När jag följer problemet med konflikter, lidande och mänsklig dysfunktionalitet (eller "ondska" om du föredrar det uttrycket) spårar jag ofta sådana fenomen tillbaka till den princip av yttersta verkligheten eller tidlöshet som jag kallar "partiskhet" eller "polaritet" ("+" och "-" inneboende i verkligheten, nödvändig för rörelse). Människor som följer Tidlös utbildning kanske är mest bekanta med detta koncept genom idén om partiska eller polariserade människotyper i Partiskhet psykologin. Partiskhet som grundorsak till mänskliga konflikter och problem innebär emellertid mycket mer än en skillnad i olika människotyper som kolliderar med varandra.
En stor del av mänsklig partiskhet är också den verklighet som jag kallar för "Maskerade människan" (eller Kulturella/Hypnotiserad människan) som involverar rigida vanor och ej ifrågasatta antaganden som är betingade av miljön eller av en subkultur. Således innebär partiskhet både en konflikt mellan olika typer såväl som en konflikt mellan olika kulturer eller konditioneringar, samt konflikten mellan en typ som uttrycker mer av sin natur och en person som huvudsakligen uttrycker eller förkroppsligar vanan i en kultur eller idé. En annan aspekt av partiskhet är det som involverar olika, motstridiga medvetenhetstillstånd. Det finns några särdrag som tenderar att vara universella för lägre medvetande, oavsett psykologisk typ eller miljö, som att dras till hån och ytan av saker när de är engagerade i konflikter, samt att ge upp förnuft, rättvisa och personligt ansvar för att behålla social ordning, säkerhet, och det bekanta.
Dessa är partiskheter i det externa som analyseras i konflikt eller problem. Det finns också interna partiskheter eller polariseringar inom individen som pågår samtidigt. Förvirringen kring huruvida man i första hand är ett sinne eller en kropp, och en partiskhet till det ena eller det andra utan en riktig enhetlighet, utgör en sådan polaritet. Huruvida man är partisk till sina egna inre preferenser eller till förväntningarna i den yttre miljön är en annan faktor. En tredje typ av polaritet existerar mellan 3 olika energier eller psykoshylemorfismer i ens energikonfiguration, tillsammans med en polaritet inom varje individuell energi där stödenergierna kan vara partiska och hjälpa till att uttrycka en viss sida av just den energin.
Slutligen finns det ytterligare en polarisering att ha i åtanke, vilket är medvetande kontra omedvetande; uppmärksam urskiljning eller lata mentala vanor. Att säga att man kan vara partisk mot antingen medvetande eller omedvetande är emellertid bara delvis korrekt, eftersom människor ofta hålls omedvetna genom omständigheter bortom deras egna fel, och inte känner till smaken av sann medveten upplevelse. Men det finns fortfarande ett inslag av medvetande som människor borde kunna ha mer val i, även utan rätt lära, när en person möter friktionen mellan olika trossystem och nästan varje dag kan bevittna hur kulturer och ideologier kolliderar. När sådan friktion finns närvarande, särskilt hos unga människor, tycker man sig kunna förvänta att en önskan efter urskiljning och sanning ska uppstå i deras medvetande (för att lösa problem). Detta är ju trots allt verklighetens "väckarklocka."
Det verkar dock som att det är här personliga preferenser (så som förväntningar, känsla av lojalitet eller identitet, psykologisk "typ" eller socioekonomisk omständighet) sparkar igång och gör mer partisk ("partiskifierar") önskan om urskiljning och sanning till ett bedrägligt och ej uppriktigt uppmärksamhetsfokus och manipulation. På grund av detta är det viktigt att komma ihåg att problemet eller frågan om "partiskhet" involverar ett ganska komplicerat samspel mellan omständigheter, historia, konditionering, kulturella frestelser, fysisk hälsa, psykoshylemorfism (psykologisk typ) och medvetenhetsnivå. Detta är anledningen till att jag har kategoriserat självkännedom (eller hela räckvidden av den väsentliga förståelsen av partiskhet) i följande kategorier (exkluderande den "opartiska" Tidlösa människan): "Frilösa människan," "Maskerade människan," "Biologiska människan," "Polariserade människan" (också kallad "Naturliga människan") och "Temporära människan."
Partiskhet, i sitt uttryck, önskar inte bara kämpa mot en "motsats" utan mer generellt att helt enkelt konvertera andra till sig själv. En stor del av partiskhet involverar den projekterade tron att alla (eller åtminstone majoriteten) skulle åtnjuta eller dra nytta av dess preferenser och tror faktiskt inte att människor eller omständigheter utgör en stor skillnad. Det är här partiskhet förklädd som "goda avsikter" kommer in i bilden. Och när förmodade skillnader påpekas tenderar de att mestadels riktas mot något i stil med biologisk eller social determinism snarare än medvetenhetsnivå.
Att tvinga människor till en eller annan typ av partiskhet tenderar att vara människors idé om enhetlighet, utopi och utveckling. Men det är en falsk enhetlighet som slutligen verkställs genom påtryck, propaganda, förlöjligande, hot, ytlighet, självförlust och begränsandet av informationsspridning och yttrandefrihet för att bibehålla minimalt ifrågasättande. Med andra ord, upprätthålla en låg nivå av medvetenhet eller trycka ner den. Det är så vi vet att partiskhet är en aspekt av lägre medvetande, och att ju starkare partiskhet desto lägre medvetande. Dessutom kan inte partiskhet (eftersom den inte valdes medvetet) sägas ha verklig handlingskapacitet eller kreativitet.
Det följer därmed på att ju mer opartiskhet (eller icke-vidfästhet) en person odlar, desto högre är möjligheten till medvetande (och "alluppskattning") såväl som handlingskapacitet och kreativitet. Därför får den utveckling vi strävar efter med Tidlös utbildning inte förväxlas med bara en annan form av den vanliga blinda partiskheten, även om den kan betraktas som en högre form av partiskhet korrekt organiserad i förhållande till helheten. Det är studien av hur saker fungerar i samband, hur man kan förhindra dysfunktionalitet, och lägga fram det fördelaktiga argumentet för medveten opartiskhet – inklusive de överraskande belöningar, självupptäckter och tillfredsställelse som detta resulterar i och som det partiska sinnet lönlöst söker och strävar efter i specifika, begränsande och temporära omständighetsförhållanden.
Men vi får inte glömma att behålla en viss uppskattning av den naturliga partiskhet som vår bioenergetiska dimension besitter, annars är vi fortfarande inte riktigt opartiska och objektiva. Partiskhet i naturen fyller en nödvändig och funktionell roll, särskilt när den går i hand med medvetenhet. Men konditionerad, provocerad eller omedveten partiskhet i komplexa livsformer så som människor leder till dysfunktionalitet och lidande. Då allting i slutändan är partiskt (som en nödvändig del av verklighetens konfiguration) slutar den slutliga polariteten i medvetande och omedvetande; eller källan och dess effekter. Vill du förstå källan och vara närmare den i handling, eller bara vara ännu en av dess hasardartade effekter?
Välkommen till officiella sidan för Tidlös utbildning – en ny metod för att förstå samhällsproblem mer tydligt så vi kan hantera våra problem bättre, snabbare, lättare och mer exakt.
Visar inlägg med etikett kultur. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett kultur. Visa alla inlägg
lördag 6 juni 2020
onsdag 2 oktober 2019
Yttrandefrihet
I min bok Tidlös utbildning: en introduktion (2016) försvarade jag yttrandefrihet som ett av de bästa tecknen på ett hälsosamt samhälle och att "ju mer begränsningar som införs desto mer avviker samhället från visdom" (sida 140). Sedan dess har jag dock råkat på två argument mot total yttrandefrihet som fick mig att vilja reflektera över om jag kan ha formulerat ett bristfullt argument för yttrandefrihet.
Det första motargumentet eller bristfullheten i yttrandefrihet är att inte alla har samma förutsättningar att nå ut med sitt budskap, behov eller åsikt. Samhällsgrupper som befinner sig i majoritet och människor med de största teknologiska plattformarna övertalar och hypnotiserar andra; inte genom de bästa argumenten utan främst genom att "skrika högst" och vara synligast. Tron på att "idéernas marknadsplats" kommer låta de bästa argumenten vinna genom egen merit har därmed glömt att ta det här med i beräkning.
Det andra motargumentet är att yttrandefrihet leder även till att ingen begränsning eller filter sätts mot reklam, skvaller, skräppost, trams, bedrägerier, rykten, och dåligt informerade åsikter som i många fall riskerar att dränka mer användbar, nyttig och väsentlig information.
Då jag håller med om dessa brister i yttrandefrihet kände jag mig manad att gå tillbaka och läsa vad jag skrev i min egen utvärdering av yttrandefrihet i boken. Jag funderade på om jag kanske nått en felaktig slutsats eller inte använt de tidlösa parametrarna korrekt.
Lyckligtvis var det jag skrev något jag fortfarande till stor del ställer mig bakom. Min huvudpoäng i utvärderingen var att yttrandefrihet inte fungerar utan Tidlös utbildning med dess praktiserande av icke-identifiering och utveckling. Jag kunde definitivt ha gått mer in i detalj på ämnet, men texten är inte alls så bristfull som jag fruktade att den skulle vara. Tvärtom försvarar jag inte yttrandefrihet så mycket som jag påpekar att den behöver ett komplement i form av rätt utbildning och en visdomskompass, annars kan människor inte hantera ett sådant ideal. Citat från boken:
"Yttrandefrihet innebär också ett ansvar att kunna ta motreaktioner annars finns alltid valet att hålla tyst. Ingen kan förvänta sig accepterande människor som kan ta ansvar för varken yttrandefrihet eller något annat förrän de gjort arbetet som krävs med att utveckla sig själva."
En fråga som fortfarande är relevant är dock hur rätt undervisning och information, vare sig vi pratar om Tidlös utbildning eller något liknande, kan nå fram till människor om den inte framförs av de största plattformarna eller om den drunknar i ett hav av trivial, banal och förledande information? På sätt och vis handlar hela boken om det här problemet, särskilt de två första kapitlen, så det var inte nödvändigt att återupprepa detta. Att för mycket information och åsikter utgör ett problem för visdom är definitivt inte något jag glömt att uppmärksamma eller begrunda. Att människor med mest inflytande har mer informationsmakt är även relaterat till detta, och lite av en självklarhet, även om jag inte nämner det direkt.
Det var av just den anledningen jag valde att uttrycka en varning i texten, där jag tog upp att brott mot förståelsen av tidlös sanning genom förbud, bortslarvande eller förvrängning av Tidlös utbildning inte kommer att förlåtas (av verkligheten). Inget fungerar utan den. Inte politik, inte religion, inte skola, inte regelstyre, inte revolution, och inte yttrandefrihet. Och för att försäkra att Tidlös utbildning får det utrymme den behöver för en hälsosammare värld med hälsosammare människor, skulle jag faktiskt prioritera den framför total yttrandefrihet. Detta innebär ingen större risk för det väsentligaste i yttrandefrihet, då yttrandefrihet till stor del är inkluderad i Tidlös utbildning. Men den nödvändiga respekt som behövs för den yttersta verklighetens principer i ett hälsosamt samhälle kan kräva en begränsning eller ifrågasättande av yttrandefrihet i dess nuvarande form. Men ska vi tillämpa någon form av begränsning och straff måste det vara konstruktivt och förnuftigt. Att förbjuda uppmaning till våld är redan en förnuftig begränsning.
Hur man når ut till människor med visdom har alltid varit en utmaning. Går man på för starkt blir visdom lätt fanatisk religion med åsiktsförtryck, och skapar man en mystik kring visdom för att attrahera genom att dölja den i kloster eller hemliga sällskap så blir den lätt elitisk eller krossas av andra ideal som blir totalitära i dess plats.
Sann yttrandefrihet tillhör ett högre tillstånd. Majoriteten människor vill egentligen inte ha yttrandefrihet. Vanliga människor är partiska, passionerade och grupptrycksbenägna. Samtidigt är yttrandefrihet något lockande som kan stödja individers eller gruppers egna krav och begär tills dessa är nådda och därefter oundvikligen begränsar samma yttrandefrihet med just dessa krav och begär. Sådan är yttrandefrihetens resultat utan tidlös visdom.
Men om vi redan betraktar yttrandefrihet som ett ideal i vår västerländska kultur, då kanske svaret på hur vi ska uppmärksamma Tidlös utbildning ligga just i att påpeka att vårt nuvarande ideal av yttrandefrihet behöver den här typen av visdom som komplement för att kunna fungera och vara realistisk. Att säga att sann yttrandefrihet behöver Tidlös utbildning, eller visdom, annars är den omöjlig, kan ge oss en effektiv retorik som är enkel att komma ihåg och kan samtidigt skapa intresse kring Tidlös utbildning.
Det första motargumentet eller bristfullheten i yttrandefrihet är att inte alla har samma förutsättningar att nå ut med sitt budskap, behov eller åsikt. Samhällsgrupper som befinner sig i majoritet och människor med de största teknologiska plattformarna övertalar och hypnotiserar andra; inte genom de bästa argumenten utan främst genom att "skrika högst" och vara synligast. Tron på att "idéernas marknadsplats" kommer låta de bästa argumenten vinna genom egen merit har därmed glömt att ta det här med i beräkning.
Det andra motargumentet är att yttrandefrihet leder även till att ingen begränsning eller filter sätts mot reklam, skvaller, skräppost, trams, bedrägerier, rykten, och dåligt informerade åsikter som i många fall riskerar att dränka mer användbar, nyttig och väsentlig information.
Då jag håller med om dessa brister i yttrandefrihet kände jag mig manad att gå tillbaka och läsa vad jag skrev i min egen utvärdering av yttrandefrihet i boken. Jag funderade på om jag kanske nått en felaktig slutsats eller inte använt de tidlösa parametrarna korrekt.
Lyckligtvis var det jag skrev något jag fortfarande till stor del ställer mig bakom. Min huvudpoäng i utvärderingen var att yttrandefrihet inte fungerar utan Tidlös utbildning med dess praktiserande av icke-identifiering och utveckling. Jag kunde definitivt ha gått mer in i detalj på ämnet, men texten är inte alls så bristfull som jag fruktade att den skulle vara. Tvärtom försvarar jag inte yttrandefrihet så mycket som jag påpekar att den behöver ett komplement i form av rätt utbildning och en visdomskompass, annars kan människor inte hantera ett sådant ideal. Citat från boken:
"Yttrandefrihet innebär också ett ansvar att kunna ta motreaktioner annars finns alltid valet att hålla tyst. Ingen kan förvänta sig accepterande människor som kan ta ansvar för varken yttrandefrihet eller något annat förrän de gjort arbetet som krävs med att utveckla sig själva."
En fråga som fortfarande är relevant är dock hur rätt undervisning och information, vare sig vi pratar om Tidlös utbildning eller något liknande, kan nå fram till människor om den inte framförs av de största plattformarna eller om den drunknar i ett hav av trivial, banal och förledande information? På sätt och vis handlar hela boken om det här problemet, särskilt de två första kapitlen, så det var inte nödvändigt att återupprepa detta. Att för mycket information och åsikter utgör ett problem för visdom är definitivt inte något jag glömt att uppmärksamma eller begrunda. Att människor med mest inflytande har mer informationsmakt är även relaterat till detta, och lite av en självklarhet, även om jag inte nämner det direkt.
Det var av just den anledningen jag valde att uttrycka en varning i texten, där jag tog upp att brott mot förståelsen av tidlös sanning genom förbud, bortslarvande eller förvrängning av Tidlös utbildning inte kommer att förlåtas (av verkligheten). Inget fungerar utan den. Inte politik, inte religion, inte skola, inte regelstyre, inte revolution, och inte yttrandefrihet. Och för att försäkra att Tidlös utbildning får det utrymme den behöver för en hälsosammare värld med hälsosammare människor, skulle jag faktiskt prioritera den framför total yttrandefrihet. Detta innebär ingen större risk för det väsentligaste i yttrandefrihet, då yttrandefrihet till stor del är inkluderad i Tidlös utbildning. Men den nödvändiga respekt som behövs för den yttersta verklighetens principer i ett hälsosamt samhälle kan kräva en begränsning eller ifrågasättande av yttrandefrihet i dess nuvarande form. Men ska vi tillämpa någon form av begränsning och straff måste det vara konstruktivt och förnuftigt. Att förbjuda uppmaning till våld är redan en förnuftig begränsning.
Hur man når ut till människor med visdom har alltid varit en utmaning. Går man på för starkt blir visdom lätt fanatisk religion med åsiktsförtryck, och skapar man en mystik kring visdom för att attrahera genom att dölja den i kloster eller hemliga sällskap så blir den lätt elitisk eller krossas av andra ideal som blir totalitära i dess plats.
Sann yttrandefrihet tillhör ett högre tillstånd. Majoriteten människor vill egentligen inte ha yttrandefrihet. Vanliga människor är partiska, passionerade och grupptrycksbenägna. Samtidigt är yttrandefrihet något lockande som kan stödja individers eller gruppers egna krav och begär tills dessa är nådda och därefter oundvikligen begränsar samma yttrandefrihet med just dessa krav och begär. Sådan är yttrandefrihetens resultat utan tidlös visdom.
Men om vi redan betraktar yttrandefrihet som ett ideal i vår västerländska kultur, då kanske svaret på hur vi ska uppmärksamma Tidlös utbildning ligga just i att påpeka att vårt nuvarande ideal av yttrandefrihet behöver den här typen av visdom som komplement för att kunna fungera och vara realistisk. Att säga att sann yttrandefrihet behöver Tidlös utbildning, eller visdom, annars är den omöjlig, kan ge oss en effektiv retorik som är enkel att komma ihåg och kan samtidigt skapa intresse kring Tidlös utbildning.
tisdag 11 juni 2019
Vad är religion?
Vad är religion? Religion är nära identisk med kultur, en livsfilosofi och attitydmönster baserad på insikter som kommer från metafysik. Och eftersom metafysik sades vara den första filosofin enligt Aristoteles, och grekisk filosofi var något i stil med en omformulering av religion till ett nytt begrepp, kan vi säga att religion, filosofi och metafysik inte bara är anslutna, men att de på många sätt bara är olika begrepp för vad som ursprungligen var samma sak.
Jag säger "ursprungligen" eftersom alla dessa begrepp eller koncept har glidit ifrån varandra och avvikit från dess ursprung, och inte på ett bra sätt. Ju mer splittring som sker, desto mer kan du räkna med att koncepten tas och begrips felaktigt. Att allting är anslutet och grundat på återupprepningar, reflektioner och motsvarigheter är en grundläggande lag, och den riktiga innebörden bakom uttrycket "allt är ett" eller "allt är i ett, och ett är i allt", o s v.
Ordet "religion" har sitt ursprung i det latinska ordet religio, vars ursprung har spekulerats vara "återanslutning" eller "att återansluta", vilket antyder att återansluta till en särskild källa eller ursprung.
Därmed måste vi skilja på vad religion härrör från – vad det var till sitt väsen – och vad det senare blev i olika kulturer eller i psyket hos den individuella individen. Med andra ord, vad som är av intresse här är vad begreppet religion bör hänvisa till, inte nödvändigtvis vad det bland massorna betraktas som. När olika individer och kulturer använder samma ord men menar olika saker, då blir det ett problem. Därför är det ofta nödvändigt att antingen tydligt definiera ord och begrepp innan de diskuteras, eller uppfinna ett nytt ord eller begrepp som har mindre risk att feltolkas.
I Tidlös utbildning försöker jag göra lite av båda. Delvis försöker jag analysera, förklara och tydliggöra gamla begrepp i videor och texter som denna. Och dels uppfinner och omformulerar jag gamla begrepp till nya som en del av en ny undervisning. Jag skulle kunna säga att begreppet "tidlös utbildning" har samma innebörd som begreppet "religion." Men då skulle människor bara säga, "Jaha, så Tidlös utbildning är bara religion..." Men nej, det är inte religion som människor förstår det eftersom de flesta inte vet vad jag menar med religion. Du vet inte vad religion verkligen är, eller vad det var menat att vara. Nästan ingen vet det. Tidlös utbildning har även samma innebörd som filosofi, psykoanalys, vetenskap, utbildning, politik, o s v. Och normalt får inte människor allt detta i ett och samma paket, utvecklat på rätt sätt. Tidlös utbildning är universell religion fri från allt nonsens. Det är "väsentlig kultur."
Jag skulle kunna göra det väldigt lätt för mig själv här och bara säga: "Religion är inte vad du tror att det är. Riktig religion är det samma som Tidlös utbildning. Så vill du veta vad riktig religion är, gå och läs på om Tidlös utbildning." Och jag tycker förstås att du borde göra det. Men jag vill prata lite mer om religion och förklara vissa saker, eftersom människor ofta vill ha argument och belägg för denna typ av påstående.
Det sägs ofta att alla religioner i grunden är samma, med samma budskap, och innehåller samma sanningar. Men det här är ett inkompetent sätt att uttrycka det på, en latsinnig återupprepning av något som folk hört. Och som resultat är motargumenten ofta starkare. Det är mer exakt att säga att alla religioner härrör från samma källa, att de från början var ämnade att vara samma, att de borde vara samma, men att de genom feltolkningar, mänsklig partiskhet och inkompetens med tiden avvikit både från sin ursprungliga form och från varandra. Så, nej, dagens religioner är inte samma. Och på grund av det kan majoriteten av dem inte kallas riktiga religioner. De är tomma skal och ritualer som för länge sedan dött och förlorat sitt väsen.
Antika upplysta människor visste och accepterade att alla religioner förr eller senare måste dö, för att sedan uppdateras och ge utrymme åt en ny formulering av tidlös visdom som återanslöt till källan. Jag tog upp det här i min text (och video) om nordisk mytologi och ragnarök. Att gudarna går under i ragnarök är bland annat en metafor för att det gamla religiösa systemet kommer dö. Det är därför antiken hade så många olika religioner med liknande gudar och system.
Samma sak med de monoteistiska religionerna. Kristendom och Islam var båda omformuleringar av Judendom. Kristendom försökte förtydliga att skrifterna inte skulle tas bokstavligt genom att bland annat ta upp att "bokstaven dödar men anden ger liv." Islam försökte förtydliga att alla religioner från början varit giltiga genom att säga att alla folk haft sin egen profet. Men även dessa två religioner dog väldigt tidigt. Till sitt riktiga väsen varade de kanske bara i 100 år, max. Så livslängden för en religion är väldigt kort. Bara för att människor fortfarande kallar sig muslimer eller kristna betyder inte att den riktiga religionen, dess ande, inte redan för länge sedan dött.
Människor är väldigt ytliga. De tror att en etikett och lite rutinmässiga ritualer betyder någonting. Människor känner inte av sin egen substanslöshet, och därför kan de försvara tomma ritualer och bokstavliga tolkningar, trots att skrifterna eller myterna ofta var formulerade så att en bokstavlig tolkning blir absurd. Bara genom att känna av att religionen inte känns rätt och inte uppfyller djupare behov kan individen genuint börja söka och kanske finna den rätta tolkningen eller ursprunget till sin religion. Varje profet och upphovsman till en ny religion har upplevt en besvikelse med den tidigare religionen och hur den brukades. Riktiga andliga och religiösa individer är sökare, ifrågasättare.
Men vad är då denna källa som riktig religion härrör från? Källan består, till sitt väsen, av två saker. Det första är en självinsikt om att ens egen riktiga identitet är en inre observerande punkt eller "vetare," "observatör," "tomhet," "vittne" – ingen definition kan riktigt beskriva det så detta medvetande, förtäckt bakom alla tankar och psykologiska processer, måste upplevas. I öst är detta det ursprungliga målet med meditation, och i kristen tradition kallas det "mysticism." "Mysticism" är dock ett begrepp som, likt religion i allmänhet, har olika tolkningar. En del kristna tror att "mystik" är att få kontakt med Gud eller Jesus som en extern osynlig gestalt, eller en bokstavlig röst som pratar med dem, o s v. Men detta är senare feltolkningar och vidskepligheter som ofta vidarebefordras av kvacksalvare. Det är väldigt lätt för kvacksalvare att utnyttja begreppet "mysticism" och därigenom påstå vad som helst. Så jag undviker begreppet "mysticism" för jag gillar inte ordet och jag vet inte hur folk tolkar det.
Men denna del av källan bakom religion hänvisar till den inre källan till dig själv. Vad du är när du skalar bort allt som är temporärt och föränderligt och ansluter till det som består och är permanent – du som inre observatör. Och det är denna observatör eller vetare som är universella människan, som är i Guds avbild, inte resten av dig.
Den andra saken som är ursprunget till religion är en slags källkod eller formel som uttrycker den yttersta verklighetens eller högsta naturlagens principer. Denna källkod kallas olika saker så som "Logos," "Tetraktys," "Religio vera," "Ordet," "Korset att dra," "Guds namn," "Jodh-He-Vav-He" (eller "Jehovah"), "Yin-Yang," "Ishvara," "Trimurti," "Odin-Vile-Ve," o s v. Ur denna formel eller källkod härrör alla välkända religiösa koncept så som icke-dualism, Skaparen, karma, allsmäktig vägledare, världens ljus, uppoffring (d v s ödmjukhet och acceptans inför verkligheten), räkneoperationer, numerologi, astrologi, inspirerade texter, o s v.
Syftet med religion är att bevara denna källkod som helig och vidarebefordra den så att denna ultimata vägledande princip aldrig dör ut. För utan den uppstår bara lögner och falskhet, konflikt och oreda, främst i form av dualistiskt tänkande – "djävulen." Och för människor, även extraordinära människor och filosofer, är det praktiskt taget omöjligt att nå rätt slutsats om verkligheten på egen hand då människor är för partiska. Det andra syftet är att läka människor och göra de mer hälsosamma och förmögna att ta ansvar genom att ge dem rätt undervisning i självkännedom, särskilt djupare självkännedom om den inre observatören, så att de kan utveckla riktig fri vilja och agera i harmoni med "Skaparens" eller yttersta verklighetens natur.
Så riktig religion är inre enhet, särskilt med det inre vittnet; och hård metafysik, det vill säga filosofiska principer, processlogik, och den medföljande betydelsen av detta, så som att kommunicera en världsbild född från svaren genom berättelseteknik. Detta är "återanslutning till källan." Allt annat är mer eller mindre pseudoreligion och pseudoandlighet.
Jag säger "ursprungligen" eftersom alla dessa begrepp eller koncept har glidit ifrån varandra och avvikit från dess ursprung, och inte på ett bra sätt. Ju mer splittring som sker, desto mer kan du räkna med att koncepten tas och begrips felaktigt. Att allting är anslutet och grundat på återupprepningar, reflektioner och motsvarigheter är en grundläggande lag, och den riktiga innebörden bakom uttrycket "allt är ett" eller "allt är i ett, och ett är i allt", o s v.
Ordet "religion" har sitt ursprung i det latinska ordet religio, vars ursprung har spekulerats vara "återanslutning" eller "att återansluta", vilket antyder att återansluta till en särskild källa eller ursprung.
Därmed måste vi skilja på vad religion härrör från – vad det var till sitt väsen – och vad det senare blev i olika kulturer eller i psyket hos den individuella individen. Med andra ord, vad som är av intresse här är vad begreppet religion bör hänvisa till, inte nödvändigtvis vad det bland massorna betraktas som. När olika individer och kulturer använder samma ord men menar olika saker, då blir det ett problem. Därför är det ofta nödvändigt att antingen tydligt definiera ord och begrepp innan de diskuteras, eller uppfinna ett nytt ord eller begrepp som har mindre risk att feltolkas.
I Tidlös utbildning försöker jag göra lite av båda. Delvis försöker jag analysera, förklara och tydliggöra gamla begrepp i videor och texter som denna. Och dels uppfinner och omformulerar jag gamla begrepp till nya som en del av en ny undervisning. Jag skulle kunna säga att begreppet "tidlös utbildning" har samma innebörd som begreppet "religion." Men då skulle människor bara säga, "Jaha, så Tidlös utbildning är bara religion..." Men nej, det är inte religion som människor förstår det eftersom de flesta inte vet vad jag menar med religion. Du vet inte vad religion verkligen är, eller vad det var menat att vara. Nästan ingen vet det. Tidlös utbildning har även samma innebörd som filosofi, psykoanalys, vetenskap, utbildning, politik, o s v. Och normalt får inte människor allt detta i ett och samma paket, utvecklat på rätt sätt. Tidlös utbildning är universell religion fri från allt nonsens. Det är "väsentlig kultur."
Jag skulle kunna göra det väldigt lätt för mig själv här och bara säga: "Religion är inte vad du tror att det är. Riktig religion är det samma som Tidlös utbildning. Så vill du veta vad riktig religion är, gå och läs på om Tidlös utbildning." Och jag tycker förstås att du borde göra det. Men jag vill prata lite mer om religion och förklara vissa saker, eftersom människor ofta vill ha argument och belägg för denna typ av påstående.
Det sägs ofta att alla religioner i grunden är samma, med samma budskap, och innehåller samma sanningar. Men det här är ett inkompetent sätt att uttrycka det på, en latsinnig återupprepning av något som folk hört. Och som resultat är motargumenten ofta starkare. Det är mer exakt att säga att alla religioner härrör från samma källa, att de från början var ämnade att vara samma, att de borde vara samma, men att de genom feltolkningar, mänsklig partiskhet och inkompetens med tiden avvikit både från sin ursprungliga form och från varandra. Så, nej, dagens religioner är inte samma. Och på grund av det kan majoriteten av dem inte kallas riktiga religioner. De är tomma skal och ritualer som för länge sedan dött och förlorat sitt väsen.
Antika upplysta människor visste och accepterade att alla religioner förr eller senare måste dö, för att sedan uppdateras och ge utrymme åt en ny formulering av tidlös visdom som återanslöt till källan. Jag tog upp det här i min text (och video) om nordisk mytologi och ragnarök. Att gudarna går under i ragnarök är bland annat en metafor för att det gamla religiösa systemet kommer dö. Det är därför antiken hade så många olika religioner med liknande gudar och system.
Samma sak med de monoteistiska religionerna. Kristendom och Islam var båda omformuleringar av Judendom. Kristendom försökte förtydliga att skrifterna inte skulle tas bokstavligt genom att bland annat ta upp att "bokstaven dödar men anden ger liv." Islam försökte förtydliga att alla religioner från början varit giltiga genom att säga att alla folk haft sin egen profet. Men även dessa två religioner dog väldigt tidigt. Till sitt riktiga väsen varade de kanske bara i 100 år, max. Så livslängden för en religion är väldigt kort. Bara för att människor fortfarande kallar sig muslimer eller kristna betyder inte att den riktiga religionen, dess ande, inte redan för länge sedan dött.
Människor är väldigt ytliga. De tror att en etikett och lite rutinmässiga ritualer betyder någonting. Människor känner inte av sin egen substanslöshet, och därför kan de försvara tomma ritualer och bokstavliga tolkningar, trots att skrifterna eller myterna ofta var formulerade så att en bokstavlig tolkning blir absurd. Bara genom att känna av att religionen inte känns rätt och inte uppfyller djupare behov kan individen genuint börja söka och kanske finna den rätta tolkningen eller ursprunget till sin religion. Varje profet och upphovsman till en ny religion har upplevt en besvikelse med den tidigare religionen och hur den brukades. Riktiga andliga och religiösa individer är sökare, ifrågasättare.
Men vad är då denna källa som riktig religion härrör från? Källan består, till sitt väsen, av två saker. Det första är en självinsikt om att ens egen riktiga identitet är en inre observerande punkt eller "vetare," "observatör," "tomhet," "vittne" – ingen definition kan riktigt beskriva det så detta medvetande, förtäckt bakom alla tankar och psykologiska processer, måste upplevas. I öst är detta det ursprungliga målet med meditation, och i kristen tradition kallas det "mysticism." "Mysticism" är dock ett begrepp som, likt religion i allmänhet, har olika tolkningar. En del kristna tror att "mystik" är att få kontakt med Gud eller Jesus som en extern osynlig gestalt, eller en bokstavlig röst som pratar med dem, o s v. Men detta är senare feltolkningar och vidskepligheter som ofta vidarebefordras av kvacksalvare. Det är väldigt lätt för kvacksalvare att utnyttja begreppet "mysticism" och därigenom påstå vad som helst. Så jag undviker begreppet "mysticism" för jag gillar inte ordet och jag vet inte hur folk tolkar det.
Men denna del av källan bakom religion hänvisar till den inre källan till dig själv. Vad du är när du skalar bort allt som är temporärt och föränderligt och ansluter till det som består och är permanent – du som inre observatör. Och det är denna observatör eller vetare som är universella människan, som är i Guds avbild, inte resten av dig.
Den andra saken som är ursprunget till religion är en slags källkod eller formel som uttrycker den yttersta verklighetens eller högsta naturlagens principer. Denna källkod kallas olika saker så som "Logos," "Tetraktys," "Religio vera," "Ordet," "Korset att dra," "Guds namn," "Jodh-He-Vav-He" (eller "Jehovah"), "Yin-Yang," "Ishvara," "Trimurti," "Odin-Vile-Ve," o s v. Ur denna formel eller källkod härrör alla välkända religiösa koncept så som icke-dualism, Skaparen, karma, allsmäktig vägledare, världens ljus, uppoffring (d v s ödmjukhet och acceptans inför verkligheten), räkneoperationer, numerologi, astrologi, inspirerade texter, o s v.
Syftet med religion är att bevara denna källkod som helig och vidarebefordra den så att denna ultimata vägledande princip aldrig dör ut. För utan den uppstår bara lögner och falskhet, konflikt och oreda, främst i form av dualistiskt tänkande – "djävulen." Och för människor, även extraordinära människor och filosofer, är det praktiskt taget omöjligt att nå rätt slutsats om verkligheten på egen hand då människor är för partiska. Det andra syftet är att läka människor och göra de mer hälsosamma och förmögna att ta ansvar genom att ge dem rätt undervisning i självkännedom, särskilt djupare självkännedom om den inre observatören, så att de kan utveckla riktig fri vilja och agera i harmoni med "Skaparens" eller yttersta verklighetens natur.
Så riktig religion är inre enhet, särskilt med det inre vittnet; och hård metafysik, det vill säga filosofiska principer, processlogik, och den medföljande betydelsen av detta, så som att kommunicera en världsbild född från svaren genom berättelseteknik. Detta är "återanslutning till källan." Allt annat är mer eller mindre pseudoreligion och pseudoandlighet.
söndag 25 mars 2018
Har vi fri vilja?
[Följande text är en avskrift/transkription av Youtube videon Har vi fri vilja? från November 2016 som kan ses här: https://youtu.be/i0cuiBriT-A]
En fråga som ofta kommer upp i filosofiska och moraliska diskussioner är huruvida människor har fri vilja eller styrs av så kallad "determinism," d v s förutbestämdhet. Och sanningen är att människor inte har en fri vilja. Men, och det här är grejen: människor kan utveckla en fri vilja. Men detta kräver rätt kunskap och ansträngning.
Så, man kan säga att både fri vilja och förutbestämdhet existerar och är en fråga om grad, mer frihet eller mindre frihet. Men det första människor måste lära sig är att människor inte agerar utefter fri vilja. Att detta enbart är en möjlighet som bland majoriteten människor är oerhört sällsynt.
Majoriteten människor har ingen fri vilja. De väljer inte sina preferenser eller sina humör eller sina tankar eller känslor. Deras preferenser "händer" dem; deras tankar och känslor "händer" dem; deras vänner och fiender "händer" dem; och deras gräl och förälskelser "händer" dem – precis som ögonfärgen eller det faktum att de är medvetna varelser "händer" dem. Som deras födsel och död "händer" dem. Som deras barn "händer" dem. De älskar inte, hatar inte, längtar inte – allt detta händer.
Allting är anslutet. Självständighet existerar inte, allt är delaktigt i konstant energiutbyte. Hur är det möjligt att anta att i en organism rör sig några celler i enhet med deras egna val och vilja? Väljer vi att fylla våra lungor med syre eller händer det? Valde vi att boken vi inspireras av skulle skrivas eller hände den? Valde vi att författaren som skrev den skulle födas eller hände det?
Detta ligger väldigt nära determinism, men skillnaden är att determinism även syftar på att det inte finns något inneboende medvetande. Determinism är nära relaterad till materialistiska ideologier som Kommunism och tankar kring att vi börjar som blanka papper där allt vi är beror på miljön och yttre påverkan. Detta är enbart den lägre graden av orsak och verkan, medan kausalitet i själva verket kan delas upp i fyra olika grader som i min tidlösa utbildning:
1. Egen kapacitetsförmåga till opartiskhet (fri vilja)
2. Ödet (natur)
3. Indoktrinering (kultur)
4. Olyckshändelser (överraskning)
Längst ner här har vi förutbestämdhet i form av så kallade Olyckshändelser eller slumpen. Slumpen är något ingen har kontroll över, alla är beroende av tillfälligheter. Om vi kunde kontrollera tillfälligheter och slumpmässiga ting skulle allting vara förutsägbart. Det är orsak och verkan vi aldrig kan fly ifrån, men som är nödvändigt för riktig upplevelse. Vid första anblick framstår 'orsak och verkan' som något som går att räkna ut, men processerna som orsakar dem är så oändligt många att det är rätt omöjligt att räkna ut dem alla. Allt händer enligt lag – orsak och verkan – eller medvetenhet. Det finns ingen riktig slumpmässighet. Uttrycket "slumpen" är enbart ett uttryck relaterat till otydliga orsaker som vi inte kan se. Olyckshändelser hanteras genom rätt attityd, som att inte ta dem personligt men istället se dem som nödvändiga för livsupplevelser.
Indoktrinering beror på kultur och kan vara svår att frigöra sig från. Det är dock orsak och verkan vi enklast kan fly ifrån med rätt kunskap. Men oftast, när en person känner att de undvikit att hjärntvättas av den rådande kulturen, beror det enbart på att deras individuella natur har attraherats av en alternativ kultur som de hjärntvättats av istället – inte att de är synkroniserade med sin naturliga livsenergi eller djupare existens.
Det är dessa två nivåer som determinister är bekymrade med, och som de tror är orsaken till allt. Men det finns två högre grader av kausalitet som härrör från medvetandet: vår inneboende natur eller "inre" påverkan, samt något som slutligen kan kallas "fri vilja."
Natur, eller "ödet", är orsak och verkan som är ännu svårare att frigöra sig från än kultur. Natur är en individs inneboende och karaktäristiska särdrag eller energimönster. Det är deras personliga instinkter, smaker och drifter. Deras partiskhet. Det är den dolda orsaken bakom kultur och det som attraheras av den kultur som ofta mest liknar den egna naturen. Det är även våra genetiska aspekter och saker som medfödda sjukdomar eller funktionshinder. Öde eller natur är också vår särskilda, men ofta dolda, talang: vår "funktion" eller "syfte" i mänsklighetens organism.
Frihet och riktig kapacitetsförmåga beror på stark vilja och är svårast av allt att uppnå. Våra drifter är vanligtvis vad vi kallar för vår vilja, men det är inte riktig vilja. Situationen, kulturen, eller egna naturen väljer människans "jag vill" åt henne. I en annan situation skulle hennes "jag vill" vara annorlunda. Beteenden är framlockade, inte avgivna. Riktig vilja är kapacitetsförmåga att motstå sin framlockade "vilja," d v s sin natur, sin kultur, och inflytandet från inträffade omständigheter. Riktig vilja är att klara av att vara passiv, att observera och ta in upplevelser utan att identifiera med vad som händer.
För att kunna kalla oss fria måste vi bryta mot någon av verklighetens lagar. Men finns det någon naturlag vi kan bryta? Omständigheter och olyckshändelser kan vi inte göra något åt. Fysiska behov som syre, vätska, mat, sömn, o s v, kan vi inte göra något åt. Men lagen om subjektivitet, d v s vår partiskhet, och kulturell hypnos går att bryta. Människan kan aldrig bli helt fri, eftersom även fri vilja bara kan uppnås genom att någon eller något får dig att inse detta, så det är en fråga om grad.
Ayn Rand tas ofta upp som exempel på någon vars filosofi förnekar determinism, men exempel jag funnit har inte varit övertygande. Den största kritiken mot determinism verkar nästan helt och hållet kretsa kring moral och etik. Ayn Rand säger:
"Diktatur och determinism är ömsesidigt förstärkande följdsatser: om man strävar efter att förslava människor, måste man förstöra beroendet de har i giltigheten av sina egna bedömningar och val--om man tror att förstånd och vilja är impotent, måste man acceptera tvångslagar."
Felet i det här resonemanget är att den som använder tvång för att förslava människor fortfarande tror att de agerar utifrån sin fria vilja och att de kan åstadkomma något. Riktig determinism bör leda till acceptans och mindre påstridighet, vilket bara kan öka människors välmående och hälsa, medan tron på fri vilja leder till självhävdelse och fåfängliga försök att åstadkomma allt möjligt som bara gör livet sämre. Diktatur – tron på att det går att styra och kontrollera – går inte att separera från tron på fri vilja och någots kapacitetsförmåga.
Det är i själva verket tron på fri vilja som är oetiskt och leder till ondska, eftersom det är falskt. Men ironiskt nog är accepterandet av determinism, vilket är väldigt svårt, något som faktiskt leder till det till synes omöjliga: frihet, moral och fri vilja. Det är precis människans brist på fri vilja som ligger närmare ondska än fria val. Vi behöver en etik baserad på att kunna frigöra människor, och det enda som kan göra människor fria till den grad det är möjligt är rätt kunskap. Men att påstå eller hävda att vi redan har fri vilja går emot rätt kunskap och är därmed omoraliskt, till den grad något som bara sker kan sägas vara omoraliskt.
Ett av de största motstånden mot utvecklandet av "fri vilja" är att det först kräver att determinism medges som realitet. Här menar jag även högre determinism, inte bara den materiella tankegången som folk associerar med begreppet determinism. Begär, drifter, karaktär, preferenser, o s v, är programmerade av naturen. Kulturell indoktrinering är människans försök att programmera om vad naturen har programmerat. Men båda aspekter saknar riktig självkontroll och "vilja." Vi väljer inte våra känslor eller ens våra tankar. Har du någonsin försökt stoppa dina egna tankar? Det går inte, för det är inte du som väljer dem. Dina tankar händer dig. Dina känslor händer dig. Även dina fysiska handlingar händer dig som ett resultat av de tankar och känslor som händer dig. Allt är under lagen om orsak och verkan. Även om du skulle lyckas stoppa dina tankar genom t ex Buddhistisk meditationspraktik, så är just denna praktik bara ännu ett inflytande du fallit under och därmed imiterar.
Så med andra ord, "fri vilja" är något människor kan ha, i form av att välja en annan attityd, men som de flesta i praktiken inte har och inte kan ha så länge de tror på fri vilja. Determinism och fri vilja är därmed samma sak i olika grader. Fri vilja kan bara börja i insikten om att allting händer enligt orsak och verkan, och att fri vilja är mer en fråga om att motstå sin vilja än att följa den, då vår vilja bestäms av situationen, kulturen eller egna naturen. Fri vilja är med andra ord att upphöra med vilja, vilket är oerhört svårt och kräver ansträngning, uppmärksamhet och självkontroll.
En människas kapacitet att göra hänger helt och hållet på individens förmåga att inte göra. När en människa har tränat upp sin förmåga att motstå frestelsen att agera utefter vad känslor dikterar, då kan en människa välja sina handlingar. När en människa tränat upp sin förmåga att motstå tendensen att beröras känslomässigt utefter vad deras tankar och idéer dikterar, då kan en människa välja sina känslor. När en människa tränat upp sin förmåga att motstå tendensen att ha preferenser, då kan en människa välja sina tankar. Och den som kan välja sina tankar väljer även sina känslor, som påverkas av tankar; samt sina handlingar, som påverkas av känslor. Vi gör ingenting förrän vi uppnår en opartisk inre attityd, när vi är det som observerar och upplever och inget annat. Fram till dess görs saker genom oss, men inte av oss. Fram till dess är allting något som händer.
Vi kan inte börja med att "göra," vi kan bara börja med att välja bättre eller sämre bland de tankar och idéer som händer oss. Därför börjar görande med rätt kunskap. Men alla partiska krafter kämpar emot denna kunskap, både inuti individen själv och i samhället i stort. Den stora kampen är inte mellan "gott och ont," men mellan objektiv klarsyn och partiskhet; mellan icke-preferens och den inbillade men frestande kunskapen om gott och ont; mellan de få som har uppnått fri vilja och massorna som är fast i determinism. Och massorna är fast i determinism eftersom de är villiga och stolta slavar till sin partiskhet och kulturella förvärv.
Människor tror de är självständiga, tror de har fri vilja, och detta gör att våra problem fortsätter. Låt mig visa två exempel; en kristen apologeter och en sekulär humanist; Stefan Gustavsson och Christer Sturmark [utdrag från diverse klipp från Youtube föreläsningar och debatter]:
Gustavsson: "Utifrån den kristna visionen av människolivet så hänger det här ihop: vi har frihet och ansvar och därför kan man anklaga [...] därför att man har ansvar, man har frihet, och man är inte ett offer bara för omständigheter. Utan man är en högre sorts varelse."
Sturmark: "Jag tycker det är uppenbart av hur människor fungerar och intellektuellt kan resonera om moraliska och etiska frågor, och så där...av detta följer, tycker jag, via observation, att vi agerar som om vi har en fri vilja, så att säga. Allting talar för att det finns någonting som vi kan kalla en fri vilja. Och därav följer också då ett moraliskt ansvar: vi kan göra val hela tiden..."
Gustavsson: "Hur ser en ateist på tillvaron? Om Gud inte finns, om man förstår allting naturalistiskt? Och för att hjälpa läsaren ger han en kort introduktion som är så här: ställer en massa frågor och svarar på dem, sedan använder han boken för att gå igenom det här... [...] 'Is there free will? Not a chance.' [...]"
Gustavsson: "Om människan bara ska förstås utifrån sin kropp, och vårt medvetande bara ska förstås utifrån vår hjärna, så får vi ju förstås problem att det verkar dra åt ett deterministiskt håll. Och det är en av de anledningar som gör att jag inte är naturalist, därför att det gör då människan till en maskin. Och här måste man ju då själv ta ställning: Ställde du den här frågan i frihet, eller var du tvungen att ställa den? Ger jag mitt svar i frihet för att jag liksom reflekterar och väljer argument och tänker igenom, eller är jag tvungen att säga det jag gör?"
Rationalitet i mänskliga handlingar är inget annat än illusioner och självbedrägeri. Rationalisering är som regel alltid baserad på egna preferenser och önskningar. Den största preferensen människan är slav till är begäret att ändra på det externa. Frihet är att acceptera det externa och förändra det interna i det egna psyket. Människor slösar kraft på att sträva i en omöjlig riktning.
Gustavsson: "Om man väljer den deterministiska vägen så får man ju vara medveten om att allt försök att hålla någon ansvarig har vi ju undergrävt..."
Exakt. Människor är inte ansvariga. De är farliga, men de är inte ansvariga förrän de har gjort arbetet som krävs för att utveckla fri vilja.
Gustavsson: "Allt vad som kallas kärlek har vi undergrävt..."
Kärlek är bortom den vanliga människans förmåga. Det är därför världen ser ut som den gör. Kärlek är helt och hållet beroende av opartiskhet, och detta måste människor vägledas till av de få som uppnått fri vilja.
Gustavsson: "Och själva diskussionen om vi är determinerade eller fria har ju förlorat sin mening, för också den är ju i så fall determinerad..."
Diskussioner som denna är något som händer, inget här har varit av fri vilja. Ansvar och fri vilja kan dock som sagt uppnås, antingen genom olyckshändelse, genom undervisning från någon som är fri, eller från friktionen mellan natur, kultur och olyckshändelser. Både den kristna apologetern och den sekulära humanisten påstår att människan har fri vilja, när det är precis detta antagande och påstående som är fel och därmed omoraliskt. Och det lustiga är att både den kristna apologetern och den sekulära humanisten borde ha kommit till slutsatsen att människan inte har någon fri vilja. I Bibeln säger Gud själv att:
Jag ger ljus och skapar mörker, jag bringar lycka och skapar ofärd. Jag, Herren, gör allt detta.
- Jes 45:7
Skall leran säga till krukmakaren: "Vad gör du? Du har inget handlag."
- Jes 45:9
Så säger Herren, Israels Helige, han som formar framtiden: Ställer ni frågor till mig om mina barn, ger ni mig order om mina händers verk?
- Jes 45:11
Vet att jag är Gud, jag och ingen annan. Det är jag som ger död och liv, jag som sårar och läker, ingen kan rycka något ur min hand.
- 5 Mos 32:39
Den kristna ståndpunkten bör vara att Gud är den enda som gör. Även Augustinus var inne på att syndafallet tog död på människans fria vilja, och lämnade henne moraliskt oförmögen. Och sekulära filosofer som Bertrand Russell och vetenskapsmän som Albert Einstein har ofta nått slutsatsen att allt händer utefter lagen om orsak och verkan.
Gustavsson: "Han [Bertrand Russell] skriver så här: 'När en man agerar på ett sätt som irriterar oss tror vi gärna ont om honom och vi vägrar inse att hans irriterande beteende är ett resultat av förutvarande orsaker som, om du följer dem tillräckligt långt tillbaka, tar dig bortom ögonblicket av hans födelse, och därmed till händelser som han inte kan hållas ansvariga för ens i vår vildaste fantasi ...' Så varför var han [Bertrand Russell] emot Vietnamkriget? Det är ju förstås frågeställningen, därför att de som har startat det är ju inte ansvariga för sina handlingar. Så, här igen, blir Bertrand Russell irrationell i att å ena sidan ser han konsekvenserna för sin livsåskådning – att människor inte har frihet och därmed inte har ansvar. Å andra sidan är han ju en djupt moralisk person, åtminstone inom vissa områden, så att han bekämpar ondska och förtryck. Men hur hänger de två sakerna ihop?"
Rätt kunskap är väsentligt för att uppnå fri vilja. De som tror att de har fri vilja är de som saknar det allra mest. Du vill inte ha modern sekulär humanism, eller modern kristen apologetik. Du vill ha Tidlös utbildning.
En fråga som ofta kommer upp i filosofiska och moraliska diskussioner är huruvida människor har fri vilja eller styrs av så kallad "determinism," d v s förutbestämdhet. Och sanningen är att människor inte har en fri vilja. Men, och det här är grejen: människor kan utveckla en fri vilja. Men detta kräver rätt kunskap och ansträngning.
Så, man kan säga att både fri vilja och förutbestämdhet existerar och är en fråga om grad, mer frihet eller mindre frihet. Men det första människor måste lära sig är att människor inte agerar utefter fri vilja. Att detta enbart är en möjlighet som bland majoriteten människor är oerhört sällsynt.
Majoriteten människor har ingen fri vilja. De väljer inte sina preferenser eller sina humör eller sina tankar eller känslor. Deras preferenser "händer" dem; deras tankar och känslor "händer" dem; deras vänner och fiender "händer" dem; och deras gräl och förälskelser "händer" dem – precis som ögonfärgen eller det faktum att de är medvetna varelser "händer" dem. Som deras födsel och död "händer" dem. Som deras barn "händer" dem. De älskar inte, hatar inte, längtar inte – allt detta händer.
Allting är anslutet. Självständighet existerar inte, allt är delaktigt i konstant energiutbyte. Hur är det möjligt att anta att i en organism rör sig några celler i enhet med deras egna val och vilja? Väljer vi att fylla våra lungor med syre eller händer det? Valde vi att boken vi inspireras av skulle skrivas eller hände den? Valde vi att författaren som skrev den skulle födas eller hände det?
Detta ligger väldigt nära determinism, men skillnaden är att determinism även syftar på att det inte finns något inneboende medvetande. Determinism är nära relaterad till materialistiska ideologier som Kommunism och tankar kring att vi börjar som blanka papper där allt vi är beror på miljön och yttre påverkan. Detta är enbart den lägre graden av orsak och verkan, medan kausalitet i själva verket kan delas upp i fyra olika grader som i min tidlösa utbildning:
1. Egen kapacitetsförmåga till opartiskhet (fri vilja)
2. Ödet (natur)
3. Indoktrinering (kultur)
4. Olyckshändelser (överraskning)
Längst ner här har vi förutbestämdhet i form av så kallade Olyckshändelser eller slumpen. Slumpen är något ingen har kontroll över, alla är beroende av tillfälligheter. Om vi kunde kontrollera tillfälligheter och slumpmässiga ting skulle allting vara förutsägbart. Det är orsak och verkan vi aldrig kan fly ifrån, men som är nödvändigt för riktig upplevelse. Vid första anblick framstår 'orsak och verkan' som något som går att räkna ut, men processerna som orsakar dem är så oändligt många att det är rätt omöjligt att räkna ut dem alla. Allt händer enligt lag – orsak och verkan – eller medvetenhet. Det finns ingen riktig slumpmässighet. Uttrycket "slumpen" är enbart ett uttryck relaterat till otydliga orsaker som vi inte kan se. Olyckshändelser hanteras genom rätt attityd, som att inte ta dem personligt men istället se dem som nödvändiga för livsupplevelser.
Indoktrinering beror på kultur och kan vara svår att frigöra sig från. Det är dock orsak och verkan vi enklast kan fly ifrån med rätt kunskap. Men oftast, när en person känner att de undvikit att hjärntvättas av den rådande kulturen, beror det enbart på att deras individuella natur har attraherats av en alternativ kultur som de hjärntvättats av istället – inte att de är synkroniserade med sin naturliga livsenergi eller djupare existens.
Det är dessa två nivåer som determinister är bekymrade med, och som de tror är orsaken till allt. Men det finns två högre grader av kausalitet som härrör från medvetandet: vår inneboende natur eller "inre" påverkan, samt något som slutligen kan kallas "fri vilja."
Natur, eller "ödet", är orsak och verkan som är ännu svårare att frigöra sig från än kultur. Natur är en individs inneboende och karaktäristiska särdrag eller energimönster. Det är deras personliga instinkter, smaker och drifter. Deras partiskhet. Det är den dolda orsaken bakom kultur och det som attraheras av den kultur som ofta mest liknar den egna naturen. Det är även våra genetiska aspekter och saker som medfödda sjukdomar eller funktionshinder. Öde eller natur är också vår särskilda, men ofta dolda, talang: vår "funktion" eller "syfte" i mänsklighetens organism.
Frihet och riktig kapacitetsförmåga beror på stark vilja och är svårast av allt att uppnå. Våra drifter är vanligtvis vad vi kallar för vår vilja, men det är inte riktig vilja. Situationen, kulturen, eller egna naturen väljer människans "jag vill" åt henne. I en annan situation skulle hennes "jag vill" vara annorlunda. Beteenden är framlockade, inte avgivna. Riktig vilja är kapacitetsförmåga att motstå sin framlockade "vilja," d v s sin natur, sin kultur, och inflytandet från inträffade omständigheter. Riktig vilja är att klara av att vara passiv, att observera och ta in upplevelser utan att identifiera med vad som händer.
För att kunna kalla oss fria måste vi bryta mot någon av verklighetens lagar. Men finns det någon naturlag vi kan bryta? Omständigheter och olyckshändelser kan vi inte göra något åt. Fysiska behov som syre, vätska, mat, sömn, o s v, kan vi inte göra något åt. Men lagen om subjektivitet, d v s vår partiskhet, och kulturell hypnos går att bryta. Människan kan aldrig bli helt fri, eftersom även fri vilja bara kan uppnås genom att någon eller något får dig att inse detta, så det är en fråga om grad.
Ayn Rand tas ofta upp som exempel på någon vars filosofi förnekar determinism, men exempel jag funnit har inte varit övertygande. Den största kritiken mot determinism verkar nästan helt och hållet kretsa kring moral och etik. Ayn Rand säger:
"Diktatur och determinism är ömsesidigt förstärkande följdsatser: om man strävar efter att förslava människor, måste man förstöra beroendet de har i giltigheten av sina egna bedömningar och val--om man tror att förstånd och vilja är impotent, måste man acceptera tvångslagar."
Felet i det här resonemanget är att den som använder tvång för att förslava människor fortfarande tror att de agerar utifrån sin fria vilja och att de kan åstadkomma något. Riktig determinism bör leda till acceptans och mindre påstridighet, vilket bara kan öka människors välmående och hälsa, medan tron på fri vilja leder till självhävdelse och fåfängliga försök att åstadkomma allt möjligt som bara gör livet sämre. Diktatur – tron på att det går att styra och kontrollera – går inte att separera från tron på fri vilja och någots kapacitetsförmåga.
Det är i själva verket tron på fri vilja som är oetiskt och leder till ondska, eftersom det är falskt. Men ironiskt nog är accepterandet av determinism, vilket är väldigt svårt, något som faktiskt leder till det till synes omöjliga: frihet, moral och fri vilja. Det är precis människans brist på fri vilja som ligger närmare ondska än fria val. Vi behöver en etik baserad på att kunna frigöra människor, och det enda som kan göra människor fria till den grad det är möjligt är rätt kunskap. Men att påstå eller hävda att vi redan har fri vilja går emot rätt kunskap och är därmed omoraliskt, till den grad något som bara sker kan sägas vara omoraliskt.
Ett av de största motstånden mot utvecklandet av "fri vilja" är att det först kräver att determinism medges som realitet. Här menar jag även högre determinism, inte bara den materiella tankegången som folk associerar med begreppet determinism. Begär, drifter, karaktär, preferenser, o s v, är programmerade av naturen. Kulturell indoktrinering är människans försök att programmera om vad naturen har programmerat. Men båda aspekter saknar riktig självkontroll och "vilja." Vi väljer inte våra känslor eller ens våra tankar. Har du någonsin försökt stoppa dina egna tankar? Det går inte, för det är inte du som väljer dem. Dina tankar händer dig. Dina känslor händer dig. Även dina fysiska handlingar händer dig som ett resultat av de tankar och känslor som händer dig. Allt är under lagen om orsak och verkan. Även om du skulle lyckas stoppa dina tankar genom t ex Buddhistisk meditationspraktik, så är just denna praktik bara ännu ett inflytande du fallit under och därmed imiterar.
Så med andra ord, "fri vilja" är något människor kan ha, i form av att välja en annan attityd, men som de flesta i praktiken inte har och inte kan ha så länge de tror på fri vilja. Determinism och fri vilja är därmed samma sak i olika grader. Fri vilja kan bara börja i insikten om att allting händer enligt orsak och verkan, och att fri vilja är mer en fråga om att motstå sin vilja än att följa den, då vår vilja bestäms av situationen, kulturen eller egna naturen. Fri vilja är med andra ord att upphöra med vilja, vilket är oerhört svårt och kräver ansträngning, uppmärksamhet och självkontroll.
En människas kapacitet att göra hänger helt och hållet på individens förmåga att inte göra. När en människa har tränat upp sin förmåga att motstå frestelsen att agera utefter vad känslor dikterar, då kan en människa välja sina handlingar. När en människa tränat upp sin förmåga att motstå tendensen att beröras känslomässigt utefter vad deras tankar och idéer dikterar, då kan en människa välja sina känslor. När en människa tränat upp sin förmåga att motstå tendensen att ha preferenser, då kan en människa välja sina tankar. Och den som kan välja sina tankar väljer även sina känslor, som påverkas av tankar; samt sina handlingar, som påverkas av känslor. Vi gör ingenting förrän vi uppnår en opartisk inre attityd, när vi är det som observerar och upplever och inget annat. Fram till dess görs saker genom oss, men inte av oss. Fram till dess är allting något som händer.
Vi kan inte börja med att "göra," vi kan bara börja med att välja bättre eller sämre bland de tankar och idéer som händer oss. Därför börjar görande med rätt kunskap. Men alla partiska krafter kämpar emot denna kunskap, både inuti individen själv och i samhället i stort. Den stora kampen är inte mellan "gott och ont," men mellan objektiv klarsyn och partiskhet; mellan icke-preferens och den inbillade men frestande kunskapen om gott och ont; mellan de få som har uppnått fri vilja och massorna som är fast i determinism. Och massorna är fast i determinism eftersom de är villiga och stolta slavar till sin partiskhet och kulturella förvärv.
Människor tror de är självständiga, tror de har fri vilja, och detta gör att våra problem fortsätter. Låt mig visa två exempel; en kristen apologeter och en sekulär humanist; Stefan Gustavsson och Christer Sturmark [utdrag från diverse klipp från Youtube föreläsningar och debatter]:
Gustavsson: "Utifrån den kristna visionen av människolivet så hänger det här ihop: vi har frihet och ansvar och därför kan man anklaga [...] därför att man har ansvar, man har frihet, och man är inte ett offer bara för omständigheter. Utan man är en högre sorts varelse."
Sturmark: "Jag tycker det är uppenbart av hur människor fungerar och intellektuellt kan resonera om moraliska och etiska frågor, och så där...av detta följer, tycker jag, via observation, att vi agerar som om vi har en fri vilja, så att säga. Allting talar för att det finns någonting som vi kan kalla en fri vilja. Och därav följer också då ett moraliskt ansvar: vi kan göra val hela tiden..."
Gustavsson: "Hur ser en ateist på tillvaron? Om Gud inte finns, om man förstår allting naturalistiskt? Och för att hjälpa läsaren ger han en kort introduktion som är så här: ställer en massa frågor och svarar på dem, sedan använder han boken för att gå igenom det här... [...] 'Is there free will? Not a chance.' [...]"
Gustavsson: "Om människan bara ska förstås utifrån sin kropp, och vårt medvetande bara ska förstås utifrån vår hjärna, så får vi ju förstås problem att det verkar dra åt ett deterministiskt håll. Och det är en av de anledningar som gör att jag inte är naturalist, därför att det gör då människan till en maskin. Och här måste man ju då själv ta ställning: Ställde du den här frågan i frihet, eller var du tvungen att ställa den? Ger jag mitt svar i frihet för att jag liksom reflekterar och väljer argument och tänker igenom, eller är jag tvungen att säga det jag gör?"
Rationalitet i mänskliga handlingar är inget annat än illusioner och självbedrägeri. Rationalisering är som regel alltid baserad på egna preferenser och önskningar. Den största preferensen människan är slav till är begäret att ändra på det externa. Frihet är att acceptera det externa och förändra det interna i det egna psyket. Människor slösar kraft på att sträva i en omöjlig riktning.
Gustavsson: "Om man väljer den deterministiska vägen så får man ju vara medveten om att allt försök att hålla någon ansvarig har vi ju undergrävt..."
Exakt. Människor är inte ansvariga. De är farliga, men de är inte ansvariga förrän de har gjort arbetet som krävs för att utveckla fri vilja.
Gustavsson: "Allt vad som kallas kärlek har vi undergrävt..."
Kärlek är bortom den vanliga människans förmåga. Det är därför världen ser ut som den gör. Kärlek är helt och hållet beroende av opartiskhet, och detta måste människor vägledas till av de få som uppnått fri vilja.
Gustavsson: "Och själva diskussionen om vi är determinerade eller fria har ju förlorat sin mening, för också den är ju i så fall determinerad..."
Diskussioner som denna är något som händer, inget här har varit av fri vilja. Ansvar och fri vilja kan dock som sagt uppnås, antingen genom olyckshändelse, genom undervisning från någon som är fri, eller från friktionen mellan natur, kultur och olyckshändelser. Både den kristna apologetern och den sekulära humanisten påstår att människan har fri vilja, när det är precis detta antagande och påstående som är fel och därmed omoraliskt. Och det lustiga är att både den kristna apologetern och den sekulära humanisten borde ha kommit till slutsatsen att människan inte har någon fri vilja. I Bibeln säger Gud själv att:
Jag ger ljus och skapar mörker, jag bringar lycka och skapar ofärd. Jag, Herren, gör allt detta.
- Jes 45:7
Skall leran säga till krukmakaren: "Vad gör du? Du har inget handlag."
- Jes 45:9
Så säger Herren, Israels Helige, han som formar framtiden: Ställer ni frågor till mig om mina barn, ger ni mig order om mina händers verk?
- Jes 45:11
Vet att jag är Gud, jag och ingen annan. Det är jag som ger död och liv, jag som sårar och läker, ingen kan rycka något ur min hand.
- 5 Mos 32:39
Den kristna ståndpunkten bör vara att Gud är den enda som gör. Även Augustinus var inne på att syndafallet tog död på människans fria vilja, och lämnade henne moraliskt oförmögen. Och sekulära filosofer som Bertrand Russell och vetenskapsmän som Albert Einstein har ofta nått slutsatsen att allt händer utefter lagen om orsak och verkan.
Gustavsson: "Han [Bertrand Russell] skriver så här: 'När en man agerar på ett sätt som irriterar oss tror vi gärna ont om honom och vi vägrar inse att hans irriterande beteende är ett resultat av förutvarande orsaker som, om du följer dem tillräckligt långt tillbaka, tar dig bortom ögonblicket av hans födelse, och därmed till händelser som han inte kan hållas ansvariga för ens i vår vildaste fantasi ...' Så varför var han [Bertrand Russell] emot Vietnamkriget? Det är ju förstås frågeställningen, därför att de som har startat det är ju inte ansvariga för sina handlingar. Så, här igen, blir Bertrand Russell irrationell i att å ena sidan ser han konsekvenserna för sin livsåskådning – att människor inte har frihet och därmed inte har ansvar. Å andra sidan är han ju en djupt moralisk person, åtminstone inom vissa områden, så att han bekämpar ondska och förtryck. Men hur hänger de två sakerna ihop?"
Rätt kunskap är väsentligt för att uppnå fri vilja. De som tror att de har fri vilja är de som saknar det allra mest. Du vill inte ha modern sekulär humanism, eller modern kristen apologetik. Du vill ha Tidlös utbildning.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)