstavlig eller vidskeplig, är namnen på Odins korpar Hugin och Munin som brukar översättas som "tanke" och "minne." Jag har även sett dem översatta som "förnuft" och "vilja." Tekniskt sett är båda namnen varianter på ordet "tanke." Jag gissar att de är relaterade med de båda hjärnhalvornas aktiviteter och att det ska vara förnuft och intuition, där jag med "intuition" menar inre bilder som i drömmar. Men för mig spelar det ingen roll exakt vilka psykologiska attribut de hänvisar till, så länge folk begriper att de representerar just psykologiska attribut. Men det är viktigt att förstå att det inte bara är korparna eller fågeldjur som har en psykologisk innebörd. Allt som nämns i antik mytologi och andliga skrifter, inklusive världen själv, är en psykologisk metafor!

Det finns dock två undantag till denna regel. Det ena är en symbolisk analogi med historiska händelser där den psykologiska innebörden fortfarande är primär. Den andra är geometriska strukturer och astronomiska processer där även det senare ofta har en historisk analogi. Till exempel, 540 x 800 blir 432.000, vilket är antalet astronomiska år människor sägs ha levt i visdom innan de gick under i en översvämning enligt en antik babylonisk präst (Berossos). I 432.000 år kunde dårskap och oreda fäktas bort innan visdomen föll bort helt, så varje år skulle kunna liknas vid en soldat som upprätthåller en kamp mot dårskap som representeras av ett odjur. Och eftersom antikens människor såg världen som cykliska processer, är det sannolikt att de även förväntade sig att både psykologiska och historiska händelser skulle återupprepa sig.

Eddan är en blandning av religion, historia och kultur i allmänhet. En hopblandning för att bevara kunskap och tradition mer ekonomiskt, särskilt i muntlig tradition. Folkminnen blir alltid i längden ett hopkok av andliga koncept, feltolkningar, motsägelsefulla inslag, överdrifter och historiska anekdoter. Vad vi har kvar av den nordiska antika andligheten är det som återstod på slutet, när även influenser från kristendomen tagit sig in i materialet.

Snorres Edda
Jag kommer kortfattat gå över Gylfes gäckelse som avslutas med beskrivningen av ragnarök, och analysera dess psykologiska, det vill säga "andliga", innebörd.

Konung Gylfe, som besöker asarna och kallar sig Ganglere, är Odin, då han i Sången om Grimne säger att han kallat sig själv bland annat Ganglere och Tredje. Hövdingarna som han möter kallas Hög, Jämnhög och Tredje – vilket innebär att även dessa är Odin. Igen blir vi påminda om att det här är en abstrakt metafor, inget bokstavligt eller vidskepligt. Odin skulle kunna sägas vara verkligheten eller existensen själv då han även kallas "Allfader", och inom verkligheten eller existensen (eller ett psyke) har dess olika delar interaktioner med varandra.

De tre hövdingarna – Hög, Jämnhög och Tredje – är antikens tre tidlösa principer som uttrycker gudomlighet. De kan uttryckas i olika skepnader, men vad de i grunden uttrycker är processlogik. Antik processlogik fokuserar på den grundläggande principen för all rörelse i naturen tills den inte längre går att reducera. Rörelse uppstår ur motsatsers växelverkan, relation eller harmoni genom jämvikt. Därav namnet "Jämnhög" på den andra hövdingen eller principen. Den tredje principen är den som är svårast att se, själva relationen eller rörelsen mellan polariteter, vilket förklarar varför den på ett mystiskt vis bara kallas här för den "Tredje."

Allfader eller Odin är därmed inte bara verkligheten, men även den antika yin-yang principen eller triaden som vi finner i alla äkta religioner eller tidlös filosofi. Den finns i Hinduismen i form av Trimurti – Brahma, Vishnu, och Shiva. Den är en del av filosofen Herakleitos förnuftsprincip eller "Logos." Jag har även inkluderat denna princip i min egen tidlösa utbildning i form av A X Ö.

Med andra ord representerar de tre hövdingarna, som är Odin, orsaken bakom all rörelse och kontraster: den yttersta verklighetens principer; Skaparen; kausalitet; naturens högsta lag. Det sägs bland annat i Gylfes gäckelse att: "Allfader tog Natt och hennes son Dag, gav dem två hästar och två kärror, och satte dem på himmelen, att de skulle fara omkring jorden varje dygn." Namnet Odin har roten i rörelse, tränga igenom, och även raseri, vilket är uttryck för verklighetens eller naturens ostoppbara kraft. Men vi är också Odin, eftersom vi är en del av naturen och verkligheten. Framförallt representerar Odin vårt högre Själv eller rena medvetande, vad som kallas vår inre observatör.

Hänvisningen till "det gamla Asgård" syftar förmodligen på en ännu äldre religion eller lära än gudarna i Eddan. Anledningen till att jag misstänker detta beror på att konceptet Asgård hänvisar till en ordning eller system (vilket jag kommer gå in på) och där hade Allfader tolv namn men inget av dessa var "Odin."

Talet tolv, särskilt relaterat till gudar och liknande, uttrycker särskilda psykologiska skepnader på vägen till visdom. Gudar är aspekter av verkligheten som representerar olika vägar att till slut nå samma övergripande verklighet. Dyrkan eller uppoffring till en gudom är att välja en tillgänglig utgångspunkt som passar individens omständigheter och psykologi (t ex människotyp) och genom fokus på denna del av verkligheten (tillsammans med uthållighet) till slut kunna förverkliga sig själv och förstå allt av väsentlighet. Några av dessa vägar eller utgångspunkter är t ex kärlek (genom vilket vi kan nå visdom); kunskap (genom vilket vi kan nå kärlek); konst och självuttryck (genom vilket vi kan nå självkunskap); fysisk aktivitet, familj och hushåll, eller äventyrlighet (genom vilket vi kan nå undervisande erfarenheter), o s v.

Mer specifikt har gudar sitt ursprung i tolv skepnader som rådgivargestalter att studera beroende på analogin med det egna psykologiska tillståndet eller temporära livsattityd. Gudarna representerar därmed olika grader av hälsa.

Att Allfader "lever genom alla åldrar" betyder att han är tidlös: den rörelse eller process som består i en värld av oupphörlig förändring. Att "han behärskar hela sitt rike och råder över allt, både i stort och smått" betyder även att han har självkontroll, d v s vårt högre Självs kontroll över de lägre energierna i psyket (förutsatt att vi har manifesterat vårt högre Själv genom förståelsen av principen och självkännedom).

Att han "skapade himmelen, jorden, luften och allt vad i dem är" betyder att denna högre princip skapar hur psyket är format i vårt mentala landskap. Att "han skapade människan och gav henne en ande, som skall förbli och aldrig förgås, om än kroppen blir till mull eller bränns till aska" betyder att denna princip leder till medvetenhet om den inre observatören eller högre Självet som ansågs vara odödlig. "Kroppen" här hänvisar inte nödvändigtvis till den fysiska kroppen. Det är för bokstavligt, och principen här är att inte ta något bokstavligt. "Alla rättsinniga" som skall leva och bo med honom är de psykologiska aspekter som är verklighetsförankrade och förenliga med eviga eller tidlösa principer. "Onda människor" som far till Hel och Nifelhem är de psykologiska aspekter som ökar inbillning och okunnighet.

De nio världarna är sektioner av psykets eller själens olika delar. De är även relaterade med siffror. Innan himmel och jord var skapade var Odin hos hrimtursarna, vilka är de undermedvetna drifterna i psyket. Jättar och hrimtursar är symboler för begär och okontrollerade (samt ofta omedvetna) drifter. Det vill säga, innan en människa format eller "skapat" ordning i sitt psyke, "skapat himmel och jord", förblir det högre Självet dolt i det mentala kaoset. Detta kaos eller oformat psyke kallas även Ginnungagap. Det frostiga Nifelhem är relaterad med dessa undermedvetna drifter. Mörker, kyla, hav, storm, kaos och dimma är metaforer för okunskap, inbillningar och undermedvetna drifter. Det varma Muspell eller Muspellshem är intellektet eller ett tidigare upplyst sinnet, vilket kan hänvisa till barndomsvisdom eller till inflytande från en extern källa. Ljus och eld är som regel metaforer för klarsyn, kunskap och förståelse.

Jätten Ymer och andra varelser är tidiga psykologiska manifestationer som föds i början av kunskap eller visdom, från "gnistorna" och elden från Muspell. Dessa måste vi dock sedan ta kål på för att forma ett än mer förnuftigt och harmoniskt psyke. Men de psykologiska aspekter vi senare besitter härstammar från dessa tidiga jättar och varelser, likt evolution. Men eftersom dessa tidiga psykologiska aspekter och attityder var mindre visa, kallas de "onda" – det vill säga ej önskvärda i längden. Kor och liknande djur är ofta symboler för antika andliga skrifter och läror. Kon Audhumla, som livnärde jätten Ymer med sina mjölkströmmar, var förmodligen någon gammal otillräcklig lära. Att kon levde genom att slicka på "de med rimfrost belagda stenarna" antyder att visdomen inte var den högsta. Stenar, berg och klippor är ofta metaforer för bokstavliga och stela tolkningar av en andlig lära. Men vad det än är hjälper det ändå till att forma lite bättre psykologiska aspekter. Till slut uppkommer människor och även Odin, Vile och Ve som förmodligen är de samma som Tredje, Hög och Jämnhög. De formar ordning i psyket genom att dräpa jätten Ymer.

Där har vi även en analogi med förhistorisk historia då en katastrof inträffade för cirka 11,500 år sedan. Den senaste vetenskapen indikerar att en meteorit slog ner i isen som täckte större delen av Nordamerika, så att den snabbt smälte och bildade en slags översvämning. Hrimtursasläktet – jättarna – som drunknade av blodet när Ymer dräps hänvisar därmed inte bara till omogna aspekter i psyket, utan även omogna och dåraktiga människor i slutet av förra istiden. Men jätten Bergelmer räddade sig med sin hustru och husfolk genom att använda en båt. Han kallas den "kunnige" jätten, vilket indikerar att han var en visare jätte och därmed används som symbol för en visare psykologisk aspekt som inte går förlorad i den inre mentala utrensningen. Det är sannolikt att båten de räddade sig genom även är relaterad till någon form av visdomskult eller liknande; gammal kunskap som bevarades och överlevde sedan den förhistoriska tiden. Det är också ett återkommande tema i de flesta andra religioner i samband med översvämningsberättelser. Det är genom de här ledtrådarna och analogin som vi vet att alla riktiga religioner härrör från samma källa.

Och Odin, Vile och Ve – som skapar världen av den tidigare röran, så som Ymers kropp – är slutligen det upplysta sinnet och högre kunskap. Det är början på visdom och psykologisk hälsa.

Himlen är intellektet; och solen, månen och stjärnorna på himlen är symboler för högre principer som vägleder.

Jorden är vad som kallas astralkroppen och centret för det formade psyket. Det är inte död materia eftersom liv grönskar. Jord är resultatet som uppstår ur det andra.

Luften är de högre känslorna, men är inte detsamma som himlen.

Havet är de lägre känslorna, det undermedvetna med alla primitiva drifter och instinkter.

Det här är med andra ord samma symbolik och psykologiska innebörd som de fyra klassiska elementen. Eld är himlen eftersom solen, månen och stjärnorna lyser likt eld. Luft är det som medlar mellan himmel och jord, det vill säga mellan eld och jord. Att jorden är rund likt en ö mitt i det stora världshavet indikerar att jorden är en mindre del av psyket, förmodligen nära länkad med intellektet då den skapats av visdom. Atlantis är en metafor för ett upplyst och hälsosamt psyke som gick förlorat i ett stormigt sinne. Det var inte bara en historisk analogi. Rent historiskt hänvisar Atlantis till Amerika och katastrofen jag tidigare nämnde då isen smälte av ett meteoritnedslag. Men Atlantis är ett annat ämne.

Midgård är en borg i mitten av jorden som försvarar sig mot anfallande jättar, d v s påstridiga begär. Det är när en människa fått ordning på sitt psyke så här långt som hon kan kallas för en människa, innan dess har hon metaforiskt djurnatur eller rhrimtursnatur. De första människorna, Ask och Embla, representerar detta – hälsosamma psykologiska aspekter. Att de första människorna är gjorda av träd är relaterat med världsträdet som har en central roll i högre kunskap. Asgård, gudarnas boning, är memoreringen eller konstruktionen av ett visdomssystem i sinnet. Det är en slags modell eller karta eller måttstock som stödjer visdom. Gudarna och deras släkter är gestaltade principer som hör hemma i denna visdomskonstruktion eller system. Det är dags att vi tar en titt på gudarna och delar av detta system:


Här är de – de tolv gudarna och deras boningar. Zodiaken. Det är dock nödvändigt att begripa att zodiaken på stjärnhimlen bara är ytterligare en analogisk symbol hämtad från den synliga världen för att representera den inre psykologiska. Det är stjärnhimlen inuti vårt psyke som är väsentlig, inte den på natthimlen. Zodiaken placerades centralt i kulturens medvetande genom att använda dess geometri till tidräkning (kalender). Men tidräkning var dess sekundära syfte. Likt religioner har även astrologi blivit missförstådd genom bokstavliga tolkningar. Det är inte planeterna ute i solsystemet som påverkar vår psykologi, det är planeterna i vårt psyke!

Likt zodiaken är de sju klassiska planeterna också bara analogiska symboler hämtade från den synliga världen för att representera den psykologiska. De sju klassiska planeterna är metaforer för medvetenhetsnivåer. Varje stjärntecken eller gud, varje hus eller boning i zodiaken, är associerad med en planet – det vill säga med en medvetenhetsnivå som representerar mängden förståelse och andlig hälsa. Planet betyder "vandrande stjärna" och syftade på de ljus som inte stod stilla på natthimlen. Både solen och månen räknades till de sju planeterna eller vandrande stjärnorna. Ibland kallades dessa för de sju stjärnorna, de sju himlarna, och liknande. Men oavsett namn hänvisar det som regel till medvetenhetsnivåer. Dock finner jag inget nedskrivet om sju planeter eller liknande i Eddan, så det verkar inte som detta koncept bevarats bland det som lämnats till eftervärlden.

Zodiaken är en stor del av Asgård, och kanske var Asgård just det nordiska namnet för Zodiaken. Bland annat representeras den av templet med tolv säten för gudarna. Gladshem är ett annat namn.

De tolv gudomliga asarna är de tolv psykologiska skepnader eller attityder en människa antar på väg till visdom. Odin, den högsta guden, symboliseras i Zodiakens centrum. Att Odin "sitter i högsätet och ser över hela världen och begriper allt" är en ytterligare metafor för att han är det inre vittnet eller rena medvetandet i psyket som har koll på och kunskap om alla andra lägre psykologiska aspekter i sinnet. Att identifiera exakt vilken gud som tillhör vilket hus i Zodiaken är lite svårt, och för att kunna gissa det måste vi känna till vissa grundläggande principer och hur Zodiaken fungerar som psykologiskt system. Det viktigaste att förstå är att varje hus eller stjärntecken är anslutet med en psykologisk attityd, och denna attityd hör i sin tur ihop med en planet – det vill säga med en medvetenhetsnivå. I Zodiaken som vi känner till den är två stjärntecken associerade med de två högsta medvetenhetsnivåerna, vilka representeras av solen och månen, nämligen Lejonet och Kräftan. De två högsta gudarna efter Odin bör därför höra till dessa hus på kartan. Resten av husen är ordnade som ett kretslopp som går nedåt och sedan uppåt igen i medvetenhetsnivå med början vid Jungfrun (bredvid Lejonet) och slutar vid Tvillingarna (bredvid Kräftan).


Tor sägs vara den förnämste av gudarna, och symboliken med hammaren som slår sönder skålen på jättar är analogisk med Lejonet – mästarens skepnad – som trampar på ormen i Dendera zodiaken. Hans boning i zodiaken kallas Trudvang.

Heimdall kallas den vite asen, stor och helig, och har en hög position som passar förvandlingsnivån. Jag kallar Kräftan för förvandlingsnivån (nivå 2) eftersom Kräftan ursprungligen representerades av den egyptiska skalbaggen som symboliserade just förvandling.

Balder tillhör förmodligen Jungfruns plats då den tredje nivån är associerad med ursprungliga barndomstillståndet och oskuldsfullhet. Och att Balder representerar oskuldsfullhet är tydligt i Eddan.

Forsete har sannolikt Vågens plats eftersom han är rättvisans gud och domare, och Vågen är en antik symbol för rättvisa. Så Forsete är på den fjärde medvetenhetsnivån.

Skorpionen är det farliga, riskfyllda eller luriga tecknet – stinget som riskerar att ta död på visdom genom att fresta till motsatstänkande. Detta representeras helt klart av Loke, gudarnas baktalare och upphov till all falskhet. Och upphovet till all falskhet är att inte se harmonin i motsatser, det vill säga att tänka dualistiskt och komma med misstro och anklagelser mot olika aspekter av verkligheten.

Anklagelser och misstro leder till en strid mot det motsatta och stör harmonin. Detta representeras troligtvis av guden Ull eller Uller som sägs vara krigisk i allt sitt väsen. Detta är medvetenhetsnivå 6. I zodiaken representeras detta av Skytten, och Uller sägs vara en god bågskytt.

Detta leder oss till lägsta botten, och vilken gud kan representera detta om inte en blind gud? Höder, som råkar ha ihjäl Balder (även om Loke manipulerar honom) kallas blind men stark, och det står att gudarna nog önska att de inte behövde minnas honom. Han kallas även Hels följeslagare.

Vid Vattumannens tecken, som symboliserar nytt hopp i mörkret, finner vi förmodligen guden Vidar som sägs vara tyst. Men även Vale är en möjlighet då han kallas Höders fiende och baneman.

Fiskarna, som representerar de sovande massorna vid nivå 6, representeras sannolikt av valfisk-guden Njörd.

Det är gudarna Brage, Tyr, Vidar, och Vale som jag har svårast att placera. De hör till de återstående tecknen i zodiaken. Det finns artiklar skrivna av individer som insett att gudarna är associerade med zodiaken, men de jag sett har placerat gudarna vid fel tecken eftersom de inte förstår hur systemet var tänkt att fungera. Jag har inte funnit någon som begripit att planeterna är väsentliga och att de representerar medvetenhetsnivåer. Så lita inte på andra listor ni finner där ute. Folk är lata och okunniga, även människor med akademisk utbildning. Gudarnas hustrur och barn och liknande hör sannolikt till dekanerna i zodiaken.

Ulvar är besläktade med jättarna och representerar okunnighet, dårskap och glömska. Skoll, som jagar solen, och Hate som jagar månen, är psykologiska krafter som kan kväva kunskap och insikter. Samma sak med Fenrisulven. En sak som är lite störande med antik andlig jargong är att samma koncept ofta återupprepas med olika namn och skepnader och berättelser. Det är t ex uppenbart att ulven Skoll är Fenrisulven, då de båda slukar solen. Samma sak med alla olika namn och skepnader Odin har. Min gissning är att människor gillade att berätta olika varianter baserad på samma idéer, lite som dagens underhållningsindustri ofta går igenom trender där de tar inspiration från varandra. Sedan bevarades det som var populärast och blandades ihop till ett hopkok, som folk senare höll fast vid av vördnad istället för att sortera ut det som var väsentligast och förenkla det. Det är precis som med all underhållning, litteratur och kultur som finns idag. Ingen vill slänga något eller sortera ut det som verkligen är av värde.

Vid den tid Eddan skrevs ned av Snorre var det dessutom inte många som praktiserade denna religion längre, och om de gjorde det är chansen stor att den förfallit och togs bokstavligt.

Dvärgarna, som har människoskepnad, verkar vara mindre viktiga principer i systemet, vilket antyds av att några har namnen Nord, Söder, Öster och Väster. Alvesläkten är troligtvis principer eller idéer av större vikt än dvärgarna.

Asken (eller trädet) Yggdrasil är en annan del av systemet, eller mer exakt ursprunget till andliga system: nämligen antik aritmetik och räkneoperationer – vilket är ursprunget till 9-bas talsystemet och matematik. Trädet, d v s aritmetiken, är "Gudarnas heligaste ställe." Likt matematisk logik utbreder sig dess grenar över hela världen och räcker upp över intellektet, vad som kallas "himmelen" i antika andliga skrifter. Det kan illustreras på det här sättet:


Världarna här är distinkta fenomenklasser uppdelade i plan eller nivåer som sammanfattar varje fullständig varelse eller ting, liknande vad vi idag kallar fraktaler. Hela processen kan liknas vid ett träd där varje ny gren och även varje nytt blads nervstruktur återupprepar och reflekterar trädets grundläggande mönster. Därav varför antika system kallade talsystemet för "världsträdet." All mångfald kan lösas upp i de grundläggande lagar som reglerar den och som uttrycks i talen 1 till 10 på ovanstående sätt. Varje ting i universum innehåller i ett av sina beståndsdelar en hel reflekterad värld.

Vi finner därmed tre dimensioner av polariteter i varje fullskaligt fenomen: polariteten i en sfär samt polariteter mellan sfärer. Och detta är en miniatyrbild av universum uttryckt i siffror. Som ni kan föreställa er är den här antika läran om siffror rätt svårbegriplig, vilket gör den symboliska metaforen om världsträd och världar väldigt abstrakt. Därför brukar jag hålla mig till världarna som uttrycks i psyket, vilket tenderar att vara det väsentliga.

Först trodde jag att de tre rötterna som uppehåller trädet var de tre kolumnerna i denna antika aritmetik. Men efter att ha läst mer i Eddan misstänker jag att de tre rötterna är de tre sfärerna i psyket eller själen. Första roten är den övre sfären som associeras med asarna. Andra roten är den medlande sfären mellan intellekt och vitalitet och verkar associeras med jättarna. Tredje roten är den lägre sfären, den vitala eller sensomotoriska. Det faktum att varje rot har en livgivande brunn för trädet innebär att ingen värld, inte ens Hel, kan förkastas. Det finns visdom i varje naturligt system som är inneboende i en organisms energier, men denna självkunskap om ens egen biologiska natur och funktion saknas ofta.

Att Odin hängde genomborrad av spjut på världsträdet symboliserar självuppoffring och meditationsprocess i sökande efter självkunskap – som är riktig visdom. Han tar kål på sig själv, sina egna idéer och antaganden, och lär sig hur man lär från naturen. Runor är dold eller hemlig kunskap. Målet med ett heroiskt äventyr är att bli en icke-hjälte, någon som inte försöker bli något de inte är.

Eddan eller poetiska dikter som Völuspa symboliseras av geten Heidrun; trädet det äter av är världsträdet som är kunskap och räkneoperationer; mjölken eller mjödet hon stänker är sagornas fina nektar. Heidrun producerar därmed finare näring än kon Audhumla som inte livnärde sig på lika hög kunskap.

Annan text eller dikt representeras av hjorten Eiktyrne; Läråds grenar den gnager på är också världsträdet; dropparna från dess horn är visdomen; Hvergelme (urbrunnen) i Nifelhem är det omedvetna i sinnet; "älvarna alla som därifrån kommer" är sannolikt högre känslor så som de som producerar poesi och konstuttryck. Här måste jag dock ifrågasätta om de verkligen nämnt rätt brunn för älvarnas ursprung.

Att asken är utsatt för diverse andra djur kan symbolisera att konceptet lätt kan skadas av feltolkningar och liknande. Att trädet är relaterad med hemlig och speciell kunskap är uppenbart. Fågelsläkten är som regel relaterade med intellektuell aktivitet, likt Hugin och Munin. Urdabrunn är förmodligen relaterad med någon plats i Zodiaken då den ligger i himlen. Samma sak med Alvhem, Breidablick, Glitner, Himinbjörg/Himmelsberg, Valaskjalf, Gimle, o s v.

Det nämns att det finns mer än en himmel. Dessa är sannolikt relaterade med medvetenhetsnivåer som jag tidigare nämnde. Här nämns dock inte antalet himlar. Det faktum att myterna inte påstår sig veta allt och ibland spekulerar avslöjar att de är ofullständigt bevarade. Saker fattas och har gått förlorat, men det kunde vi redan gissa.

Midgårdsormen symboliserar, likt ormar i andra mytologier, den vitala livskraften. När den äter sin egen svans och cirkulerar runt jorden är det en metafor för harmoni i den vitala energin. Ordning i världen är en metafor för ordning i det egna psyket och självkontroll.

Den smala och mjuka fjättern eller bandet som binder Fenrisulven symboliserar kraften hos små ting, och att det ofta inte behövs mycket för att hålla okunnighet och dårskap borta, om man har medvetenhet. Kunskap är i allmänhet de mindres makt, och nyckeln är oftast en hemlighet eller kunskap istället för fysisk styrka.

Valkyrjor representerar någon form av vägledande principer eller idéer som ökar kunskap och visdom, därför sägs det att de bär fram dryck och mjöd. Drycker som mjöd, vin, mjölk, o s v, är symbol för visdom. Det är därför Odin, visdomsguden, bara sägs livnära sig på vin. Att det är just 13 valkyrjor som räknas upp får mig att misstänka att de även är relaterade med Zodiaken. Människorna de väljer ut är de inre tankar och attityder som ligger närmast den högre visdomen och är tidlösa.

Det är dock mycket som är svårt att tolka, och dessutom ganska lönlöst då det mycket väl kan vara saker som inte bevarats väl eller från början inte hörde till de ursprungliga idéerna. Så jag kommer fokusera på de två berättelser som Eddan själv säger är viktigast: Balders död och Ragnarök.

Balders död
Balder symboliserar oskuldsfullheten eller det ursprungliga barndomstillståndet, och hans död är inte en fysisk död men en metaforiskt andlig eller psykologisk död – det vill säga att oskuldsfullheten går förlorad i individens psyke. Oskuldsfullheten dödas av Loke, det i oss som vill anklaga, förtala och kritisera verkligheten, människor eller vår egen natur. D v s dualistiskt tänkande. Det är vad den antagonistiska guden eller kraften symboliserar i de flesta religioner. Balder, oskuldsfullheten, kan återställas om alla psykiska aspekter i individen vill det. Men i en människa som förlorat oskuldsfullheten finns det alltid någon aspekt som är likgiltig. Detta representeras av jättekvinnan Töck, som vägrar gråta för Balder och säger att Hel kan behålla honom. Sannolikt representerar denne jätte någon form av förbittring som känner att oskuldsfullheten inte var av nytta eller till någon fördel i individen. Poängen är att individen som förlorar sin oskuldsfullhet, sin inre Balder, har något i sig som inte tyckte att det oskuldsfulla öppna barndomstillståndet ledde till något bra. Ett slags inre sår de bär. Det står även att Töck sannolikt var Loke, och det är möjligt eftersom inre sår är relaterade med anklagelser och fientlighet mot något.

Ragnarök
Det faktum att aspekter som Loke, Fenrisulven och andra psykologiska krafter uppkommer även i ett upplyst sinne med en ordningsfull värld betyder att det hela är en process som är cyklisk. Möjligheten till att förlora sin visdom eller renhet finns alltid där. Och när det här sker måste individen åter igen genomgå Ragnarök och förnya världen, den inre psykologiska harmonin och hälsan. En analogi med den externa kulturella världen finns förstås också, där visdom går förlorad i kulturer. Försök görs att fastbinda och undertrycka både ulven och Loke av de inre högre aspekterna, men för att processen ska vara lyckad måste dessa frigöras och uttryckas. Ett nödvändigt uttryck av patologi på vägen till hälsa, frihet och visdom. Varje upplyst människa har genomgått sin egen ragnarök.

Först kommer mental ohälsa och dårskap i individen, vilket symboliseras av fimbulvintern. Talet 3 står för fullbordande av något, bortom dualismens två principer. Tre vintrar på raken innebär inte vanligt temporärt dåligt humör eller liknande, det är patologi som genomlevs till en renande grad. Psyket är på väg att återställas eller pånyttfödas. Allt det gamla måste dö så att något nytt kan börja, en fullständig läkning och inre förvandling. Krig och oreda mellan människor är ytterligare ett uttryck av denna inledande process. Vårt psyke befinner sig i oreda eftersom våra egna inre aspekter, tankar, viljor och idéer inte är samstämmiga. Vi saknar självkontroll och en stabil psykologisk grund att stå på.

Att ulven uppslukar solen betyder som sagt att dårskapen och okunnigheten når sin kulminering; förnuft och klarsyn går förlorat. All ordning i psyket går förlorat i kaos, den psykiska inre världen rämnar. Midgårdsormen är förmodligen okontrollerade passioner, överbegär, dualistisk aggression, och liknande. Skeppet Nagelfare, som är gjort av döda människors naglar, är troligtvis relaterad med negativa verbala uttryck och skällsord. På ett annat ställe i Eddan antyds det att munnen kan kallas ett skepp med tungan som dess roder. Och eftersom Loke, baktalaren, är ombord Nagelfare är det troligt att skeppet symboliserar verbala anklagelser. Hel, dödsriket, är psykologiskt lidande – bristkänsla, förvirring, självbedrägeri, frustration, förtvivlan, o s v. Hel är Lokes dotter, det vill säga det dualistiska tänkandets avkomma. Även Midgårdsormen och Fenrisulven är Lokes avkommor.

Muspells söner som kommer ridande med brinnande eld och ett svärd som "skiner starkare än solen" är inre konflikten som uppstår i mötet med högre visdom och sanningen. Ragnarök kan inte ske om det inte är i en kontext där individen har tillgång till eller konfronteras med högre visdom. Ragnarök är konflikten mellan egna partiska begär, falsk kunskap, inre sår och högre visdom eller sanning. Det är därför bara en människa på vägen till upplysthet kan fullborda ragnarök och förnya sig. Odin, skepnaden för det högre Självet, strider mot okunskapen – ulven. Tor, den psykologiska kraft som försöker kontrollera de lägre energierna, strider mot överbegären – Midgårdsormen. Det gamla systemet och symboliken rämnar då det är dags för en uppdatering, gudarna faller inför både det mentala kaoset och den förnyade visdomen som kommer med Surt och Muspells söner. Att Vidar inte faller kan bero på att han är den tyste guden, redo att ta in och lyssna till nytt. Vale, den andre guden som överlever, har förmodligen liknande dygder. Därmed tar Vidar död på okunskapen, ulven.

Att Surt segrar och bränner upp hela världen bekräftar att han representerar förnyande renande visdom. Eld är relaterad med medvetande då ljus är en symbol för klarsyn, och att bränna det gamla systemet och förnya är också något i stil med att forma en ny religion eller visdomslära, fast fortfarande baserad på samma tidlösa principer. Okunskap ökar när det gamla systemet börjar missförstås, så systemet eller traditionen måste hela tiden förnyas. Den nya vackra jorden representerar dock främst den nya inre hälsan och ordningen i den självförverkligades eller upplystes psyke. Balder, oskuldsfullheten som är godhet, kommer hem från Hel, o s v.

Detta är, i allmänna och väsentliga drag, den andliga innebörden i Ragnarök och Eddan. Och naturligtvis vet vi alla att de gamla gudarna för länge sedan bytts ut mot nya. Men vad ingen har gjort är att uppdatera systemet och antik visdom på ett kompetent sätt. Och det är vad Tidlös utbildning ämnar göra: en uppdatering av tidlös visdom anpassad för vår tid.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar