Yttrandefrihet

I min bok Tidlös utbildning: en introduktion (2016) försvarade jag yttrandefrihet som ett av de bästa tecknen på ett hälsosamt samhälle och att "ju mer begränsningar som införs desto mer avviker samhället från visdom" (sida 140). Sedan dess har jag dock råkat på två argument mot total yttrandefrihet som fick mig att vilja reflektera över om jag kan ha formulerat ett bristfullt argument för yttrandefrihet.

Det första motargumentet eller bristfullheten i yttrandefrihet är att inte alla har samma förutsättningar att nå ut med sitt budskap, behov eller åsikt. Samhällsgrupper som befinner sig i majoritet och människor med de största teknologiska plattformarna övertalar och hypnotiserar andra; inte genom de bästa argumenten utan främst genom att "skrika högst" och vara synligast. Tron på att "idéernas marknadsplats" kommer låta de bästa argumenten vinna genom egen merit har därmed glömt att ta det här med i beräkning.

Det andra motargumentet är att yttrandefrihet leder även till att ingen begränsning eller filter sätts mot reklam, skvaller, skräppost, trams, bedrägerier, rykten, och dåligt informerade åsikter som i många fall riskerar att dränka mer användbar, nyttig och väsentlig information.

Då jag håller med om dessa brister i yttrandefrihet kände jag mig manad att gå tillbaka och läsa vad jag skrev i min egen utvärdering av yttrandefrihet i boken. Jag funderade på om jag kanske nått en felaktig slutsats eller inte använt de tidlösa parametrarna korrekt.

Lyckligtvis var det jag skrev något jag fortfarande till stor del ställer mig bakom. Min huvudpoäng i utvärderingen var att yttrandefrihet inte fungerar utan Tidlös utbildning med dess praktiserande av icke-identifiering och utveckling. Jag kunde definitivt ha gått mer in i detalj på ämnet, men texten är inte alls så bristfull som jag fruktade att den skulle vara. Tvärtom försvarar jag inte yttrandefrihet så mycket som jag påpekar att den behöver ett komplement i form av rätt utbildning och en visdomskompass, annars kan människor inte hantera ett sådant ideal. Citat från boken:

"Yttrandefrihet innebär också ett ansvar att kunna ta motreaktioner annars finns alltid valet att hålla tyst. Ingen kan förvänta sig accepterande människor som kan ta ansvar för varken yttrandefrihet eller något annat förrän de gjort arbetet som krävs med att utveckla sig själva."

En fråga som fortfarande är relevant är dock hur rätt undervisning och information, vare sig vi pratar om Tidlös utbildning eller något liknande, kan nå fram till människor om den inte framförs av de största plattformarna eller om den drunknar i ett hav av trivial, banal och förledande information? På sätt och vis handlar hela boken om det här problemet, särskilt de två första kapitlen, så det var inte nödvändigt att återupprepa detta. Att för mycket information och åsikter utgör ett problem för visdom är definitivt inte något jag glömt att uppmärksamma eller begrunda. Att människor med mest inflytande har mer informationsmakt är även relaterat till detta, och lite av en självklarhet, även om jag inte nämner det direkt.

Det var av just den anledningen jag valde att uttrycka en varning i texten, där jag tog upp att brott mot förståelsen av tidlös sanning genom förbud, bortslarvande eller förvrängning av Tidlös utbildning inte kommer att förlåtas (av verkligheten). Inget fungerar utan den. Inte politik, inte religion, inte skola, inte regelstyre, inte revolution, och inte yttrandefrihet. Och för att försäkra att Tidlös utbildning får det utrymme den behöver för en hälsosammare värld med hälsosammare människor, skulle jag faktiskt prioritera den framför total yttrandefrihet. Detta innebär ingen större risk för det väsentligaste i yttrandefrihet, då yttrandefrihet till stor del är inkluderad i Tidlös utbildning. Men den nödvändiga respekt som behövs för den yttersta verklighetens principer i ett hälsosamt samhälle kan kräva en begränsning eller ifrågasättande av yttrandefrihet i dess nuvarande form. Men ska vi tillämpa någon form av begränsning och straff måste det vara konstruktivt och förnuftigt. Att förbjuda uppmaning till våld är redan en förnuftig begränsning.

Hur man når ut till människor med visdom har alltid varit en utmaning. Går man på för starkt blir visdom lätt fanatisk religion med åsiktsförtryck, och skapar man en mystik kring visdom för att attrahera genom att dölja den i kloster eller hemliga sällskap så blir den lätt elitisk eller krossas av andra ideal som blir totalitära i dess plats.

Sann yttrandefrihet tillhör ett högre tillstånd. Majoriteten människor vill egentligen inte ha yttrandefrihet. Vanliga människor är partiska, passionerade och grupptrycksbenägna. Samtidigt är yttrandefrihet något lockande som kan stödja individers eller gruppers egna krav och begär tills dessa är nådda och därefter oundvikligen begränsar samma yttrandefrihet med just dessa krav och begär. Sådan är yttrandefrihetens resultat utan tidlös visdom.

Men om vi redan betraktar yttrandefrihet som ett ideal i vår västerländska kultur, då kanske svaret på hur vi ska uppmärksamma Tidlös utbildning ligga just i att påpeka att vårt nuvarande ideal av yttrandefrihet behöver den här typen av visdom som komplement för att kunna fungera och vara realistisk. Att säga att sann yttrandefrihet behöver Tidlös utbildning, eller visdom, annars är den omöjlig, kan ge oss en effektiv retorik som är enkel att komma ihåg och kan samtidigt skapa intresse kring Tidlös utbildning.

Vad är religion?

Vad är religion? Religion är nära identisk med kultur, en livsfilosofi och attitydmönster baserad på insikter som kommer från metafysik. Och eftersom metafysik sades vara den första filosofin enligt Aristoteles, och grekisk filosofi var något i stil med en omformulering av religion till ett nytt begrepp, kan vi säga att religion, filosofi och metafysik inte bara är anslutna, men att de på många sätt bara är olika begrepp för vad som ursprungligen var samma sak.

Jag säger "ursprungligen" eftersom alla dessa begrepp eller koncept har glidit ifrån varandra och avvikit från dess ursprung, och inte på ett bra sätt. Ju mer splittring som sker, desto mer kan du räkna med att koncepten tas och begrips felaktigt. Att allting är anslutet och grundat på återupprepningar, reflektioner och motsvarigheter är en grundläggande lag, och den riktiga innebörden bakom uttrycket "allt är ett" eller "allt är i ett, och ett är i allt", o s v.

Ordet "religion" har sitt ursprung i det latinska ordet religio, vars ursprung har spekulerats vara "återanslutning" eller "att återansluta", vilket antyder att återansluta till en särskild källa eller ursprung.

Därmed måste vi skilja på vad religion härrör från – vad det var till sitt väsen – och vad det senare blev i olika kulturer eller i psyket hos den individuella individen. Med andra ord, vad som är av intresse här är vad begreppet religion bör hänvisa till, inte nödvändigtvis vad det bland massorna betraktas som. När olika individer och kulturer använder samma ord men menar olika saker, då blir det ett problem. Därför är det ofta nödvändigt att antingen tydligt definiera ord och begrepp innan de diskuteras, eller uppfinna ett nytt ord eller begrepp som har mindre risk att feltolkas.

I Tidlös utbildning försöker jag göra lite av båda. Delvis försöker jag analysera, förklara och tydliggöra gamla begrepp i videor och texter som denna. Och dels uppfinner och omformulerar jag gamla begrepp till nya som en del av en ny undervisning. Jag skulle kunna säga att begreppet "tidlös utbildning" har samma innebörd som begreppet "religion." Men då skulle människor bara säga, "Jaha, så Tidlös utbildning är bara religion..." Men nej, det är inte religion som människor förstår det eftersom de flesta inte vet vad jag menar med religion. Du vet inte vad religion verkligen är, eller vad det var menat att vara. Nästan ingen vet det. Tidlös utbildning har även samma innebörd som filosofi, psykoanalys, vetenskap, utbildning, politik, o s v. Och normalt får inte människor allt detta i ett och samma paket, utvecklat på rätt sätt. Tidlös utbildning är universell religion fri från allt nonsens. Det är "väsentlig kultur."

Jag skulle kunna göra det väldigt lätt för mig själv här och bara säga: "Religion är inte vad du tror att det är. Riktig religion är det samma som Tidlös utbildning. Så vill du veta vad riktig religion är, gå och läs på om Tidlös utbildning." Och jag tycker förstås att du borde göra det. Men jag vill prata lite mer om religion och förklara vissa saker, eftersom människor ofta vill ha argument och belägg för denna typ av påstående.

Det sägs ofta att alla religioner i grunden är samma, med samma budskap, och innehåller samma sanningar. Men det här är ett inkompetent sätt att uttrycka det på, en latsinnig återupprepning av något som folk hört. Och som resultat är motargumenten ofta starkare. Det är mer exakt att säga att alla religioner härrör från samma källa, att de från början var ämnade att vara samma, att de borde vara samma, men att de genom feltolkningar, mänsklig partiskhet och inkompetens med tiden avvikit både från sin ursprungliga form och från varandra. Så, nej, dagens religioner är inte samma. Och på grund av det kan majoriteten av dem inte kallas riktiga religioner. De är tomma skal och ritualer som för länge sedan dött och förlorat sitt väsen.

Antika upplysta människor visste och accepterade att alla religioner förr eller senare måste dö, för att sedan uppdateras och ge utrymme åt en ny formulering av tidlös visdom som återanslöt till källan. Jag tog upp det här i min text (och video) om nordisk mytologi och ragnarök. Att gudarna går under i ragnarök är bland annat en metafor för att det gamla religiösa systemet kommer dö. Det är därför antiken hade så många olika religioner med liknande gudar och system.

Samma sak med de monoteistiska religionerna. Kristendom och Islam var båda omformuleringar av Judendom. Kristendom försökte förtydliga att skrifterna inte skulle tas bokstavligt genom att bland annat ta upp att "bokstaven dödar men anden ger liv." Islam försökte förtydliga att alla religioner från början varit giltiga genom att säga att alla folk haft sin egen profet. Men även dessa två religioner dog väldigt tidigt. Till sitt riktiga väsen varade de kanske bara i 100 år, max. Så livslängden för en religion är väldigt kort. Bara för att människor fortfarande kallar sig muslimer eller kristna betyder inte att den riktiga religionen, dess ande, inte redan för länge sedan dött.

Människor är väldigt ytliga. De tror att en etikett och lite rutinmässiga ritualer betyder någonting. Människor känner inte av sin egen substanslöshet, och därför kan de försvara tomma ritualer och bokstavliga tolkningar, trots att skrifterna eller myterna ofta var formulerade så att en bokstavlig tolkning blir absurd. Bara genom att känna av att religionen inte känns rätt och inte uppfyller djupare behov kan individen genuint börja söka och kanske finna den rätta tolkningen eller ursprunget till sin religion. Varje profet och upphovsman till en ny religion har upplevt en besvikelse med den tidigare religionen och hur den brukades. Riktiga andliga och religiösa individer är sökare, ifrågasättare.

Men vad är då denna källa som riktig religion härrör från? Källan består, till sitt väsen, av två saker. Det första är en självinsikt om att ens egen riktiga identitet är en inre observerande punkt eller "vetare," "observatör," "tomhet," "vittne" – ingen definition kan riktigt beskriva det så detta medvetande, förtäckt bakom alla tankar och psykologiska processer, måste upplevas. I öst är detta det ursprungliga målet med meditation, och i kristen tradition kallas det "mysticism." "Mysticism" är dock ett begrepp som, likt religion i allmänhet, har olika tolkningar. En del kristna tror att "mystik" är att få kontakt med Gud eller Jesus som en extern osynlig gestalt, eller en bokstavlig röst som pratar med dem, o s v. Men detta är senare feltolkningar och vidskepligheter som ofta vidarebefordras av kvacksalvare. Det är väldigt lätt för kvacksalvare att utnyttja begreppet "mysticism" och därigenom påstå vad som helst. Så jag undviker begreppet "mysticism" för jag gillar inte ordet och jag vet inte hur folk tolkar det.

Men denna del av källan bakom religion hänvisar till den inre källan till dig själv. Vad du är när du skalar bort allt som är temporärt och föränderligt och ansluter till det som består och är permanent – du som inre observatör. Och det är denna observatör eller vetare som är universella människan, som är i Guds avbild, inte resten av dig.

Den andra saken som är ursprunget till religion är en slags källkod eller formel som uttrycker den yttersta verklighetens eller högsta naturlagens principer. Denna källkod kallas olika saker så som "Logos," "Tetraktys," "Religio vera," "Ordet," "Korset att dra," "Guds namn," "Jodh-He-Vav-He" (eller "Jehovah"), "Yin-Yang," "Ishvara," "Trimurti," "Odin-Vile-Ve," o s v. Ur denna formel eller källkod härrör alla välkända religiösa koncept så som icke-dualism, Skaparen, karma, allsmäktig vägledare, världens ljus, uppoffring (d v s ödmjukhet och acceptans inför verkligheten), räkneoperationer, numerologi, astrologi, inspirerade texter, o s v.

Syftet med religion är att bevara denna källkod som helig och vidarebefordra den så att denna ultimata vägledande princip aldrig dör ut. För utan den uppstår bara lögner och falskhet, konflikt och oreda, främst i form av dualistiskt tänkande – "djävulen." Och för människor, även extraordinära människor och filosofer, är det praktiskt taget omöjligt att nå rätt slutsats om verkligheten på egen hand då människor är för partiska. Det andra syftet är att läka människor och göra de mer hälsosamma och förmögna att ta ansvar genom att ge dem rätt undervisning i självkännedom, särskilt djupare självkännedom om den inre observatören, så att de kan utveckla riktig fri vilja och agera i harmoni med "Skaparens" eller yttersta verklighetens natur.

Så riktig religion är inre enhet, särskilt med det inre vittnet; och hård metafysik, det vill säga filosofiska principer, processlogik, och den medföljande betydelsen av detta, så som att kommunicera en världsbild född från svaren genom berättelseteknik. Detta är "återanslutning till källan." Allt annat är mer eller mindre pseudoreligion och pseudoandlighet.

Kvädet om Rig - fornnordiska andliga kaster

I den här texten tänkte jag analysera lite mer koncept från fornnordisk andlighet, genom att kika på Kvädet om Rig, eller Rigstula, en Eddadikt som beskriver uppkomsten av olika kaster. Konceptet med kaster är en väldigt missförstådd del av antik andlighet, och här tänker jag använda den fornnordiska som exempel. Men principerna gäller även i andra antika religioner.

Om ni kikar på diverse kommentarer till Kvädet om Rig så beskrivs den ofta som en "starkt aristokratisk sång" som beskriver uppkomsten av olika samhällsklasser. Men den riktiga betydelsen har inget att göra med faktiska samhällsklasser. Det här är, som jag tagit upp förut, metaforer och symboler för psykologiska processer och andlig utveckling inom ett psyke, eller allas psyken, som psykologiska lagar och som potential.

Kvädet om Rig berättar eller beskriver hur guden Heimdall, i skepnad av vandringsmannen Rig, besöker olika hem på jorden och delar säng med paren han möter. Det första paret är Ae och Edda som betyder ungefär "morfarsfar" och "mormorsmor" (ibland översatt som "stamfader" och "stammoder") Det andra paret är Ave och Amma och som betyder "morfar" och "mormor." Och det tredje paret heter helt enkelt Fader och Moder. Efter Rigs besök hos varje par föder kvinnan nio månader senare ett barn. Mormorsmor föder sonen Träl som är mörkhårig och vars ätt blir fula men starka slavar. Mormor föder sonen Karl som är rödhårig och vars ätt blir fria människor och bönder. Moder föder sonen Jarl som är ljushårig och vars ätt blir den högsta: krigare, kungar, och lärda.

Jag tror inte jag behöver gå igenom igen varför det här inte ska tas bokstavligt, för det blir rätt absurt om det tas bokstavligt: allt från namnen på paren Rig besöker, till det faktum att han får ligga med paren och befrukta kvinnan, och kasternas uppkomst i just denna ordning. Hur kan det finnas slavar innan det finns kungar, eliter eller andra klasser att förslava dem?

Den här väldigt fantasifulla och osannolika beskrivning är avsiktlig, som en säkerhetsåtgärd, så att om kulturen börjar ta berättelserna bokstavligt kommer människor mer och mer att bli skeptiska till berättelsernas sanning och ifrågasätta. Antika religiösa berättelser fokuserade mycket på övernaturlighet och abstraktion, inte för att människorna i antiken var mer vidskepliga än vi, men just för att förmedla att den inte ska tas bokstavligt.

Så vad är då den riktiga innebörden bakom den här berättelsen? För att förstå måste vi först översätta karaktärerna och händelserna till principer och psykologiska processer. Män och kvinnor i andliga skrifter hänvisar inte till riktiga människor. Män och kvinnor är aspekter inuti dig själv. Men vilka aspekter? Baserat på min studie av antika system och religioner, har jag nått slutsatsen att mannen är en symbol för vårt inre jag, vår identitet eller vilja. Mannen är relaterad med vår inre observatör, Självet, men jag tror att mannen mer representerar den skepnad Självet antar baserad på andlig hälsa eller mognad, o s v. Även om du är biologiskt en kvinna, representerar fortfarande mannen tyngpunkten för ditt inre Själv i ditt psyke.

Så vad är då kvinnan eller kvinnor i andliga skrifter? Min slutsats är att vår inre kvinna är vårt minne, och att kvinnor är den form vårt inre minne tar. Olika aspekter av vårt minne, igen baserad på andlig hälsa eller mognad. Vårt minne är väldigt nära relaterad med kunskap. Det är i vårt minne allt vi lär oss samlas. Det är därför kvinnan är en bra symbol för vårt minne, eftersom minnet är som en behållare som tar emot befruktande kunskap utifrån, likt hur kvinnans livmoder tar emot säd, och kvinnans psyke i allmänhet är mer mottaglig för yttre influenser. Och det här är också en detalj som förklarar varför homosexualitet mellan män ofta ansågs dåligt i antiken, medan de var likgiltiga inför homosexualitet bland kvinnor. Våra inre män, olika identiteter eller tillfälliga tyngdpunkter för Självet, kan inte producera egen kunskap. Jag tror att det ska tolkas som ren imitering av någon annan utan eftertanke eller försök till lärande. Och ren imitering utan eftertanke är förstås destruktivt både för dig själv och andra. Så i religiösa texter, även i Bibeln, har homosexualitet den här psykologiska innebörden, och enbart den här psykologiska innebörden.

Samma sak med äktenskap och samlag. Äktenskap och samlag har enbart en psykologisk innebörd. Samlag är vårt inre Självs möte med kunskap, och vad vi väljer att fylla vårt minne eller kunskapsförråd med. Det är tankeprocess och eftertanke, som producerar en avkomma i form av en ny idé eller världsbild. Denna nya idé eller koncept representeras i andliga skrifter av barn; av söner och döttrar. Och igen bör vi överväga om inte söner och döttrar representerar olika psykologiska koncept. Sonen kommer, trots allt, växa upp och bli en ny man i psyket. Och dottern en ny kvinna. Så är sonen en ny identitet? En ny inkarnation eller skepnad för vårt jag? Är dottern en ny form av kunskap eller världsbild vi håller i vårt minne?

Jag tror att det här är på rätt spår, men vi bör även överväga om inte upphovsmännen till denna symbolik var till och med mer sofistikerade än så. I Kvädet om Rig berättas det att sonen Träl gifte sig med en slavflicka och fick tolv söner och nio döttrar. Även Karl och Jarl fick tolv söner var. Det antika talet 12 är relaterad med Zodiaken, och zodiaken är en karta över vårt inre jags psykologiska vandring som återupprepas. Så vi har ett väldigt komplext system här där varje kast har sin egen psykologiska skepnad med sitt eget psykologiska kretslopp. De tre olika kasterna representerar förstås olika grader av andlig utveckling eller psykologisk mognad.

"Morfarsfar" och "mormorsmor" var förstås tidiga former av vårt inre jag och minne som inte hade tillräcklig utveckling eller mogenhet för att kunna producera ett rikt och hälsosamt psykologiskt liv. Att vårt psyke fylls med trälar och slavar betyder att vi förslavar oss själva genom vårt val av kunskap eller brist på kapacitet för visdom. "Morfar" och "mormor" är mer utvecklade former av vårt inre jag och minne som kan producera något bättre. Men när vi når ett stadie av "Moder" och "Fader" har vi bäst utvecklingsmöjligheter för ett rikt inre psykologiskt liv och frigörelse eller andligt självförverkligande.

Men det är viktigt att förstå att vårt inre jag och minne inte ensamma är förmögna till det här. Utan guden Heimdall, som kommer på besök, välkomnas, och får sova mellan vårt inre jag och minne, kan vi inte producera fullständig andlig mognad eller ett rikt inre liv. Heimdall är, som de andra gudarna, en vägledarprincip. Men vad representerar denna princip?

I min text (och video) om Eddan analyserade jag hur Heimdall uttrycker förvandlingsnivån, vilket sker i mötet med högre kunskap. Detta betyder att Heimdall har ungefär samma funktion som helig ande i Kristendom, eftersom det andra dopet är helig ande och sker genom utbildning, vilket också representerar medvetenhetsnivå 2. Helig ande betyder högre kunskap – rätt kunskap – baserad på den yttersta verklighetens principer. Samma sak med Heimdall.

Både helig ande och guden Heimdall hjälper till att befrukta kvinnan för att producera speciell avkomma. Ditt inre jag, skepnaden av den man du är psykologiskt, kan inte befrukta din inre partner – ditt minne – med sanning om det inte kommer från en högre källa. Och den här högre källan måste välkomnas in i ditt psyke, väldigt viktigt, precis som varje par i den här berättelsen välkomnar Heimdall trots att de bara kan identifiera honom som en vandringsman. Samma sak med kunskap. Vi kan inte veta att högre kunskap eller sanning är sanning förrän senare, efter att den har producerat frukt. Konceptet med att välkomna en gäst, oavsett vem det är, symboliserar att vara öppensinnad och mottaglig, för vi kan aldrig finna högre kunskap om vi blir fördomsfulla, trångsynta och ogästvänliga inför ny kunskap.

Men även om Heimdall, eller rätt kunskap, besöker oss, betyder inte det att vi kommer begripa den eller ta den till oss på rätt sätt. Om vår mognad inte har nått längre än Ae och Edda, eller Ave och Amma, då kommer vi oundvikligen förvränga den och missförstå en aning, och på så vis inte nå full utveckling. Även att möta sanning, eller rätt kunskap, och välkomna den, som Ae och Edda gör, producerar inte mycket mer än Träl i psyket om vi inte är fullt redo eller mogna nog att ta den till oss. Men även Träl är åtminstone en produkt av att ha varit öppen för högre kunskap. Det innebär att människor som inte ens är välkomnande för ny kunskap sannolikt är på en ännu lägre andlig nivå än även Träl. Deras psyken består sannolikt fortfarande av Ymer, eller av jättar och rhimtursar. Deras inre ljus kanske till och med svald av Fenrisulven.

Angående söner sa jag att dessa symboliserade nya skepnader och identiteter eller attityder i det psykologiska kretsloppet. Men hur är det med döttrarna? Träl fick nio döttrar, och Karl fick tio. Det står inte att Jarl fick några döttrar, men då inte hela dikten bevarats är det möjligt att hans döttrar hade beskrivits längre fram. Det antika talet nio har att göra med kunskap, då det var grunden för aritmetik eller siffror. Så om söner symboliserar nya skepnader och identiteter, representerar döttrar förmodligen nya kunskapssystem och sätt att betrakta världen. Kvinnor är ofta utbytbara (analogiskt) med städer i andliga skrifter. Och städer representerar också ofta kunskapssystem, kultur, och världssyn. Och eftersom döttrarna är en produkt av möte med högre kunskap, är det logiskt att det är just nio som i 9-bas talsystemet.

Men varför fick Karl tio? Om det inte är ett misstag eller tillägg med tiden, är det möjligt att 10 är en representation som inkluderar nollan och därmed gör den högre. Om Jarl inte fick några döttrar alls, kan det symbolisera att den högsta utvecklingen gör sig av med system helt, och istället går helt på upplevelse och egen erfarenhet. System, även högre system, kan bli onödig dogma som kommer i vägen för sann öppenhet och mottaglighet. System kan vara väldigt bra som stöd i början av lärande och väsentlig utveckling, men när vi når fullständig frigörelse bör vi inte längre begränsa oss till några system över huvud taget.

Det faktum att den högre psykologiska ätten är både krigare, kungliga och lärda, innebär att den främsta formen av både krigare och kung är just den lärde vars svärd är sanningen och vars adlighet är sin riktiga natur. Med andra ord ska inte denna symbolik förväxlas med bokstavliga krigare eller bokstavliga kungar och adelsmän. Och det är trist att denna symbolik kom att feltolkas på ett sådant bokstavligt vis. Men vad kom först, andliga kaster eller samhällskaster? Kanske var det historiska samhällsklasser som inspirerade andliga kaster med dess symboliska analogi. Men i vilket fall som helst är det inte svårt att se hur denna symbolik är problematisk, och dessutom förlegad. Och det är synd eftersom andliga kaster har en viss legitimtet, till skillnad från samhällsklasser där adelsmän, militärer och eliter sällan är visa eller utvecklade.