"Partiskhetens" natur

När jag följer problemet med konflikter, lidande och mänsklig dysfunktionalitet (eller "ondska" om du föredrar det uttrycket) spårar jag ofta sådana fenomen tillbaka till den princip av yttersta verkligheten eller tidlöshet som jag kallar "partiskhet" eller "polaritet" ("+" och "-" inneboende i verkligheten, nödvändig för rörelse). Människor som följer Tidlös utbildning kanske är mest bekanta med detta koncept genom idén om partiska eller polariserade människotyper i Partiskhet psykologin. Partiskhet som grundorsak till mänskliga konflikter och problem innebär emellertid mycket mer än en skillnad i olika människotyper som kolliderar med varandra.

En stor del av mänsklig partiskhet är också den verklighet som jag kallar för "Maskerade människan" (eller Kulturella/Hypnotiserad människan) som involverar rigida vanor och ej ifrågasatta antaganden som är betingade av miljön eller av en subkultur. Således innebär partiskhet både en konflikt mellan olika typer såväl som en konflikt mellan olika kulturer eller konditioneringar, samt konflikten mellan en typ som uttrycker mer av sin natur och en person som huvudsakligen uttrycker eller förkroppsligar vanan i en kultur eller idé. En annan aspekt av partiskhet är det som involverar olika, motstridiga medvetenhetstillstånd. Det finns några särdrag som tenderar att vara universella för lägre medvetande, oavsett psykologisk typ eller miljö, som att dras till hån och ytan av saker när de är engagerade i konflikter, samt att ge upp förnuft, rättvisa och personligt ansvar för att behålla social ordning, säkerhet, och det bekanta.

Dessa är partiskheter i det externa som analyseras i konflikt eller problem. Det finns också interna partiskheter eller polariseringar inom individen som pågår samtidigt. Förvirringen kring huruvida man i första hand är ett sinne eller en kropp, och en partiskhet till det ena eller det andra utan en riktig enhetlighet, utgör en sådan polaritet. Huruvida man är partisk till sina egna inre preferenser eller till förväntningarna i den yttre miljön är en annan faktor. En tredje typ av polaritet existerar mellan 3 olika energier eller psykoshylemorfismer i ens energikonfiguration, tillsammans med en polaritet inom varje individuell energi där stödenergierna kan vara partiska och hjälpa till att uttrycka en viss sida av just den energin.

Slutligen finns det ytterligare en polarisering att ha i åtanke, vilket är medvetande kontra omedvetande; uppmärksam urskiljning eller lata mentala vanor. Att säga att man kan vara partisk mot antingen medvetande eller omedvetande är emellertid bara delvis korrekt, eftersom människor ofta hålls omedvetna genom omständigheter bortom deras egna fel, och inte känner till smaken av sann medveten upplevelse. Men det finns fortfarande ett inslag av medvetande som människor borde kunna ha mer val i, även utan rätt lära, när en person möter friktionen mellan olika trossystem och nästan varje dag kan bevittna hur kulturer och ideologier kolliderar. När sådan friktion finns närvarande, särskilt hos unga människor, tycker man sig kunna förvänta att en önskan efter urskiljning och sanning ska uppstå i deras medvetande (för att lösa problem). Detta är ju trots allt verklighetens "väckarklocka."

Det verkar dock som att det är här personliga preferenser (så som förväntningar, känsla av lojalitet eller identitet, psykologisk "typ" eller socioekonomisk omständighet) sparkar igång och gör mer partisk ("partiskifierar") önskan om urskiljning och sanning till ett bedrägligt och ej uppriktigt uppmärksamhetsfokus och manipulation. På grund av detta är det viktigt att komma ihåg att problemet eller frågan om "partiskhet" involverar ett ganska komplicerat samspel mellan omständigheter, historia, konditionering, kulturella frestelser, fysisk hälsa, psykoshylemorfism (psykologisk typ) och medvetenhetsnivå. Detta är anledningen till att jag har kategoriserat självkännedom (eller hela räckvidden av den väsentliga förståelsen av partiskhet) i följande kategorier (exkluderande den "opartiska" Tidlösa människan): "Frilösa människan," "Maskerade människan," "Biologiska människan," "Polariserade människan" (också kallad "Naturliga människan") och "Temporära människan."

Partiskhet, i sitt uttryck, önskar inte bara kämpa mot en "motsats" utan mer generellt att helt enkelt konvertera andra till sig själv. En stor del av partiskhet involverar den projekterade tron att alla (eller åtminstone majoriteten) skulle åtnjuta eller dra nytta av dess preferenser och tror faktiskt inte att människor eller omständigheter utgör en stor skillnad. Det är här partiskhet förklädd som "goda avsikter" kommer in i bilden. Och när förmodade skillnader påpekas tenderar de att mestadels riktas mot något i stil med biologisk eller social determinism snarare än medvetenhetsnivå.

Att tvinga människor till en eller annan typ av partiskhet tenderar att vara människors idé om enhetlighet, utopi och utveckling. Men det är en falsk enhetlighet som slutligen verkställs genom påtryck, propaganda, förlöjligande, hot, ytlighet, självförlust och begränsandet av informationsspridning och yttrandefrihet för att bibehålla minimalt ifrågasättande. Med andra ord, upprätthålla en låg nivå av medvetenhet eller trycka ner den. Det är så vi vet att partiskhet är en aspekt av lägre medvetande, och att ju starkare partiskhet desto lägre medvetande. Dessutom kan inte partiskhet (eftersom den inte valdes medvetet) sägas ha verklig handlingskapacitet eller kreativitet.

Det följer därmed på att ju mer opartiskhet (eller icke-vidfästhet) en person odlar, desto högre är möjligheten till medvetande (och "alluppskattning") såväl som handlingskapacitet och kreativitet. Därför får den utveckling vi strävar efter med Tidlös utbildning inte förväxlas med bara en annan form av den vanliga blinda partiskheten, även om den kan betraktas som en högre form av partiskhet korrekt organiserad i förhållande till helheten. Det är studien av hur saker fungerar i samband, hur man kan förhindra dysfunktionalitet, och lägga fram det fördelaktiga argumentet för medveten opartiskhet – inklusive de överraskande belöningar, självupptäckter och tillfredsställelse som detta resulterar i och som det partiska sinnet lönlöst söker och strävar efter i specifika, begränsande och temporära omständighetsförhållanden.

Men vi får inte glömma att behålla en viss uppskattning av den naturliga partiskhet som vår bioenergetiska dimension besitter, annars är vi fortfarande inte riktigt opartiska och objektiva. Partiskhet i naturen fyller en nödvändig och funktionell roll, särskilt när den går i hand med medvetenhet. Men konditionerad, provocerad eller omedveten partiskhet i komplexa livsformer så som människor leder till dysfunktionalitet och lidande. Då allting i slutändan är partiskt (som en nödvändig del av verklighetens konfiguration) slutar den slutliga polariteten i medvetande och omedvetande; eller källan och dess effekter. Vill du förstå källan och vara närmare den i handling, eller bara vara ännu en av dess hasardartade effekter?

Yttrandefrihet

I min bok Tidlös utbildning: en introduktion (2016) försvarade jag yttrandefrihet som ett av de bästa tecknen på ett hälsosamt samhälle och att "ju mer begränsningar som införs desto mer avviker samhället från visdom" (sida 140). Sedan dess har jag dock råkat på två argument mot total yttrandefrihet som fick mig att vilja reflektera över om jag kan ha formulerat ett bristfullt argument för yttrandefrihet.

Det första motargumentet eller bristfullheten i yttrandefrihet är att inte alla har samma förutsättningar att nå ut med sitt budskap, behov eller åsikt. Samhällsgrupper som befinner sig i majoritet och människor med de största teknologiska plattformarna övertalar och hypnotiserar andra; inte genom de bästa argumenten utan främst genom att "skrika högst" och vara synligast. Tron på att "idéernas marknadsplats" kommer låta de bästa argumenten vinna genom egen merit har därmed glömt att ta det här med i beräkning.

Det andra motargumentet är att yttrandefrihet leder även till att ingen begränsning eller filter sätts mot reklam, skvaller, skräppost, trams, bedrägerier, rykten, och dåligt informerade åsikter som i många fall riskerar att dränka mer användbar, nyttig och väsentlig information.

Då jag håller med om dessa brister i yttrandefrihet kände jag mig manad att gå tillbaka och läsa vad jag skrev i min egen utvärdering av yttrandefrihet i boken. Jag funderade på om jag kanske nått en felaktig slutsats eller inte använt de tidlösa parametrarna korrekt.

Lyckligtvis var det jag skrev något jag fortfarande till stor del ställer mig bakom. Min huvudpoäng i utvärderingen var att yttrandefrihet inte fungerar utan Tidlös utbildning med dess praktiserande av icke-identifiering och utveckling. Jag kunde definitivt ha gått mer in i detalj på ämnet, men texten är inte alls så bristfull som jag fruktade att den skulle vara. Tvärtom försvarar jag inte yttrandefrihet så mycket som jag påpekar att den behöver ett komplement i form av rätt utbildning och en visdomskompass, annars kan människor inte hantera ett sådant ideal. Citat från boken:

"Yttrandefrihet innebär också ett ansvar att kunna ta motreaktioner annars finns alltid valet att hålla tyst. Ingen kan förvänta sig accepterande människor som kan ta ansvar för varken yttrandefrihet eller något annat förrän de gjort arbetet som krävs med att utveckla sig själva."

En fråga som fortfarande är relevant är dock hur rätt undervisning och information, vare sig vi pratar om Tidlös utbildning eller något liknande, kan nå fram till människor om den inte framförs av de största plattformarna eller om den drunknar i ett hav av trivial, banal och förledande information? På sätt och vis handlar hela boken om det här problemet, särskilt de två första kapitlen, så det var inte nödvändigt att återupprepa detta. Att för mycket information och åsikter utgör ett problem för visdom är definitivt inte något jag glömt att uppmärksamma eller begrunda. Att människor med mest inflytande har mer informationsmakt är även relaterat till detta, och lite av en självklarhet, även om jag inte nämner det direkt.

Det var av just den anledningen jag valde att uttrycka en varning i texten, där jag tog upp att brott mot förståelsen av tidlös sanning genom förbud, bortslarvande eller förvrängning av Tidlös utbildning inte kommer att förlåtas (av verkligheten). Inget fungerar utan den. Inte politik, inte religion, inte skola, inte regelstyre, inte revolution, och inte yttrandefrihet. Och för att försäkra att Tidlös utbildning får det utrymme den behöver för en hälsosammare värld med hälsosammare människor, skulle jag faktiskt prioritera den framför total yttrandefrihet. Detta innebär ingen större risk för det väsentligaste i yttrandefrihet, då yttrandefrihet till stor del är inkluderad i Tidlös utbildning. Men den nödvändiga respekt som behövs för den yttersta verklighetens principer i ett hälsosamt samhälle kan kräva en begränsning eller ifrågasättande av yttrandefrihet i dess nuvarande form. Men ska vi tillämpa någon form av begränsning och straff måste det vara konstruktivt och förnuftigt. Att förbjuda uppmaning till våld är redan en förnuftig begränsning.

Hur man når ut till människor med visdom har alltid varit en utmaning. Går man på för starkt blir visdom lätt fanatisk religion med åsiktsförtryck, och skapar man en mystik kring visdom för att attrahera genom att dölja den i kloster eller hemliga sällskap så blir den lätt elitisk eller krossas av andra ideal som blir totalitära i dess plats.

Sann yttrandefrihet tillhör ett högre tillstånd. Majoriteten människor vill egentligen inte ha yttrandefrihet. Vanliga människor är partiska, passionerade och grupptrycksbenägna. Samtidigt är yttrandefrihet något lockande som kan stödja individers eller gruppers egna krav och begär tills dessa är nådda och därefter oundvikligen begränsar samma yttrandefrihet med just dessa krav och begär. Sådan är yttrandefrihetens resultat utan tidlös visdom.

Men om vi redan betraktar yttrandefrihet som ett ideal i vår västerländska kultur, då kanske svaret på hur vi ska uppmärksamma Tidlös utbildning ligga just i att påpeka att vårt nuvarande ideal av yttrandefrihet behöver den här typen av visdom som komplement för att kunna fungera och vara realistisk. Att säga att sann yttrandefrihet behöver Tidlös utbildning, eller visdom, annars är den omöjlig, kan ge oss en effektiv retorik som är enkel att komma ihåg och kan samtidigt skapa intresse kring Tidlös utbildning.

Vad är religion?

Vad är religion? Religion är nära identisk med kultur, en livsfilosofi och attitydmönster baserad på insikter som kommer från metafysik. Och eftersom metafysik sades vara den första filosofin enligt Aristoteles, och grekisk filosofi var något i stil med en omformulering av religion till ett nytt begrepp, kan vi säga att religion, filosofi och metafysik inte bara är anslutna, men att de på många sätt bara är olika begrepp för vad som ursprungligen var samma sak.

Jag säger "ursprungligen" eftersom alla dessa begrepp eller koncept har glidit ifrån varandra och avvikit från dess ursprung, och inte på ett bra sätt. Ju mer splittring som sker, desto mer kan du räkna med att koncepten tas och begrips felaktigt. Att allting är anslutet och grundat på återupprepningar, reflektioner och motsvarigheter är en grundläggande lag, och den riktiga innebörden bakom uttrycket "allt är ett" eller "allt är i ett, och ett är i allt", o s v.

Ordet "religion" har sitt ursprung i det latinska ordet religio, vars ursprung har spekulerats vara "återanslutning" eller "att återansluta", vilket antyder att återansluta till en särskild källa eller ursprung.

Därmed måste vi skilja på vad religion härrör från – vad det var till sitt väsen – och vad det senare blev i olika kulturer eller i psyket hos den individuella individen. Med andra ord, vad som är av intresse här är vad begreppet religion bör hänvisa till, inte nödvändigtvis vad det bland massorna betraktas som. När olika individer och kulturer använder samma ord men menar olika saker, då blir det ett problem. Därför är det ofta nödvändigt att antingen tydligt definiera ord och begrepp innan de diskuteras, eller uppfinna ett nytt ord eller begrepp som har mindre risk att feltolkas.

I Tidlös utbildning försöker jag göra lite av båda. Delvis försöker jag analysera, förklara och tydliggöra gamla begrepp i videor och texter som denna. Och dels uppfinner och omformulerar jag gamla begrepp till nya som en del av en ny undervisning. Jag skulle kunna säga att begreppet "tidlös utbildning" har samma innebörd som begreppet "religion." Men då skulle människor bara säga, "Jaha, så Tidlös utbildning är bara religion..." Men nej, det är inte religion som människor förstår det eftersom de flesta inte vet vad jag menar med religion. Du vet inte vad religion verkligen är, eller vad det var menat att vara. Nästan ingen vet det. Tidlös utbildning har även samma innebörd som filosofi, psykoanalys, vetenskap, utbildning, politik, o s v. Och normalt får inte människor allt detta i ett och samma paket, utvecklat på rätt sätt. Tidlös utbildning är universell religion fri från allt nonsens. Det är "väsentlig kultur."

Jag skulle kunna göra det väldigt lätt för mig själv här och bara säga: "Religion är inte vad du tror att det är. Riktig religion är det samma som Tidlös utbildning. Så vill du veta vad riktig religion är, gå och läs på om Tidlös utbildning." Och jag tycker förstås att du borde göra det. Men jag vill prata lite mer om religion och förklara vissa saker, eftersom människor ofta vill ha argument och belägg för denna typ av påstående.

Det sägs ofta att alla religioner i grunden är samma, med samma budskap, och innehåller samma sanningar. Men det här är ett inkompetent sätt att uttrycka det på, en latsinnig återupprepning av något som folk hört. Och som resultat är motargumenten ofta starkare. Det är mer exakt att säga att alla religioner härrör från samma källa, att de från början var ämnade att vara samma, att de borde vara samma, men att de genom feltolkningar, mänsklig partiskhet och inkompetens med tiden avvikit både från sin ursprungliga form och från varandra. Så, nej, dagens religioner är inte samma. Och på grund av det kan majoriteten av dem inte kallas riktiga religioner. De är tomma skal och ritualer som för länge sedan dött och förlorat sitt väsen.

Antika upplysta människor visste och accepterade att alla religioner förr eller senare måste dö, för att sedan uppdateras och ge utrymme åt en ny formulering av tidlös visdom som återanslöt till källan. Jag tog upp det här i min text (och video) om nordisk mytologi och ragnarök. Att gudarna går under i ragnarök är bland annat en metafor för att det gamla religiösa systemet kommer dö. Det är därför antiken hade så många olika religioner med liknande gudar och system.

Samma sak med de monoteistiska religionerna. Kristendom och Islam var båda omformuleringar av Judendom. Kristendom försökte förtydliga att skrifterna inte skulle tas bokstavligt genom att bland annat ta upp att "bokstaven dödar men anden ger liv." Islam försökte förtydliga att alla religioner från början varit giltiga genom att säga att alla folk haft sin egen profet. Men även dessa två religioner dog väldigt tidigt. Till sitt riktiga väsen varade de kanske bara i 100 år, max. Så livslängden för en religion är väldigt kort. Bara för att människor fortfarande kallar sig muslimer eller kristna betyder inte att den riktiga religionen, dess ande, inte redan för länge sedan dött.

Människor är väldigt ytliga. De tror att en etikett och lite rutinmässiga ritualer betyder någonting. Människor känner inte av sin egen substanslöshet, och därför kan de försvara tomma ritualer och bokstavliga tolkningar, trots att skrifterna eller myterna ofta var formulerade så att en bokstavlig tolkning blir absurd. Bara genom att känna av att religionen inte känns rätt och inte uppfyller djupare behov kan individen genuint börja söka och kanske finna den rätta tolkningen eller ursprunget till sin religion. Varje profet och upphovsman till en ny religion har upplevt en besvikelse med den tidigare religionen och hur den brukades. Riktiga andliga och religiösa individer är sökare, ifrågasättare.

Men vad är då denna källa som riktig religion härrör från? Källan består, till sitt väsen, av två saker. Det första är en självinsikt om att ens egen riktiga identitet är en inre observerande punkt eller "vetare," "observatör," "tomhet," "vittne" – ingen definition kan riktigt beskriva det så detta medvetande, förtäckt bakom alla tankar och psykologiska processer, måste upplevas. I öst är detta det ursprungliga målet med meditation, och i kristen tradition kallas det "mysticism." "Mysticism" är dock ett begrepp som, likt religion i allmänhet, har olika tolkningar. En del kristna tror att "mystik" är att få kontakt med Gud eller Jesus som en extern osynlig gestalt, eller en bokstavlig röst som pratar med dem, o s v. Men detta är senare feltolkningar och vidskepligheter som ofta vidarebefordras av kvacksalvare. Det är väldigt lätt för kvacksalvare att utnyttja begreppet "mysticism" och därigenom påstå vad som helst. Så jag undviker begreppet "mysticism" för jag gillar inte ordet och jag vet inte hur folk tolkar det.

Men denna del av källan bakom religion hänvisar till den inre källan till dig själv. Vad du är när du skalar bort allt som är temporärt och föränderligt och ansluter till det som består och är permanent – du som inre observatör. Och det är denna observatör eller vetare som är universella människan, som är i Guds avbild, inte resten av dig.

Den andra saken som är ursprunget till religion är en slags källkod eller formel som uttrycker den yttersta verklighetens eller högsta naturlagens principer. Denna källkod kallas olika saker så som "Logos," "Tetraktys," "Religio vera," "Ordet," "Korset att dra," "Guds namn," "Jodh-He-Vav-He" (eller "Jehovah"), "Yin-Yang," "Ishvara," "Trimurti," "Odin-Vile-Ve," o s v. Ur denna formel eller källkod härrör alla välkända religiösa koncept så som icke-dualism, Skaparen, karma, allsmäktig vägledare, världens ljus, uppoffring (d v s ödmjukhet och acceptans inför verkligheten), räkneoperationer, numerologi, astrologi, inspirerade texter, o s v.

Syftet med religion är att bevara denna källkod som helig och vidarebefordra den så att denna ultimata vägledande princip aldrig dör ut. För utan den uppstår bara lögner och falskhet, konflikt och oreda, främst i form av dualistiskt tänkande – "djävulen." Och för människor, även extraordinära människor och filosofer, är det praktiskt taget omöjligt att nå rätt slutsats om verkligheten på egen hand då människor är för partiska. Det andra syftet är att läka människor och göra de mer hälsosamma och förmögna att ta ansvar genom att ge dem rätt undervisning i självkännedom, särskilt djupare självkännedom om den inre observatören, så att de kan utveckla riktig fri vilja och agera i harmoni med "Skaparens" eller yttersta verklighetens natur.

Så riktig religion är inre enhet, särskilt med det inre vittnet; och hård metafysik, det vill säga filosofiska principer, processlogik, och den medföljande betydelsen av detta, så som att kommunicera en världsbild född från svaren genom berättelseteknik. Detta är "återanslutning till källan." Allt annat är mer eller mindre pseudoreligion och pseudoandlighet.

Kvädet om Rig - fornnordiska andliga kaster

I den här texten tänkte jag analysera lite mer koncept från fornnordisk andlighet, genom att kika på Kvädet om Rig, eller Rigstula, en Eddadikt som beskriver uppkomsten av olika kaster. Konceptet med kaster är en väldigt missförstådd del av antik andlighet, och här tänker jag använda den fornnordiska som exempel. Men principerna gäller även i andra antika religioner.

Om ni kikar på diverse kommentarer till Kvädet om Rig så beskrivs den ofta som en "starkt aristokratisk sång" som beskriver uppkomsten av olika samhällsklasser. Men den riktiga betydelsen har inget att göra med faktiska samhällsklasser. Det här är, som jag tagit upp förut, metaforer och symboler för psykologiska processer och andlig utveckling inom ett psyke, eller allas psyken, som psykologiska lagar och som potential.

Kvädet om Rig berättar eller beskriver hur guden Heimdall, i skepnad av vandringsmannen Rig, besöker olika hem på jorden och delar säng med paren han möter. Det första paret är Ae och Edda som betyder ungefär "morfarsfar" och "mormorsmor" (ibland översatt som "stamfader" och "stammoder") Det andra paret är Ave och Amma och som betyder "morfar" och "mormor." Och det tredje paret heter helt enkelt Fader och Moder. Efter Rigs besök hos varje par föder kvinnan nio månader senare ett barn. Mormorsmor föder sonen Träl som är mörkhårig och vars ätt blir fula men starka slavar. Mormor föder sonen Karl som är rödhårig och vars ätt blir fria människor och bönder. Moder föder sonen Jarl som är ljushårig och vars ätt blir den högsta: krigare, kungar, och lärda.

Jag tror inte jag behöver gå igenom igen varför det här inte ska tas bokstavligt, för det blir rätt absurt om det tas bokstavligt: allt från namnen på paren Rig besöker, till det faktum att han får ligga med paren och befrukta kvinnan, och kasternas uppkomst i just denna ordning. Hur kan det finnas slavar innan det finns kungar, eliter eller andra klasser att förslava dem?

Den här väldigt fantasifulla och osannolika beskrivning är avsiktlig, som en säkerhetsåtgärd, så att om kulturen börjar ta berättelserna bokstavligt kommer människor mer och mer att bli skeptiska till berättelsernas sanning och ifrågasätta. Antika religiösa berättelser fokuserade mycket på övernaturlighet och abstraktion, inte för att människorna i antiken var mer vidskepliga än vi, men just för att förmedla att den inte ska tas bokstavligt.

Så vad är då den riktiga innebörden bakom den här berättelsen? För att förstå måste vi först översätta karaktärerna och händelserna till principer och psykologiska processer. Män och kvinnor i andliga skrifter hänvisar inte till riktiga människor. Män och kvinnor är aspekter inuti dig själv. Men vilka aspekter? Baserat på min studie av antika system och religioner, har jag nått slutsatsen att mannen är en symbol för vårt inre jag, vår identitet eller vilja. Mannen är relaterad med vår inre observatör, Självet, men jag tror att mannen mer representerar den skepnad Självet antar baserad på andlig hälsa eller mognad, o s v. Även om du är biologiskt en kvinna, representerar fortfarande mannen tyngpunkten för ditt inre Själv i ditt psyke.

Så vad är då kvinnan eller kvinnor i andliga skrifter? Min slutsats är att vår inre kvinna är vårt minne, och att kvinnor är den form vårt inre minne tar. Olika aspekter av vårt minne, igen baserad på andlig hälsa eller mognad. Vårt minne är väldigt nära relaterad med kunskap. Det är i vårt minne allt vi lär oss samlas. Det är därför kvinnan är en bra symbol för vårt minne, eftersom minnet är som en behållare som tar emot befruktande kunskap utifrån, likt hur kvinnans livmoder tar emot säd, och kvinnans psyke i allmänhet är mer mottaglig för yttre influenser. Och det här är också en detalj som förklarar varför homosexualitet mellan män ofta ansågs dåligt i antiken, medan de var likgiltiga inför homosexualitet bland kvinnor. Våra inre män, olika identiteter eller tillfälliga tyngdpunkter för Självet, kan inte producera egen kunskap. Jag tror att det ska tolkas som ren imitering av någon annan utan eftertanke eller försök till lärande. Och ren imitering utan eftertanke är förstås destruktivt både för dig själv och andra. Så i religiösa texter, även i Bibeln, har homosexualitet den här psykologiska innebörden, och enbart den här psykologiska innebörden.

Samma sak med äktenskap och samlag. Äktenskap och samlag har enbart en psykologisk innebörd. Samlag är vårt inre Självs möte med kunskap, och vad vi väljer att fylla vårt minne eller kunskapsförråd med. Det är tankeprocess och eftertanke, som producerar en avkomma i form av en ny idé eller världsbild. Denna nya idé eller koncept representeras i andliga skrifter av barn; av söner och döttrar. Och igen bör vi överväga om inte söner och döttrar representerar olika psykologiska koncept. Sonen kommer, trots allt, växa upp och bli en ny man i psyket. Och dottern en ny kvinna. Så är sonen en ny identitet? En ny inkarnation eller skepnad för vårt jag? Är dottern en ny form av kunskap eller världsbild vi håller i vårt minne?

Jag tror att det här är på rätt spår, men vi bör även överväga om inte upphovsmännen till denna symbolik var till och med mer sofistikerade än så. I Kvädet om Rig berättas det att sonen Träl gifte sig med en slavflicka och fick tolv söner och nio döttrar. Även Karl och Jarl fick tolv söner var. Det antika talet 12 är relaterad med Zodiaken, och zodiaken är en karta över vårt inre jags psykologiska vandring som återupprepas. Så vi har ett väldigt komplext system här där varje kast har sin egen psykologiska skepnad med sitt eget psykologiska kretslopp. De tre olika kasterna representerar förstås olika grader av andlig utveckling eller psykologisk mognad.

"Morfarsfar" och "mormorsmor" var förstås tidiga former av vårt inre jag och minne som inte hade tillräcklig utveckling eller mogenhet för att kunna producera ett rikt och hälsosamt psykologiskt liv. Att vårt psyke fylls med trälar och slavar betyder att vi förslavar oss själva genom vårt val av kunskap eller brist på kapacitet för visdom. "Morfar" och "mormor" är mer utvecklade former av vårt inre jag och minne som kan producera något bättre. Men när vi når ett stadie av "Moder" och "Fader" har vi bäst utvecklingsmöjligheter för ett rikt inre psykologiskt liv och frigörelse eller andligt självförverkligande.

Men det är viktigt att förstå att vårt inre jag och minne inte ensamma är förmögna till det här. Utan guden Heimdall, som kommer på besök, välkomnas, och får sova mellan vårt inre jag och minne, kan vi inte producera fullständig andlig mognad eller ett rikt inre liv. Heimdall är, som de andra gudarna, en vägledarprincip. Men vad representerar denna princip?

I min text (och video) om Eddan analyserade jag hur Heimdall uttrycker förvandlingsnivån, vilket sker i mötet med högre kunskap. Detta betyder att Heimdall har ungefär samma funktion som helig ande i Kristendom, eftersom det andra dopet är helig ande och sker genom utbildning, vilket också representerar medvetenhetsnivå 2. Helig ande betyder högre kunskap – rätt kunskap – baserad på den yttersta verklighetens principer. Samma sak med Heimdall.

Både helig ande och guden Heimdall hjälper till att befrukta kvinnan för att producera speciell avkomma. Ditt inre jag, skepnaden av den man du är psykologiskt, kan inte befrukta din inre partner – ditt minne – med sanning om det inte kommer från en högre källa. Och den här högre källan måste välkomnas in i ditt psyke, väldigt viktigt, precis som varje par i den här berättelsen välkomnar Heimdall trots att de bara kan identifiera honom som en vandringsman. Samma sak med kunskap. Vi kan inte veta att högre kunskap eller sanning är sanning förrän senare, efter att den har producerat frukt. Konceptet med att välkomna en gäst, oavsett vem det är, symboliserar att vara öppensinnad och mottaglig, för vi kan aldrig finna högre kunskap om vi blir fördomsfulla, trångsynta och ogästvänliga inför ny kunskap.

Men även om Heimdall, eller rätt kunskap, besöker oss, betyder inte det att vi kommer begripa den eller ta den till oss på rätt sätt. Om vår mognad inte har nått längre än Ae och Edda, eller Ave och Amma, då kommer vi oundvikligen förvränga den och missförstå en aning, och på så vis inte nå full utveckling. Även att möta sanning, eller rätt kunskap, och välkomna den, som Ae och Edda gör, producerar inte mycket mer än Träl i psyket om vi inte är fullt redo eller mogna nog att ta den till oss. Men även Träl är åtminstone en produkt av att ha varit öppen för högre kunskap. Det innebär att människor som inte ens är välkomnande för ny kunskap sannolikt är på en ännu lägre andlig nivå än även Träl. Deras psyken består sannolikt fortfarande av Ymer, eller av jättar och rhimtursar. Deras inre ljus kanske till och med svald av Fenrisulven.

Angående söner sa jag att dessa symboliserade nya skepnader och identiteter eller attityder i det psykologiska kretsloppet. Men hur är det med döttrarna? Träl fick nio döttrar, och Karl fick tio. Det står inte att Jarl fick några döttrar, men då inte hela dikten bevarats är det möjligt att hans döttrar hade beskrivits längre fram. Det antika talet nio har att göra med kunskap, då det var grunden för aritmetik eller siffror. Så om söner symboliserar nya skepnader och identiteter, representerar döttrar förmodligen nya kunskapssystem och sätt att betrakta världen. Kvinnor är ofta utbytbara (analogiskt) med städer i andliga skrifter. Och städer representerar också ofta kunskapssystem, kultur, och världssyn. Och eftersom döttrarna är en produkt av möte med högre kunskap, är det logiskt att det är just nio som i 9-bas talsystemet.

Men varför fick Karl tio? Om det inte är ett misstag eller tillägg med tiden, är det möjligt att 10 är en representation som inkluderar nollan och därmed gör den högre. Om Jarl inte fick några döttrar alls, kan det symbolisera att den högsta utvecklingen gör sig av med system helt, och istället går helt på upplevelse och egen erfarenhet. System, även högre system, kan bli onödig dogma som kommer i vägen för sann öppenhet och mottaglighet. System kan vara väldigt bra som stöd i början av lärande och väsentlig utveckling, men när vi når fullständig frigörelse bör vi inte längre begränsa oss till några system över huvud taget.

Det faktum att den högre psykologiska ätten är både krigare, kungliga och lärda, innebär att den främsta formen av både krigare och kung är just den lärde vars svärd är sanningen och vars adlighet är sin riktiga natur. Med andra ord ska inte denna symbolik förväxlas med bokstavliga krigare eller bokstavliga kungar och adelsmän. Och det är trist att denna symbolik kom att feltolkas på ett sådant bokstavligt vis. Men vad kom först, andliga kaster eller samhällskaster? Kanske var det historiska samhällsklasser som inspirerade andliga kaster med dess symboliska analogi. Men i vilket fall som helst är det inte svårt att se hur denna symbolik är problematisk, och dessutom förlegad. Och det är synd eftersom andliga kaster har en viss legitimtet, till skillnad från samhällsklasser där adelsmän, militärer och eliter sällan är visa eller utvecklade.

Symboliken i Eddan och Ragnarök

Vad är ragnarök, och hur ska vår fornnordiska andliga tradition tolkas?

Jag har nämnt att andlighet kan översättas som "väsentlighet" eller "antik psykologi." All andlighet och religion, i vilket jag även inkluderar grekisk filosofi och 1800-talets psykoanalys, härstammar från samma källa – nämligen antik metafysik. Det är viktigt att förstå att allt är anslutet, och att uppdelningen av allt detta i konstgjorda kategorier och dogmer innebär en brist på kunskap och kompetens. Inget uppkommer ur ett vakuum, och det enda som är av väsentligt intresse är vad som är eventuell förbättring eller försämring i sanningar eller tidlös visdom.

För att förstå antika religioner och andliga läror är det nödvändigt att först förstå antik metafysik. Det största misstaget är att ta antik metafysik bokstavligt och därmed tro att religion uppkom ur vidskeplighet. Vidskeplighet var något som kom senare, i och med att folk slutade förstå att inga andliga texter ska tas bokstavligt.

Innan människans talförmåga hade utvecklats till de komplexa språk vi har idag, verkar förhistoriska människor ha använt sig av symboler – analogi – för att kommunicera idéer. Det är därför liknelser som ljus och mörker, antropomorfiska varelser, de klassiska elementen, o s v, är vanliga i människans tidiga metafysik som ämnade förklara det osynliga inre livet och psyket. Människorna använde de få ord de hade för ting i världen utefter den mest passande analogin eller liknelsen. Hade de inget ord för "förståelse" använde de begreppet "ljus", och "okunskap" blev "mörker" – eftersom ingen ser tydligt på natten vilket ökar inbillade skepnader och rädsla medan dagsljuset exponerar vad som finns i naturen och skapar mer lugn och lättnad i psyket. Användandet av dessa metaforer var ett rätt genialt inslag i deras visdomstradition, då. Särskilt då de ofta inte hade möjlighet att bevara insikter på annat sätt än i muntlig tradition. Men med tiden kom det att bli mer en förvirring än ett effektivt språk.

Psykologi är ett modernt begrepp på vad som ursprungligen var och tillhörde andlighet. Psykologi är och betyder vetenskapen om sinnet eller själen. Ordet "ande" är ett antikt begrepp som ursprungligen stod för tankar och intellektet. Den "andliga världen" är inte någon övernaturlig eller parallell verklighet som existerar någonstans där ute. Den andliga världen var och är den inre världen i sinnet; en osynlig värld av kunskap, principer, idéer, drömmar och psykologiska tillstånd.

Karaktärerna i andliga skrifter representerar dessa idéer och psykologiska tillstånd som, i brist på rätt undervisning från de som var upphovsmän till texterna, feltolkas som enbart historiska individer eller gudar som sedan tillbes på ett imiterande och vidskepligt sätt. Andliga berättelser var antik psykologi som enbart använde sig av historiska och världsliga symboler (eller människor) som analogi för inre mentala tillstånd och attityder. En andlig bok som berättar om den synliga världen är i själva verket ingen andlig bok alls. I så fall skulle alla historia- och religionskunskaps böcker vara andliga böcker.

Aritmetik eller matematik är dock intellektuella och abstrakta koncept som tillhör den osynliga världen, och var därmed ett inslag i antik metafysik. Antik metafysik och andlighet var nära besläktade med räkneoperationer och dessutom matematikens ursprung. Därmed var även vetenskap ett inslag i antik metafysik, vilket gjorde det till hård metafysik. Tal är abstrakta former som gör det möjligt att nå högre kunskap och insikter om verkligheten, vilket även gör det möjligt att agera rätt. Det går inte att separera tal från logik och därmed visdom.

Om dessa texter och sagor enbart vore vidskepligheter, varför då lägga in en massa exakta tal? Ta till exempel följande vers från Sången om Grimne i den poetiska Eddan:

   Femhundra dörrar
   och fyrtio till
   tror jag på Valhall vara;
   åttahundra enhärjar,
   kan i bredd gå ur varje,
   då de går mot ulven att fäkta.

Jag vet inte exakt vad talen 540 och 800 har för symbolisk innebörd, bara att tal brukar vara relaterade med geometriska strukturer, astronomiska processer, och aritmetik. Det är heller inte säkert att siffrorna har bevarats rätt. Men att åttahundra män kan gå genom en dörr samtidigt avslöjar att den som uppdiktade detta inte förväntade sig att det skulle tas bokstavligt.

Ett annat exempel som avslöjar att skrifterna har en psykologisk innebörd och inte en bokstavlig eller vidskeplig, är namnen på Odins korpar Hugin och Munin som brukar översättas som "tanke" och "minne." Jag har även sett dem översatta som "förnuft" och "vilja." Tekniskt sett är båda namnen varianter på ordet "tanke." Jag gissar att de är relaterade med de båda hjärnhalvornas aktiviteter och att det ska vara förnuft och intuition, där jag med "intuition" menar inre bilder som i drömmar. Men för mig spelar det ingen roll exakt vilka psykologiska attribut de hänvisar till, så länge folk begriper att de representerar just psykologiska attribut. Men det är viktigt att förstå att det inte bara är korparna eller fågeldjur som har en psykologisk innebörd. Allt som nämns i antik mytologi och andliga skrifter, inklusive världen själv, är en psykologisk metafor!

Det finns dock två undantag till denna regel. Det ena är en symbolisk analogi med historiska händelser där den psykologiska innebörden fortfarande är primär. Den andra är geometriska strukturer och astronomiska processer där även det senare ofta har en historisk analogi. Till exempel, 540 x 800 blir 432.000, vilket är antalet astronomiska år människor sägs ha levt i visdom innan de gick under i en översvämning enligt en antik babylonisk präst (Berossos). I 432.000 år kunde dårskap och oreda fäktas bort innan visdomen föll bort helt, så varje år skulle kunna liknas vid en soldat som upprätthåller en kamp mot dårskap som representeras av ett odjur. Och eftersom antikens människor såg världen som cykliska processer, är det sannolikt att de även förväntade sig att både psykologiska och historiska händelser skulle återupprepa sig.

Eddan är en blandning av religion, historia och kultur i allmänhet. En hopblandning för att bevara kunskap och tradition mer ekonomiskt, särskilt i muntlig tradition. Folkminnen blir alltid i längden ett hopkok av andliga koncept, feltolkningar, motsägelsefulla inslag, överdrifter och historiska anekdoter. Vad vi har kvar av den nordiska antika andligheten är det som återstod på slutet, när även influenser från kristendomen tagit sig in i materialet.

Snorres Edda
Jag kommer kortfattat gå över Gylfes gäckelse som avslutas med beskrivningen av ragnarök, och analysera dess psykologiska, det vill säga "andliga", innebörd.

Konung Gylfe, som besöker asarna och kallar sig Ganglere, är Odin, då han i Sången om Grimne säger att han kallat sig själv bland annat Ganglere och Tredje. Hövdingarna som han möter kallas Hög, Jämnhög och Tredje – vilket innebär att även dessa är Odin. Igen blir vi påminda om att det här är en abstrakt metafor, inget bokstavligt eller vidskepligt. Odin skulle kunna sägas vara verkligheten eller existensen själv då han även kallas "Allfader", och inom verkligheten eller existensen (eller ett psyke) har dess olika delar interaktioner med varandra.

De tre hövdingarna – Hög, Jämnhög och Tredje – är antikens tre tidlösa principer som uttrycker gudomlighet. De kan uttryckas i olika skepnader, men vad de i grunden uttrycker är processlogik. Antik processlogik fokuserar på den grundläggande principen för all rörelse i naturen tills den inte längre går att reducera. Rörelse uppstår ur motsatsers växelverkan, relation eller harmoni genom jämvikt. Därav namnet "Jämnhög" på den andra hövdingen eller principen. Den tredje principen är den som är svårast att se, själva relationen eller rörelsen mellan polariteter, vilket förklarar varför den på ett mystiskt vis bara kallas här för den "Tredje."

Allfader eller Odin är därmed inte bara verkligheten, men även den antika yin-yang principen eller triaden som vi finner i alla äkta religioner eller tidlös filosofi. Den finns i Hinduismen i form av Trimurti – Brahma, Vishnu, och Shiva. Den är en del av filosofen Herakleitos förnuftsprincip eller "Logos." Jag har även inkluderat denna princip i min egen tidlösa utbildning i form av A X Ö.

Med andra ord representerar de tre hövdingarna, som är Odin, orsaken bakom all rörelse och kontraster: den yttersta verklighetens principer; Skaparen; kausalitet; naturens högsta lag. Det sägs bland annat i Gylfes gäckelse att: "Allfader tog Natt och hennes son Dag, gav dem två hästar och två kärror, och satte dem på himmelen, att de skulle fara omkring jorden varje dygn." Namnet Odin har roten i rörelse, tränga igenom, och även raseri, vilket är uttryck för verklighetens eller naturens ostoppbara kraft. Men vi är också Odin, eftersom vi är en del av naturen och verkligheten. Framförallt representerar Odin vårt högre Själv eller rena medvetande, vad som kallas vår inre observatör.

Hänvisningen till "det gamla Asgård" syftar förmodligen på en ännu äldre religion eller lära än gudarna i Eddan. Anledningen till att jag misstänker detta beror på att konceptet Asgård hänvisar till en ordning eller system (vilket jag kommer gå in på) och där hade Allfader tolv namn men inget av dessa var "Odin."

Talet tolv, särskilt relaterat till gudar och liknande, uttrycker särskilda psykologiska skepnader på vägen till visdom. Gudar är aspekter av verkligheten som representerar olika vägar att till slut nå samma övergripande verklighet. Dyrkan eller uppoffring till en gudom är att välja en tillgänglig utgångspunkt som passar individens omständigheter och psykologi (t ex människotyp) och genom fokus på denna del av verkligheten (tillsammans med uthållighet) till slut kunna förverkliga sig själv och förstå allt av väsentlighet. Några av dessa vägar eller utgångspunkter är t ex kärlek (genom vilket vi kan nå visdom); kunskap (genom vilket vi kan nå kärlek); konst och självuttryck (genom vilket vi kan nå självkunskap); fysisk aktivitet, familj och hushåll, eller äventyrlighet (genom vilket vi kan nå undervisande erfarenheter), o s v.

Mer specifikt har gudar sitt ursprung i tolv skepnader som rådgivargestalter att studera beroende på analogin med det egna psykologiska tillståndet eller temporära livsattityd. Gudarna representerar därmed olika grader av hälsa.

Att Allfader "lever genom alla åldrar" betyder att han är tidlös: den rörelse eller process som består i en värld av oupphörlig förändring. Att "han behärskar hela sitt rike och råder över allt, både i stort och smått" betyder även att han har självkontroll, d v s vårt högre Självs kontroll över de lägre energierna i psyket (förutsatt att vi har manifesterat vårt högre Själv genom förståelsen av principen och självkännedom).

Att han "skapade himmelen, jorden, luften och allt vad i dem är" betyder att denna högre princip skapar hur psyket är format i vårt mentala landskap. Att "han skapade människan och gav henne en ande, som skall förbli och aldrig förgås, om än kroppen blir till mull eller bränns till aska" betyder att denna princip leder till medvetenhet om den inre observatören eller högre Självet som ansågs vara odödlig. "Kroppen" här hänvisar inte nödvändigtvis till den fysiska kroppen. Det är för bokstavligt, och principen här är att inte ta något bokstavligt. "Alla rättsinniga" som skall leva och bo med honom är de psykologiska aspekter som är verklighetsförankrade och förenliga med eviga eller tidlösa principer. "Onda människor" som far till Hel och Nifelhem är de psykologiska aspekter som ökar inbillning och okunnighet.

De nio världarna är sektioner av psykets eller själens olika delar. De är även relaterade med siffror. Innan himmel och jord var skapade var Odin hos hrimtursarna, vilka är de undermedvetna drifterna i psyket. Jättar och hrimtursar är symboler för begär och okontrollerade (samt ofta omedvetna) drifter. Det vill säga, innan en människa format eller "skapat" ordning i sitt psyke, "skapat himmel och jord", förblir det högre Självet dolt i det mentala kaoset. Detta kaos eller oformat psyke kallas även Ginnungagap. Det frostiga Nifelhem är relaterad med dessa undermedvetna drifter. Mörker, kyla, hav, storm, kaos och dimma är metaforer för okunskap, inbillningar och undermedvetna drifter. Det varma Muspell eller Muspellshem är intellektet eller ett tidigare upplyst sinnet, vilket kan hänvisa till barndomsvisdom eller till inflytande från en extern källa. Ljus och eld är som regel metaforer för klarsyn, kunskap och förståelse.

Jätten Ymer och andra varelser är tidiga psykologiska manifestationer som föds i början av kunskap eller visdom, från "gnistorna" och elden från Muspell. Dessa måste vi dock sedan ta kål på för att forma ett än mer förnuftigt och harmoniskt psyke. Men de psykologiska aspekter vi senare besitter härstammar från dessa tidiga jättar och varelser, likt evolution. Men eftersom dessa tidiga psykologiska aspekter och attityder var mindre visa, kallas de "onda" – det vill säga ej önskvärda i längden. Kor och liknande djur är ofta symboler för antika andliga skrifter och läror. Kon Audhumla, som livnärde jätten Ymer med sina mjölkströmmar, var förmodligen någon gammal otillräcklig lära. Att kon levde genom att slicka på "de med rimfrost belagda stenarna" antyder att visdomen inte var den högsta. Stenar, berg och klippor är ofta metaforer för bokstavliga och stela tolkningar av en andlig lära. Men vad det än är hjälper det ändå till att forma lite bättre psykologiska aspekter. Till slut uppkommer människor och även Odin, Vile och Ve som förmodligen är de samma som Tredje, Hög och Jämnhög. De formar ordning i psyket genom att dräpa jätten Ymer.

Där har vi även en analogi med förhistorisk historia då en katastrof inträffade för cirka 11,500 år sedan. Den senaste vetenskapen indikerar att en meteorit slog ner i isen som täckte större delen av Nordamerika, så att den snabbt smälte och bildade en slags översvämning. Hrimtursasläktet – jättarna – som drunknade av blodet när Ymer dräps hänvisar därmed inte bara till omogna aspekter i psyket, utan även omogna och dåraktiga människor i slutet av förra istiden. Men jätten Bergelmer räddade sig med sin hustru och husfolk genom att använda en båt. Han kallas den "kunnige" jätten, vilket indikerar att han var en visare jätte och därmed används som symbol för en visare psykologisk aspekt som inte går förlorad i den inre mentala utrensningen. Det är sannolikt att båten de räddade sig genom även är relaterad till någon form av visdomskult eller liknande; gammal kunskap som bevarades och överlevde sedan den förhistoriska tiden. Det är också ett återkommande tema i de flesta andra religioner i samband med översvämningsberättelser. Det är genom de här ledtrådarna och analogin som vi vet att alla riktiga religioner härrör från samma källa.

Och Odin, Vile och Ve – som skapar världen av den tidigare röran, så som Ymers kropp – är slutligen det upplysta sinnet och högre kunskap. Det är början på visdom och psykologisk hälsa.

Himlen är intellektet; och solen, månen och stjärnorna på himlen är symboler för högre principer som vägleder.

Jorden är vad som kallas astralkroppen och centret för det formade psyket. Det är inte död materia eftersom liv grönskar. Jord är resultatet som uppstår ur det andra.

Luften är de högre känslorna, men är inte detsamma som himlen.

Havet är de lägre känslorna, det undermedvetna med alla primitiva drifter och instinkter.

Det här är med andra ord samma symbolik och psykologiska innebörd som de fyra klassiska elementen. Eld är himlen eftersom solen, månen och stjärnorna lyser likt eld. Luft är det som medlar mellan himmel och jord, det vill säga mellan eld och jord. Att jorden är rund likt en ö mitt i det stora världshavet indikerar att jorden är en mindre del av psyket, förmodligen nära länkad med intellektet då den skapats av visdom. Atlantis är en metafor för ett upplyst och hälsosamt psyke som gick förlorat i ett stormigt sinne. Det var inte bara en historisk analogi. Rent historiskt hänvisar Atlantis till Amerika och katastrofen jag tidigare nämnde då isen smälte av ett meteoritnedslag. Men Atlantis är ett annat ämne.

Midgård är en borg i mitten av jorden som försvarar sig mot anfallande jättar, d v s påstridiga begär. Det är när en människa fått ordning på sitt psyke så här långt som hon kan kallas för en människa, innan dess har hon metaforiskt djurnatur eller rhrimtursnatur. De första människorna, Ask och Embla, representerar detta – hälsosamma psykologiska aspekter. Att de första människorna är gjorda av träd är relaterat med världsträdet som har en central roll i högre kunskap. Asgård, gudarnas boning, är memoreringen eller konstruktionen av ett visdomssystem i sinnet. Det är en slags modell eller karta eller måttstock som stödjer visdom. Gudarna och deras släkter är gestaltade principer som hör hemma i denna visdomskonstruktion eller system. Det är dags att vi tar en titt på gudarna och delar av detta system:

Här är de – de tolv gudarna och deras boningar. Zodiaken. Det är dock nödvändigt att begripa att zodiaken på stjärnhimlen bara är ytterligare en analogisk symbol hämtad från den synliga världen för att representera den inre psykologiska. Det är stjärnhimlen inuti vårt psyke som är väsentlig, inte den på natthimlen. Zodiaken placerades centralt i kulturens medvetande genom att använda dess geometri till tidräkning (kalender). Men tidräkning var dess sekundära syfte. Likt religioner har även astrologi blivit missförstådd genom bokstavliga tolkningar. Det är inte planeterna ute i solsystemet som påverkar vår psykologi, det är planeterna i vårt psyke!

Likt zodiaken är de sju klassiska planeterna också bara analogiska symboler hämtade från den synliga världen för att representera den psykologiska. De sju klassiska planeterna är metaforer för medvetenhetsnivåer. Varje stjärntecken eller gud, varje hus eller boning i zodiaken, är associerad med en planet – det vill säga med en medvetenhetsnivå som representerar mängden förståelse och andlig hälsa. Planet betyder "vandrande stjärna" och syftade på de ljus som inte stod stilla på natthimlen. Både solen och månen räknades till de sju planeterna eller vandrande stjärnorna. Ibland kallades dessa för de sju stjärnorna, de sju himlarna, och liknande. Men oavsett namn hänvisar det som regel till medvetenhetsnivåer. Dock finner jag inget nedskrivet om sju planeter eller liknande i Eddan, så det verkar inte som detta koncept bevarats bland det som lämnats till eftervärlden.

Zodiaken är en stor del av Asgård, och kanske var Asgård just det nordiska namnet för Zodiaken. Bland annat representeras den av templet med tolv säten för gudarna. Gladshem är ett annat namn.

De tolv gudomliga asarna är de tolv psykologiska skepnader eller attityder en människa antar på väg till visdom. Odin, den högsta guden, symboliseras i Zodiakens centrum. Att Odin "sitter i högsätet och ser över hela världen och begriper allt" är en ytterligare metafor för att han är det inre vittnet eller rena medvetandet i psyket som har koll på och kunskap om alla andra lägre psykologiska aspekter i sinnet. Att identifiera exakt vilken gud som tillhör vilket hus i Zodiaken är lite svårt, och för att kunna gissa det måste vi känna till vissa grundläggande principer och hur Zodiaken fungerar som psykologiskt system. Det viktigaste att förstå är att varje hus eller stjärntecken är anslutet med en psykologisk attityd, och denna attityd hör i sin tur ihop med en planet – det vill säga med en medvetenhetsnivå. I Zodiaken som vi känner till den är två stjärntecken associerade med de två högsta medvetenhetsnivåerna, vilka representeras av solen och månen, nämligen Lejonet och Kräftan. De två högsta gudarna efter Odin bör därför höra till dessa hus på kartan. Resten av husen är ordnade som ett kretslopp som går nedåt och sedan uppåt igen i medvetenhetsnivå med början vid Jungfrun (bredvid Lejonet) och slutar vid Tvillingarna (bredvid Kräftan).

Tor sägs vara den förnämste av gudarna, och symboliken med hammaren som slår sönder skålen på jättar är analogisk med Lejonet – mästarens skepnad – som trampar på ormen i Dendera zodiaken. Hans boning i zodiaken kallas Trudvang.

Heimdall kallas den vite asen, stor och helig, och har en hög position som passar förvandlingsnivån. Jag kallar Kräftan för förvandlingsnivån (nivå 2) eftersom Kräftan ursprungligen representerades av den egyptiska skalbaggen som symboliserade just förvandling.

Balder tillhör förmodligen Jungfruns plats då den tredje nivån är associerad med ursprungliga barndomstillståndet och oskuldsfullhet. Och att Balder representerar oskuldsfullhet är tydligt i Eddan.

Forsete har sannolikt Vågens plats eftersom han är rättvisans gud och domare, och Vågen är en antik symbol för rättvisa. Så Forsete är på den fjärde medvetenhetsnivån.

Skorpionen är det farliga, riskfyllda eller luriga tecknet – stinget som riskerar att ta död på visdom genom att fresta till motsatstänkande. Detta representeras helt klart av Loke, gudarnas baktalare och upphov till all falskhet. Och upphovet till all falskhet är att inte se harmonin i motsatser, det vill säga att tänka dualistiskt och komma med misstro och anklagelser mot olika aspekter av verkligheten.

Anklagelser och misstro leder till en strid mot det motsatta och stör harmonin. Detta representeras troligtvis av guden Ull eller Uller som sägs vara krigisk i allt sitt väsen. Detta är medvetenhetsnivå 6. I zodiaken representeras detta av Skytten, och Uller sägs vara en god bågskytt.

Detta leder oss till lägsta botten, och vilken gud kan representera detta om inte en blind gud? Höder, som råkar ha ihjäl Balder (även om Loke manipulerar honom) kallas blind men stark, och det står att gudarna nog önska att de inte behövde minnas honom. Han kallas även Hels följeslagare.

Vid Vattumannens tecken, som symboliserar nytt hopp i mörkret, finner vi förmodligen guden Vidar som sägs vara tyst. Men även Vale är en möjlighet då han kallas Höders fiende och baneman.

Fiskarna, som representerar de sovande massorna vid nivå 6, representeras sannolikt av valfisk-guden Njörd.

Det är gudarna Brage, Tyr, Vidar, och Vale som jag har svårast att placera. De hör till de återstående tecknen i zodiaken. Det finns artiklar skrivna av individer som insett att gudarna är associerade med zodiaken, men de jag sett har placerat gudarna vid fel tecken eftersom de inte förstår hur systemet var tänkt att fungera. Jag har inte funnit någon som begripit att planeterna är väsentliga och att de representerar medvetenhetsnivåer. Så lita inte på andra listor ni finner där ute. Folk är lata och okunniga, även människor med akademisk utbildning. Gudarnas hustrur och barn och liknande hör sannolikt till dekanerna i zodiaken.

Ulvar är besläktade med jättarna och representerar okunnighet, dårskap och glömska. Skoll, som jagar solen, och Hate som jagar månen, är psykologiska krafter som kan kväva kunskap och insikter. Samma sak med Fenrisulven. En sak som är lite störande med antik andlig jargong är att samma koncept ofta återupprepas med olika namn och skepnader och berättelser. Det är t ex uppenbart att ulven Skoll är Fenrisulven, då de båda slukar solen. Samma sak med alla olika namn och skepnader Odin har. Min gissning är att människor gillade att berätta olika varianter baserad på samma idéer, lite som dagens underhållningsindustri ofta går igenom trender där de tar inspiration från varandra. Sedan bevarades det som var populärast och blandades ihop till ett hopkok, som folk senare höll fast vid av vördnad istället för att sortera ut det som var väsentligast och förenkla det. Det är precis som med all underhållning, litteratur och kultur som finns idag. Ingen vill slänga något eller sortera ut det som verkligen är av värde.

Vid den tid Eddan skrevs ned av Snorre var det dessutom inte många som praktiserade denna religion längre, och om de gjorde det är chansen stor att den förfallit och togs bokstavligt.

Dvärgarna, som har människoskepnad, verkar vara mindre viktiga principer i systemet, vilket antyds av att några har namnen Nord, Söder, Öster och Väster. Alvesläkten är troligtvis principer eller idéer av större vikt än dvärgarna.

Asken (eller trädet) Yggdrasil är en annan del av systemet, eller mer exakt ursprunget till andliga system: nämligen antik aritmetik och räkneoperationer – vilket är ursprunget till 9-bas talsystemet och matematik. Trädet, d v s aritmetiken, är "Gudarnas heligaste ställe." Likt matematisk logik utbreder sig dess grenar över hela världen och räcker upp över intellektet, vad som kallas "himmelen" i antika andliga skrifter. Det kan illustreras på det här sättet:

Världarna här är distinkta fenomenklasser uppdelade i plan eller nivåer som sammanfattar varje fullständig varelse eller ting, liknande vad vi idag kallar fraktaler. Hela processen kan liknas vid ett träd där varje ny gren och även varje nytt blads nervstruktur återupprepar och reflekterar trädets grundläggande mönster. Därav varför antika system kallade talsystemet för "världsträdet." All mångfald kan lösas upp i de grundläggande lagar som reglerar den och som uttrycks i talen 1 till 10 på ovanstående sätt. Varje ting i universum innehåller i ett av sina beståndsdelar en hel reflekterad värld.

Vi finner därmed tre dimensioner av polariteter i varje fullskaligt fenomen: polariteten i en sfär samt polariteter mellan sfärer. Och detta är en miniatyrbild av universum uttryckt i siffror. Som ni kan föreställa er är den här antika läran om siffror rätt svårbegriplig, vilket gör den symboliska metaforen om världsträd och världar väldigt abstrakt. Därför brukar jag hålla mig till världarna som uttrycks i psyket, vilket tenderar att vara det väsentliga.

Först trodde jag att de tre rötterna som uppehåller trädet var de tre kolumnerna i denna antika aritmetik. Men efter att ha läst mer i Eddan misstänker jag att de tre rötterna är de tre sfärerna i psyket eller själen. Första roten är den övre sfären som associeras med asarna. Andra roten är den medlande sfären mellan intellekt och vitalitet och verkar associeras med jättarna. Tredje roten är den lägre sfären, den vitala eller sensomotoriska. Det faktum att varje rot har en livgivande brunn för trädet innebär att ingen värld, inte ens Hel, kan förkastas. Det finns visdom i varje naturligt system som är inneboende i en organisms energier, men denna självkunskap om ens egen biologiska natur och funktion saknas ofta.

Att Odin hängde genomborrad av spjut på världsträdet symboliserar självuppoffring och meditationsprocess i sökande efter självkunskap – som är riktig visdom. Han tar kål på sig själv, sina egna idéer och antaganden, och lär sig hur man lär från naturen. Runor är dold eller hemlig kunskap. Målet med ett heroiskt äventyr är att bli en icke-hjälte, någon som inte försöker bli något de inte är.

Eddan eller poetiska dikter som Völuspa symboliseras av geten Heidrun; trädet det äter av är världsträdet som är kunskap och räkneoperationer; mjölken eller mjödet hon stänker är sagornas fina nektar. Heidrun producerar därmed finare näring än kon Audhumla som inte livnärde sig på lika hög kunskap.

Annan text eller dikt representeras av hjorten Eiktyrne; Läråds grenar den gnager på är också världsträdet; dropparna från dess horn är visdomen; Hvergelme (urbrunnen) i Nifelhem är det omedvetna i sinnet; "älvarna alla som därifrån kommer" är sannolikt högre känslor så som de som producerar poesi och konstuttryck. Här måste jag dock ifrågasätta om de verkligen nämnt rätt brunn för älvarnas ursprung.

Att asken är utsatt för diverse andra djur kan symbolisera att konceptet lätt kan skadas av feltolkningar och liknande. Att trädet är relaterad med hemlig och speciell kunskap är uppenbart. Fågelsläkten är som regel relaterade med intellektuell aktivitet, likt Hugin och Munin. Urdabrunn är förmodligen relaterad med någon plats i Zodiaken då den ligger i himlen. Samma sak med Alvhem, Breidablick, Glitner, Himinbjörg/Himmelsberg, Valaskjalf, Gimle, o s v.

Det nämns att det finns mer än en himmel. Dessa är sannolikt relaterade med medvetenhetsnivåer som jag tidigare nämnde. Här nämns dock inte antalet himlar. Det faktum att myterna inte påstår sig veta allt och ibland spekulerar avslöjar att de är ofullständigt bevarade. Saker fattas och har gått förlorat, men det kunde vi redan gissa.

Midgårdsormen symboliserar, likt ormar i andra mytologier, den vitala livskraften. När den äter sin egen svans och cirkulerar runt jorden är det en metafor för harmoni i den vitala energin. Ordning i världen är en metafor för ordning i det egna psyket och självkontroll.

Den smala och mjuka fjättern eller bandet som binder Fenrisulven symboliserar kraften hos små ting, och att det ofta inte behövs mycket för att hålla okunnighet och dårskap borta, om man har medvetenhet. Kunskap är i allmänhet de mindres makt, och nyckeln är oftast en hemlighet eller kunskap istället för fysisk styrka.

Valkyrjor representerar någon form av vägledande principer eller idéer som ökar kunskap och visdom, därför sägs det att de bär fram dryck och mjöd. Drycker som mjöd, vin, mjölk, o s v, är symbol för visdom. Det är därför Odin, visdomsguden, bara sägs livnära sig på vin. Att det är just 13 valkyrjor som räknas upp får mig att misstänka att de även är relaterade med Zodiaken. Människorna de väljer ut är de inre tankar och attityder som ligger närmast den högre visdomen och är tidlösa.

Det är dock mycket som är svårt att tolka, och dessutom ganska lönlöst då det mycket väl kan vara saker som inte bevarats väl eller från början inte hörde till de ursprungliga idéerna. Så jag kommer fokusera på de två berättelser som Eddan själv säger är viktigast: Balders död och Ragnarök.

Balders död
Balder symboliserar oskuldsfullheten eller det ursprungliga barndomstillståndet, och hans död är inte en fysisk död men en metaforiskt andlig eller psykologisk död – det vill säga att oskuldsfullheten går förlorad i individens psyke. Oskuldsfullheten dödas av Loke, det i oss som vill anklaga, förtala och kritisera verkligheten, människor eller vår egen natur. D v s dualistiskt tänkande. Det är vad den antagonistiska guden eller kraften symboliserar i de flesta religioner. Balder, oskuldsfullheten, kan återställas om alla psykiska aspekter i individen vill det. Men i en människa som förlorat oskuldsfullheten finns det alltid någon aspekt som är likgiltig. Detta representeras av jättekvinnan Töck, som vägrar gråta för Balder och säger att Hel kan behålla honom. Sannolikt representerar denne jätte någon form av förbittring som känner att oskuldsfullheten inte var av nytta eller till någon fördel i individen. Poängen är att individen som förlorar sin oskuldsfullhet, sin inre Balder, har något i sig som inte tyckte att det oskuldsfulla öppna barndomstillståndet ledde till något bra. Ett slags inre sår de bär. Det står även att Töck sannolikt var Loke, och det är möjligt eftersom inre sår är relaterade med anklagelser och fientlighet mot något.

Ragnarök
Det faktum att aspekter som Loke, Fenrisulven och andra psykologiska krafter uppkommer även i ett upplyst sinne med en ordningsfull värld betyder att det hela är en process som är cyklisk. Möjligheten till att förlora sin visdom eller renhet finns alltid där. Och när det här sker måste individen åter igen genomgå Ragnarök och förnya världen, den inre psykologiska harmonin och hälsan. En analogi med den externa kulturella världen finns förstås också, där visdom går förlorad i kulturer. Försök görs att fastbinda och undertrycka både ulven och Loke av de inre högre aspekterna, men för att processen ska vara lyckad måste dessa frigöras och uttryckas. Ett nödvändigt uttryck av patologi på vägen till hälsa, frihet och visdom. Varje upplyst människa har genomgått sin egen ragnarök.

Först kommer mental ohälsa och dårskap i individen, vilket symboliseras av fimbulvintern. Talet 3 står för fullbordande av något, bortom dualismens två principer. Tre vintrar på raken innebär inte vanligt temporärt dåligt humör eller liknande, det är patologi som genomlevs till en renande grad. Psyket är på väg att återställas eller pånyttfödas. Allt det gamla måste dö så att något nytt kan börja, en fullständig läkning och inre förvandling. Krig och oreda mellan människor är ytterligare ett uttryck av denna inledande process. Vårt psyke befinner sig i oreda eftersom våra egna inre aspekter, tankar, viljor och idéer inte är samstämmiga. Vi saknar självkontroll och en stabil psykologisk grund att stå på.

Att ulven uppslukar solen betyder som sagt att dårskapen och okunnigheten når sin kulminering; förnuft och klarsyn går förlorat. All ordning i psyket går förlorat i kaos, den psykiska inre världen rämnar. Midgårdsormen är förmodligen okontrollerade passioner, överbegär, dualistisk aggression, och liknande. Skeppet Nagelfare, som är gjort av döda människors naglar, är troligtvis relaterad med negativa verbala uttryck och skällsord. På ett annat ställe i Eddan antyds det att munnen kan kallas ett skepp med tungan som dess roder. Och eftersom Loke, baktalaren, är ombord Nagelfare är det troligt att skeppet symboliserar verbala anklagelser. Hel, dödsriket, är psykologiskt lidande – bristkänsla, förvirring, självbedrägeri, frustration, förtvivlan, o s v. Hel är Lokes dotter, det vill säga det dualistiska tänkandets avkomma. Även Midgårdsormen och Fenrisulven är Lokes avkommor.

Muspells söner som kommer ridande med brinnande eld och ett svärd som "skiner starkare än solen" är inre konflikten som uppstår i mötet med högre visdom och sanningen. Ragnarök kan inte ske om det inte är i en kontext där individen har tillgång till eller konfronteras med högre visdom. Ragnarök är konflikten mellan egna partiska begär, falsk kunskap, inre sår och högre visdom eller sanning. Det är därför bara en människa på vägen till upplysthet kan fullborda ragnarök och förnya sig. Odin, skepnaden för det högre Självet, strider mot okunskapen – ulven. Tor, den psykologiska kraft som försöker kontrollera de lägre energierna, strider mot överbegären – Midgårdsormen. Det gamla systemet och symboliken rämnar då det är dags för en uppdatering, gudarna faller inför både det mentala kaoset och den förnyade visdomen som kommer med Surt och Muspells söner. Att Vidar inte faller kan bero på att han är den tyste guden, redo att ta in och lyssna till nytt. Vale, den andre guden som överlever, har förmodligen liknande dygder. Därmed tar Vidar död på okunskapen, ulven.

Att Surt segrar och bränner upp hela världen bekräftar att han representerar förnyande renande visdom. Eld är relaterad med medvetande då ljus är en symbol för klarsyn, och att bränna det gamla systemet och förnya är också något i stil med att forma en ny religion eller visdomslära, fast fortfarande baserad på samma tidlösa principer. Okunskap ökar när det gamla systemet börjar missförstås, så systemet eller traditionen måste hela tiden förnyas. Den nya vackra jorden representerar dock främst den nya inre hälsan och ordningen i den självförverkligades eller upplystes psyke. Balder, oskuldsfullheten som är godhet, kommer hem från Hel, o s v.

Detta är, i allmänna och väsentliga drag, den andliga innebörden i Ragnarök och Eddan. Och naturligtvis vet vi alla att de gamla gudarna för länge sedan bytts ut mot nya. Men vad ingen har gjort är att uppdatera systemet och antik visdom på ett kompetent sätt. Och det är vad Tidlös utbildning ämnar göra: en uppdatering av tidlös visdom anpassad för vår tid.

Psykologin bakom konformitet

Det pratas väldigt mycket idag om åsiktskorridorer och politisk korrekthet, att människor blir pressade av socialt grupptryck att falla in i led med de rätta värderingarna. Det har även sagts att Sverige är, och har alltid varit, en väldigt stark konsensuskultur.

Men konsensuskulturen är inget unikt för Sverige. Alla befolkningar och kulturer har alltid haft sin egen konsensuskultur. Men det är lätt att bli hemmablind så att man tror att fenomenet är unikt. Den svenska kulturen har även en hel del individualistiska särdrag där folk värderar självständighet och oberoende.

Anledningen till att folk och kulturer faller in i konsensusvärderingar med tendenser att anpassa sig beror på att majoriteten människor är "extraverta." Här syftar jag på ordets ursprungliga betydelse där Carl Jung menade att "extraversion" var en benägenhet att anpassa sig till yttre miljöns idéer och värderingar mer än sina egna. Introversion var motsatsen: de människor som föredrar sina egna idéer och värderingar och har svårighet eller brist på intresse att anpassa sig till miljön eller rådande normer.

Det är alltid eller oftast introverta individer som kommer med förändring eller "uppdaterar" kulturen med nya idéer och tankar som sedan verkställs och blir en ny norm av den övriga, utåtvända (extraverta) majoriteten. Så konsensuskultur beror på att majoriteten människor är "extraverta" och föredrar etablerade system framför nyskapande kreativitet och ifrågasättande. Idag används inte begreppen "extraversion" och "introversion" på det här sättet, även om det är en betydligt mer användbar och korrekt tillämpning av dem. Så i brist på bättre begrepp tycker jag vi kan återställa dessa begrepp till sin ursprungliga betydelse.

Ibland kan dock kulturer och konsensus ändra riktning av andra, externa faktorer, om kulturen blir så opraktisk och verklighetsfrånvänd att omständigheters påtryckningar tvingar den att ändra sitt system. Eller om den blir erövrad av en annan kultur.

För att analysera människors psykologiska tendenser, rekommenderar jag människor att använda Tidlös utbildnings "Partiskhet psykologi." Men innan jag går in på det i mer detalj, låt oss först kika på den kända Femfaktorteorins analys.

Först av allt, Extraversion i Femfaktorteorin är associerad med Entusiasm och Påstridighet (Assertiveness). Den nämner inget om att Extraversion har att göra med anpassning till externa normer och idéer. Istället associerar Femfaktorteorin detta särdrag med Samvetsgrannhet (Conscientiousness), medan preferens för egna idéer och ifrågasättande associeras främst med Öppenhet, den mest kreativa faktorn.

Så Femfaktorns förklaring till konformitet är ungefär att Samvetsgranna människor föredrar etablerade system och planer de kan bli effektiva på att imitera, bemästra och följa. Och detta leder till konservativa tendenser. Både politiskt konservativa och Liberaler har visat sig vara Samvetsgranna, vilket visar att denna rutinmässiga och anpassande tendens råder oavsett den politiska skalan. Denna hårt arbetande men anpassande tendens leder till bedömningar mot sig själva och andra baserat på hur väl de passar in. Sedan har de funnit att vissa andra personlighetssärdrag ökar sannolikheten att bli just konservativ eller Liberal, auktoritär eller jämställdhetsfokuserad, o s v.

Men att vara fokuserad på att arbeta hårt efter rutin, utan att gå in i sitt eget psyke för att begrunda, ifrågasätta, och uppfinna nya saker, är en form av Extraversion. Handlingsorienterad eller "Stel" Extraversion som jag kallar det. En introvert är, som vi vet, vanligtvis mer intresserad i ovanliga idéer och inte lika hårt arbetande rent fysiskt. Vad som sägs om Öppenhet – vilket är associerat med intellekt, ovanliga idéer, nyfikenhet och nyskapande kreativitet – bör därför även vara associerat med Introversion.

Korrelationen mellan kreativitet och skolbetyg är dessutom noll, eller till och med minus, vilket förklarar varför flickor ofta får bättre skolbetyg än pojkar – för fler pojkar är introverta eller upproriska än flickor. Kvinnor klarar ofta skolan bra eftersom skolan belönar imitering och anpassning, d v s Extraversion. Det här är också varför kvinnor oftare får anorexia och liknande psykologiska sjukdomar, där fokus är på presentation och externa sociala åstadkommanden. Om du tror att du är introvert, men har eller har haft anorexia, då är du inte introvert. Det spelar ingen roll hur blyg, tystlåten eller socialt osäker du är. Om du var introvert skulle du inte ha den sjukdomen. Så livet är lika tufft för extraverta som för introverta. Men problemen är olika.

Den andra saken som är associerad med politisk korrekthet är Vänlighet eller Värme (Agreeableness), ett särdrag som också sägs vara vanligare bland kvinnor; en anpassning för att undvika konflikt och samarbeta. Män säger ofta att kvinnor inte kommer överens med varandra, att de är falska mot varandra, skvallrar, tävlar om populära män eller senaste modet, o s v. Men det är bara en viss typ av kvinnor, vanligast i storstäder och kulturer där kvinnor hjärntvättats av hierarki. Annars vill kvinnor samarbeta med varandra, och de vill även samarbeta med män, vilket är anledningen till att de vill vara delaktiga där män arbetar, o s v, medan män oftast inte är intresserade i vad kvinnorna sysslar med. Jag tror att det är vad som gör kvinnor mer fokuserade på jämställdhet. Majoriteten kvinnor har inte en lika stark individuell identitet som män, på grund av sin Extraversion och människoorientering, vilket driver dem till att vilja gå ihop med andra för att forma ett team eller gruppidentitet.

[Tillägg: En del forskning, så som den utförd av Susan Murphy och Pat Heim, indikerar att huvudkonflikten bland kvinnor sker när någon i gruppen börjar sticka ut från majoriteten eller blir placerad i en överordnad position, på grund av en kvinnlig tendens att vilja att alla ska vara samma (jämställda). Detta skulle kunna hjälpa till att förklara både det kvinnliga fokuset på värme, jämlikhet, och samarbete samt skvallret och den indirekta aggressionen som också är vanlig bland kvinnor på, t ex, arbetsplatser (närhelst någon, särskilt andra kvinnor, sticker ut från majoritetsgruppen).]

Särdraget Neuroticism är tydligen en slags sorg över att inte ha ett socialt liv, och Neuroticism är också vanligare bland kvinnor. Därmed kan det sägas att Neuroticism till stor del bara är en annan sida av Extraversion, där anpassning och social framgång misslyckas.

Introverta människor, som ofta är män, förstår sig inte på denna extraverta tendens, och hittar därför på alla möjliga typer av hypoteser för att förklara den. Till exempel läste jag en som spekulerade att konformitet beror på låg IQ, lathet eller rädsla; att sådana människor försöker ta en enklare väg till makt och status genom att anpassa sig till systemet, istället för att ifrågasätta, utmana och uppfinna något nytt. Även i en sådan hypotes tror en introvert att alla människor tänker självständigt, men att de har dolda avsikter eller motiv till varför de inte utmanar normen.

I själva verket är det en fråga om hur människor är vajrade av naturen. Det behövs människor som anpassar sig och upprätthåller system när de väl fungerar. Introverta människor har ofta höga tankar om sig själva i deras kapacitet för självständiga tankar och idéer, men de förstår inte att utan folk som anpassar sig skulle samhällen bli väldigt opraktiska och ostabila. Introverta är mer socialt och fysiskt undvikande än de som anpassar sig. Samhällen behöver utåtvända typer som kan ge stabil rutin i saker som fysisk arbetskraft, jordbruksarbete, stresstålig läkarkår, och sociala politiker som kan hålla tal och möta folket. Och för att sådana människor ska fungera har naturen uppoffrat inåtvändhet och starka personliga värderingar för att de ska kunna gå till handling.

Därför har det varit svårt att finna en vis filosof-kung, eftersom filosofer oftast har varit introverta, ej lämpade att aktivt och stressfyllt leda folket i vardagen. Vad vi behöver är bättre koordination mellan personlighetstyper, inte att lägga allt ansvar på en liten grupp ledare. Människor måste sluta betrakta sociala ordningar som nödvändig hierarki, och istället börja forma sociala ordningar där dess olika delar och individer betraktas som komplement. Det finns ingen Übermänniska. Alla är specialiserade, och har alltid varit specialiserade, av en anledning.

Låt oss nu ta en titt på Partiskhet psykologin och mekanismerna bakom konformitet.

Vi finner de introverta särdragen, energierna eller typerna, i den övre sfären. Abstractum är mest introvert och därmed minst benägen att falla för konformitet rent psykologiskt. Men de är också minst benägna att engagera sig politiskt eller ideologiskt, så de utgör heller ingen stark eller synlig kraft för att motarbeta konformitet.

Magnitudinem är den näst mest introverta typen, och är mycket mer politiskt och ideologiskt benägen. Magnitudinem kan vara auktoritär och konservativ, underkasta sig en stark ledare som kan verkställa social ordning, men de ifrågasätter oftare och deras politiska ståndpunkt är inte alltid så stabil. De är en typ av rättvisekrigare som kan bidra till förföljelse av vissa människor genom anklagelser, men de är även självständiga i tanke och slår sig mer ihop med likasinnade och högre ideal än med majoriteten. Jag skulle säga att auktoritära idéer och utpekande av syndabockar vissa av dem kan inspirera är mer problemet med Magnitudinem än konformitet till rådande normer. Man skulle kunna säga att de vill att massorna ska underkasta sig en elit, snarare än att själva vilja anpassa sig. Bara om eliten är ideal utefter deras egna åsikter vill de anpassa sig.

Fiduciam är den mest balanserade typen i fråga om introversion och extraversion, men eftersom de också tänker självständigt och ifrågasätter så räknar jag de mer som introverta. De är dessutom de mest individualistiska, så konformitet ligger inte i deras tendens. De är väldigt anti-fascistiska och vill motarbeta allt som hotar tankefrihet. Men just denna press de placerar på folk, att vara god, hjälpsam, öppen och tillåtande, kan ha inspirerat den för tillfället rådande konsensuseliten i Sverige. Särskilt eftersom det är en vanligt förekommande typ i Sverige. Självständigt tänkande Fiduciam individer, så som Olof Palme, "uppdaterade" den svenska kulturen, sedan har de extraverta tagit över och verkställer den idag på sitt eget oflexibla och stela sätt.

Misericordia är en annan blandning av extraversion och introversion. Men till skillnad från Fiduciam räknar jag de mer som extraverta då deras Neuroticism är social till sin natur. Gratum-sfären är extravert – riktad mot människor, social status (hänga med bland normer) och trender i kulturen – och kan sägas vara "Formbar" Extraversion som entusiastiskt anpassar sig nya moden och förebilder. De riktar blicken mot andra, vill gå ihop med andra, och sätter sig in i andras skor. Det är den feminina sfären som är hög i Empati, Artighet, Entusiasm, Vänlighet, Värme och Neuroticism. De kvinnliga särdragen i Femfaktorteorin. Men deras sociala natur gör dem även benägna för konformitet och konsensuskultur. Och eftersom de ofta är entusiastiska och påstridiga kring sociala trender, utgör de den största pöbelmentaliteten. #metoo rörelsen är ett samtida exempel på det här, och även feministerna på 90-talet.

Men att pöbelmentaliteten idag råkar vara just feministisk är bara en historisk tillfällighet. Historiskt sett har kvinnor bidragit till pöbelmentaliteten när det gäller allt från häxbränning och religiös påstridighet, till andra typer av moralpanik och masspsykos så som SRA hysterin på 80-talet.

Libidinem, särskilt, är väldigt lätthypnotiserad och passionerad kring det som fångar deras uppmärksamhet. Och de blir påstridiga och bestämda trots brist på stark logisk grund. Vanligtvis är det förmodligen en triggande händelse, eller en konspiratorisk Magnitudinem eller liknande typ som inspirerar idén, sedan är det de extraverta, ofta kvinnor, som verkställer den.

Urbanum är mer försiktig, artig och professionell i hur de anpassar sig, mindre neurotisk, men de har svårast att göra uppror och är extremt människoorienterade. Brist på upproriskhet är bra om samhället är hälsosamt, men dåligt om samhället är sjukt. De blir väldigt effektiva på att stödja rådande normer och samhällsideal, t.o.m. på att coacha andra i hur man passar in väl, och få dessa normer att framstå som mer attraktiva än de verkligen är. Negativitet undviks helt, och därmed också hälsosam kritik. En stark investering och identifiering med det trendigaste i kulturen, som sedan gör att de vill tvätta bort all kritik som riktas mot den eftersom det upplevs som en kritik mot dem själva och deras livsansträngningar eller sociala värde.

Slutligen kommer vi till den lägre sfären, som inte är lika entusiastisk och kan upplevas som socialt introvert. Men de är mer traditionsriktade än ifrågasättande och uppfinningsrika så deras introversion är en illusion. De är också mottagliga för pöbelmentalitet och är dessutom mindre empatiska än Gratum-typerna. Det här är hårt arbetande, stel Extraversion, som jag nämnde tidigare.

Meritum är socialt medveten och anpassar sig likt Urbanum, men är mer hårt arbetande och dömande än social och vänlig. Istället för att överge sig själva till förmån för gruppen använder de kulturella normer som maktverktyg. En elitmentalitet som liknar Magnitudinem, men baserar idealen mer på etablerade normer än självständigt tänkande. Meritum är ofta individer som når höga samhällspositioner och sedan börjar etablera lagförbud mot det pöbeln är upprörd över för att nå ordning i samhället. Så Meritum representerar hur pöbelmentaliteten blir en långvarig institution med nya, kvävande lagar och regler.

Corpus liknar Meritum på många sätt, väldigt hårt arbetande, men är inte intresserade i makt eller status. De betraktar sig själva mer som vardagliga och enkla, med mest Vänlighet av Morem-typerna. Hur de deltar i pöbelvälde är svårt att säga då de inte är särskilt passionerade eller aggressiva. De är dock lika fördomsfulla som Meritum och kan gyckla med det som är ovanligt eller fnysa åt det i tystnad. I övrigt kan man säga att Corpus utgör en anpassning till människor likt Urbanum, fast på ett stelare sätt. Anpassning till familjen eller den lokala grupptraditionen är ofta viktigare än anpassning till den dominerande kulturen.

Slutligen har vi Exitium som inte anpassar sig lika lätt, och det gör att de kan likna de osociala introverta. Tillsammans med Abstractum och Magnitudinem har de även minst Värme eller Vänlighet (Agreeableness) och är också en typ som är vanligare bland män. Men Exitium är inte en intellektuell energi och har sällan något intresse i metafysik. Det är en typ som är okänslig och ofta våldsam, som gör uppror till den grad samhället är emot deras intressen. Men Exitium byter bara ut det större samhället mot mindre klan-kulturer och liknande för att själv ha inflytande. I den egna gruppen är de väldigt måna om att andra anpassar sig, och kan bli tyranniska mot familj eller befolkning. Fäder som har ihjäl sina döttrar i hederskulturer är förmodligen främst Exitium-typer, och därefter vill de även att andra fäder ska göra samma sak mot sina döttrar så att alla är på samma sida. Så de är väldigt påstridiga likt Libidinem.

Terrororganisationer och klan-mentalitet är en form av anti-socialt pöbelvälde, som varken anpassar sig till majoritetens normer eller är originella och nyskapande. En blandning av social upproriskhet med anpassning till "familj- eller klan tradition." Jag är dock rätt säker på att Exitium-män ofta utgör små pöbelgrupper som attackerar vissa utpekade individer likt en Maffia. De fyra män som hade ihjäl en afghansk kvinna som falskt anklagats för Koranbränning var förmodligen Exitium-typer. Så även om män formar mindre pöbelgrupper än kvinnor, och mer sällan, är de mer farliga när det väl händer.

Det här är min analys för tillfället. Jag kommer fortsätta observera människor för att klura ut vad mekanismerna är. Typerna bör dock betraktas med en anda av nyfikenhet och forskning, inte alltför fördomsfulla slutsatser. Så ta inte det jag säger för dogmatiskt, det är en förenkling, och människor formar fördomar på grund av att de förenklar. Men samtidigt behöver vi förenkling för att idéer och sanningar ska slå rot hos allmänheten.

Jag tror även det är viktigt att påpeka att konsensuskultur, politisk korrekthet, och pöbelmentalitet inte alltid är samma sak. Det är skillnad på omständigheter där människor blir upprörda för att de anser att ett brott eller orättvisa har begåtts och bildar en lynch mob, och andra omständigheter där individer passivt anpassar sig den sociala ordning, eller makten censurerar och tystar ner folk med obekväma åsikter, o s v.

En lynch mob uppstår vanligtvis bland de mest känslomässiga och aggressiva typerna, medan den kulturella utvecklingen formas av medelklassen genom utbildning, och de Samvetsgranna verkställer, styr och upprätthåller den etablerade sociala ordningen. Därmed ligger hoppet till förnyelse och förbättring ofta hos den intellektuella medelklassen.

Brist på kunskap och att bli utsatt för propaganda ökar dessutom ensidigheten hos folk, likt konformitet, oavsett typ. De introverta har dock fortfarande fördelen i att de är mer forskande och söker upp det som är dolt. Tyvärr används utbildning idag främst till att främja konformitet, inte till att öka självständigt tänkande. Därför behöver vi en ny typ av utbildning, som jag föreslagit.


[Denna text är en avskrift/transkription och bearbetning av Youtube videon Psykologin bakom konformitet från Mars 2018 som kan ses här: https://youtu.be/ZiVnQBZw9II]

Orsaksmässig kausalitet

I Tidlös utbildning kommer jag ofta använda begreppet "Orsaksmässig kausalitet," ett begrepp som är anslutet med både "tidlösa orsaken" och olyckshändelser (d v s bristen på fri vilja).

Jag använder det här begreppet istället för "determinism" eftersom jag vill komma bort från felaktiga antaganden. De flesta som kritiserar determinism fokuserar på att attackera idén med förutbestämdhet, att allting redan är avgjort. Men inte ens de flesta determinster tror att allt är förutbestämt. De använder ordet determinism men menar att allt är i händerna på olyckshändelser, inte att det är förutbestämt.

Eftersom jag delar den åsikten tyckter jag det är en bra idé att slopa begreppet determinism helt och istället använda något som syftar på kausalitet – orsak och verkan. Men jag har även en annan anledning att slopa begreppet determinism, och det är att det ofta används materialistiskt utan att ta med ett mer komplext medvetande i beräkningen. Kausalitet inkluderar även människors "programmerade" inre natur utöver determinismens fokus på yttre påverkan och fostran i miljön.

Dessutom lämnar Tidlös utbildning utrymme för en viss fri vilja i form av fria attitydval till det som händer oss, och som i sin tur kan, vid rätt tillfällen, ändra kausalitetsriktningar. Bara Tidlösa människan kan övervinna orsaksmässig kausalitet och åstadkomma förändring eller göra avsiktligt konstruktivt arbete – bli en egen "orsakskälla" – till den grad det är möjligt. Men denna frihet är ett undantag som kräver rätt utbildning, uthärdning, mod och disciplin. Det är inte normen hos människor.

Orsaksmässig kausalitet kallas även "Skapande kausalitet," vilket både är lättare att översätta till engelska och samtidigt ansluter konceptet med begreppet Skaparen. Kausalitet är mer eller mindre Skaparens riktiga natur inom alla religioner: verklighet, sanning, Tao, karma, Logos, högsta naturlagen, o s v.

Symbolerna för denna högsta naturlag är talen 3 och 4: Skaparen och dess skapelseprocess utan början eller slut. Denna triad och fyrtal är i mitt system formulerade genom väsentlighetsnyckeln A-Ö-X-Ö, och jag har kallat den verklighetens tidlösa konfigurering som reglerar saker utöver vad människor kan påverka, och därmed bör förstå och acceptera.

Så inte bara materialistisk vetenskap lägger tonvikt på fria viljans begränsning. Det har alltid varit ett väsentligt inslag i antik visdom och religion. Det moderna samhällets humana framgång är även det ett resultat av denna insikt, att omständigheter avgör handlingar mer än fria val.

Riktig insikt och ihågkommande av orsaksmässig kausalitet (bristen på fri vilja) leder till mindre klander, mindre hybris, mer ödmjukhet, mer förlåtelse (inklusive självförlåtelse), och mer visdom med bättre verklighetsförankring och en möjlighet att faktiskt börja agera rätt. Även antagande av offerroll minskar. Bara någon som fortfarande tror att andra har fri vilja kan anta en offerroll.

Denna insikt bör snarare uppmuntra till nyfikenhet kring "vad som kommer hända" – fokus på upplevelse, på överraskning – istället för strävan i en omöjlig riktning, vilket är förminskning av livet och av upplevelser. Riktig frihet är en attitydförändring. Riktigt "görande," riktiga handlingar, är inre handlingar – attityd, kontrollerad avsikt. Sammanflödet med sanningen; med tidlösa orsaken; med rätt värdering, är det mest fördelaktiga och fridfulla. Ju mer människor utvecklas, ju mer upplever de sig själva som delar av en helhet i ständigt energiutbyte och ömsesidigt upprätthållande, vare sig de försöker eller inte. Fri vilja uttrycks bättre genom ordet självkontroll, särskilt kontroll över ens attityd. Den vilja människor har i deras grundtillstånd är inte fri.

Orsaksmässig kausalitet utgår från att människor arbetar med saker och idéer de kommer i kontakt med och medlar dessa utefter sin egen individuella natur och erfarenhet snarare än ger upphov till något nytt eller verkligt originellt. Originalitet är snarare resultat av unika händelseförlopp och omständigheter.

Målet med utveckling är att förstå vad som händer oss, och hur vi deltar i ett överflöd, så att vi helt håller med om verkligheten. En människa som påstår sig tro på eller ha tillit till Gud, men inte helt håller med om verkligheten, kan inte sägas tro på Gud. Jag har aldrig någonsin mött en människa som trott på eller har haft tillit till Gud, i dess egentliga mening. Utan en korrekt definiering av "Gud" och "Skaparen" blir begreppen bara inbillningar. Guds avbild i oss är det inre vittnet, som också kan göra genom rätt attityd, men människor har fallit från denna djupare dimension eller själ så att de inte längre är i Skaparens avbild. De är Temporära människan istället för Tidlösa människan.

Människan och hennes psykologiska vajring med programmerade instinkter befinner sig i slumpens makt. Människor är inte orsakskällor som kan uppnå utan rätt inre och yttre influenser eller omständigheter. Åstadkommanden är omständigheter och olyckshändelser, slumpmässiga gener och förprogrammerade drifter, men skapar inbillningen att vi kan uppnå vad som helst med orimliga krav på oss själva och andra. Beröm och självberöm kring vad vi åstadkommit i livet är självbedrägeri och en form av ljugande. Samma sak med självkritik och klander. Människor är medium genom vilka saker utförs av allt annat än dem själva. Ändå tar de äran för det. Visa män ger äran till orsaksmässig kausalitet – till verkligheten, till karma, till Skaparen, eller vad de nu väljer att kalla det.

Och även om du tror på fri vilja, vilket jag med kan tro på till en viss grad, är denna valmöjlighet eller "möjlig fri vilja" fortfarande så liten och begränsad att fokus på det bara blir en distrahering. Det är mer praktiskt och stärker medvetenheten om verklighetens lagar mer om vi pratar om hur mycket människor saknar frihet och fri vilja i jämförelse.


[Denna text är en avskrift/transkription av Youtube videon Orsaksmässig kausalitet från November 2017 som kan ses här: https://youtu.be/7kgFQ3I3-Yc]