Varför behöver vi en ny typ av utbildning? Har vi inte redan tillräckligt med skola, utbildningar, samt en enorm mängd vetenskaplig litteratur och visdomslitteratur i form av religioner och diverse andliga läror? Jo, det har vi, och det är precis denna enorma mängd skolor, litteratur och idéer som är en del av problemet. Detta är vad som hjälper till att splittra människor i deras attityder till livet snarare än att förena dem. Finns det någon som ens skulle hinna läsa igenom allt som skrivits för att hitta den bästa visdomen även om de tillägnade hela sitt liv till ett sådant ändamål? Tveksamt.
Läsande av kunskapslitteratur är dessutom värdelöst utan kritik och utvärdering. En religion eller en vetenskapsgren kan ha hundratals böcker tillägnad sig där ingen av dem fullt håller med en annan eller kommer fram till samma tolkning. Alla böcker kan inte ha rätt. Mer böcker och mer utbildning är inte vad vi behöver, om dessa inte utbildar en känsla för kritik och pekar ut vad i vår kultur som är till fördel för våra liv och vad som inte är det – ett urval för samhälleligt förnuft.
Detta innebär inte att resten skall förbjudas eller förstöras, ett sådant förslag bör inte vara del av ett urval för samhälleligt förnuft. Men vi behöver en utvärderingskompass; ett eliminering- eller uteslutningssystem, ett förenklande som ger oss rätt fokus, håller våra tankar i rätt kanaler, och ökar vår medvetenhet och förståelse. Om vi lär oss allting utan urskillning kommer vi aldrig att känna till sakerna som är väsentliga.
All kultur har en utbildande påverkan på människor, men riktig utbildning bör skilja sig från kultur i allmänhet genom att vara uppmärksam, förstående, och avsiktlig i sin vidarebefordring av kunskap. Riktig utbildning – väsentlig utbildning – är en utvärderingskompass. Inget annat är utbildning. Allt annat är bara ineffektiv, partisk kulturvidarebefordring som inte skiljer sig väsentligt från begreppet kultur i övrigt. Det är alltihop imitering och rutin. Detta har naturligtvis sin plats, särskilt när det gäller upptränande av praktiska färdigheter. Men dessa kan även tränas upp utanför en skola.
Om vi hade en utbildning, istället för bara partisk kulturvidarebefordring och högvis med oenig kunskapslitteratur, skulle jag inte gjort mig besväret att föreslå den här utbildningen eller skriva min bok om ämnet. En sak med vår kultur och med vår kunskap som människor sällan uppmärksammar, som även vetenskapsmän verkar ge väldigt lite erkännande, är verkligheten om mänsklig klumpighet och inkompetens. När ett fel uppstått i en vetenskaplig teori, eller i en översättning eller tolkning av en religiös bok, hur stor är sannolikheten att felet eller misstaget blir tillrättat när kulturen har en tendens att indoktrinera människor i massor? Jovisst, det är alltid någon som upptäcker felet förr eller senare, kanske flera individer och år efter år. Men när denna upptäckt väl sker har kulturen redan indoktrinerat miljontals människor om den felaktiga kunskapen. Vad kan en enda individ göra för att ändra åsikterna hos miljontals människor? Vad kan två, tre, eller ens hundra människor göra för att ändra åsikten eller idén hos miljoner? Särskilt när idén blivit bekväm, nerskriven i böcker och diverse kulturella artefakter som inte bara "utbildat" och påverkat miljarder, men som även i framtiden kommer påverka miljarder så länge ingen förstör varje kulturell artefakt som innehåller felet. Och sådan utrensning sker nästan aldrig då ingen naturligtvis vill kasta bort mycket som kan vara av värde tillsammans med misstagen och felen.
Det är tydligt att vad som behövs är inte kulturell tradition, men egen förståelse. Vi behöver undvika att hänvisa till auktoriteter så mycket som möjligt och istället själva begripa, och varje riktig auktoritet har ett ansvar att förmedla sin kunskap på ett begripligt sätt. Inget bör vara otydligt, för om det verkligen är av relevans då är det inte något som behöver vara otydligt. En auktoritet, om han eller hon är en auktoritet, måste kunna förklara det enkelt eller begripligt, och om de inte kan förklara det enkelt eller begripligt, då förstår de själva inte saken tillräckligt väl. Det enda väsentliga utbildande värdet i en auktoritet är att denne kan vidarebefordra sin kunskap eller förståelse utan att något tas fel eller blir rutinmässig återupprepning av information. All väsentlig utbildning ligger i uppmärksamheten kring vidarebefordringsprocessen. Inte bara i kunskapen själv.
Den svåraste blockeringen när det gäller överförande av kunskap och insikter från en människa till en annan ligger i att erfarenheter och upplevelser är personliga, och en sann auktoritet besitter inte bara information, d v s imitation eller kultur. En sann auktoritet besitter förståelse i form av erfarenhet och upplevelse, vilket är riktig förståelse. Men erfarenhet och upplevelse är något av det svåraste som går att förmedla till någon annan exakt. Människor använder ord och språk, men ord och språk kan aldrig förmedla exakta erfarenheter eller förståelse.
För att föra vidare kunskap och förståelse, d v s erfarenheter, behöver du mer än ord och fraser. Du behöver veta exakt vad du sysslar med. Minsta klumpighet eller misstag och du kan misslyckas helt. Inget kräver så mycket energi och uppmärksamhet – kräver så mycket utbildning – som insikter i vidarebefordringsprocesser. Uppmärksamhet kring detta kommer även öka din egen uppmärksamhet kring ämnet du vill förmedla. Därför är fokus på vidarebefordringsprocesser det viktigaste för utbildning. Det är just därför som människor ofta lär sig mer när de diskuterar och försöker kommunicera med andra än när de enbart försöker tänka och absorbera information. Försöket att nå ut till andra gör att människor måste tänka över och förfina sin egen kunskap, sortera bort felaktigheter i både den egna och den andres kunskap för att kunna uttrycka sig mer exakt och kompetent, samt att lägga mer energi på att förstå andra. Kommunikation och diskussion är en väsentlig del i riktig utbildning och tillväxt, något som de antika grekerna begrep när de ville att varje medborgare skulle medverka i offentlig politik och debatt.
Vad vi behöver är en utvärderingskompass; en auktoritet som inte är en människa med brister och subjektiva tolkningar kring ord och fraser, men ett verktyg eller kunskapsteori som kan utmäta tidlösa natur- och verklighetslagar som kompensation för bristerna i människans ord och språk.
Det är inte första gången ett sådant förslag har lagts fram, och siffror är redan ett antikt försök att finna ett universellt språk till vetenskap. Jag pratar alltså om mått och parametrar. En utbildning, om den ska utföra sitt verkliga syfte, måste vara uppmärksam, diskriminerande och utvärderande. Och för att kunna utvärdera något som "bra" eller "dåligt," oavsett vad det gäller, måste utvärderingen vara ansluten till ett system. Det är här nödvändigheten av ett verktyg eller kunskapsteori kommer in i bilden. En kunskapsteori som etablerar exakta parametrar för utvärdering, likt matematik, tillfredsställer både behovet av ett universellt språk, ett sätt att diskriminera, och slutligen ett sätt att göra var och en till en egen auktoritet. Om en sådan kunskapsteori skulle etableras, då skulle den även vara det mest väsentliga i grundutbildning.
Denna tidlösa utbildning är precis en sådan kunskapsteori baserad på en väsentlighetsnyckel som ökar intelligenskvaliteten drastiskt och isolerar all kunskap som är relevant från all kunskap som inte är det. Denna nyckel eller verktyg kallar jag "A-Ö-X-Ö" och den uttrycker verklighetens tidlösa konfigurering, vilken är baserad på grundorsakerna: anslutenhet, kontrast, kretslopp, och analogi.
Resultatet är inget mindre än ett fullständigt filosofiskt system som kan förbättra vår kultur och utbildning. Hela systemet är baserad på vetenskapliga och även logiska principer som i all väsentlighet säger att verkliga effekter måste ha vissa orsaker. Mer än en utbildning om det ena eller det andra, är det en undervisning om hur saker och ting hänger ihop. Med denna utbildning kan du på kort tid förvärva universell kunskap, och skulle kunna tala om alla ämnen med oöverträffad undervisning och outtömlig vältalighet.
Min väsentlighetsnyckel A-Ö-X-Ö är en akut behövande kunskapsteori för att utvärdera vår civilisation, våra kulturella normer, vår vetenskapliga sanning, och vad som är av värde i religion och andliga läror; en logik som kan förklara för oss naturens och även våra psykens tidlösa lagar, och som kan hantera problemen med vår mänskliga existens, det mänskliga samhället och dess mekanismer; tillsammans med principer för värderingsstudier riktade mot riktig etik och estetik. En kunskapsteori som kan förebygga och även bota psykisk ohälsa genom att ställa diagnos och botemedel med enorm precision.
Den fyller behovet av en utvärderingskompass som kan förklara vad som är relevant och hälsosamt i vår kultur genom en tillämpning av tidlösa parametrar. Vår nuvarande kulturella intellektualitet är alldeles för medelmåttig, även i akademiska kretsar. Denna tidlösa utbildning förser vår kultur med en ny metod för att förstå samhällsproblem mer tydligt så vi kan hantera våra problem bättre, snabbare, lättare och mer exakt.
En utbildning som med en ny överlägsen och opartisk logik räknar ut väsentlighet för samhälleligt förnuft. En omvärdering av alla kulturella värderingar som snabbt avslöjar och ifrågasätter subjektiva idéer baserade på partiskhet och kulturella trender, vilket kan förebygga kulturell hypnos och destruktiv hjärntvätt.
Vi måste ge upp det onödiga om vi ska bli stabila, visa, kärleksfulla, och förmögna att agera rätt. Vi måste hantera komplexiteten i vårt kulturella arv och i vårt mänskliga psyke på ett förnuftigt sätt, med hjälp av en förenklad men väsentlig syntes. Först kommer rätt kunskap, vilken måste vara baserad på tidlösa parametrar om den inte skall leda till inbillningar och felaktigheter.
När vi börjar förstå och kan lämna bakom oss vår partiskhet och okunskap måste vi börja agera rätt utefter vad vi vet, och ge upp allt det felaktiga som blockerar förbättring för oss själva och andra. Ju mer vi går i en sådan riktning desto mer blir vi stabila, nöjda med oss själva, livet och varandra.
Människor är partiska av naturen för att upprätthålla vissa nödvändiga verklighetslagar som gör liv, upplevelse och existens möjligt till att börja med. Denna partiskhet gör att människor är begränsade i kärlekskapacitet och bara ser ej önskvärda motsatser istället för nödvändiga komplement; vilket i sin tur leder till norm- och önskningsfokus; som leder till kulturell splittring, förvirring, kontrollgalenskap och psykisk påfrestning med stort lidande som det oundvikliga resultatet.
Människor har dock möjlighet att bli medvetna om sin partiskhet och okunskap genom Tidlös utbildning som gör det möjligt att sluta sträva i en omöjlig riktning, och istället bli förmögen att åstadkomma det som är möjligt och leva fördelaktigt genom rätt fokus med uppskattning kring våra olikheter.
Kritik av samtida utbildning
Förutom denna introduktion om varför vi behöver en ny utbildning är det även lämpligt att jag pekar ut varför vår nuvarande skola och utbildning inte längre är önskvärd.
Skolan är ansvarig för utveckling men uppfyller inte sin funktion. Istället för att stå i individens tjänst står dagens utbildning nästan enbart i ekonomins, marknadens, och olika ideologiers tjänst. Undervisning görs rutinmässigt och kyligt med överdriven anpassning som mål, utan tanke eller ifrågasättande. Riktig undervisning är mer än att erbjuda fler ämnen och information, det är också en fråga om att avlära sig felaktiga svar och felaktiga koncept. Samhället arbetar oftast med antagandet att, om vi fortfarande har problem eller problem ökar, behöver människor lära sig mer. Skolan och politiker ifrågasätter sällan huruvida undervisningen vi har till att börja med är riktig och förnuftig, att en hälsosammare riktning kan vara att minska den utbildning som inte fungerar istället för att hela tiden bygga på den med mer och mer ämnen och information eleven måste ta in.
Vi behöver en utbildning för att bli en känslomässigt frisk människa och främja förståelse med acceptans och flexibilitet istället för ideologi – d v s istället för partiskt önskningsfokus. I skolan bör vi minimera all pest som prov, uppsatser och betyg i vanlig bemärkelse. Betygssystemet infördes en gång i tiden när det blev konkurrens om åtråvärda utbildningar och yrkeskarriärer, och det förblir betygs enda rimliga funktion. Unga människor bör komma för att de vill utbilda sig, inte för att samhället ställer krav på att de ska anpassa sig med betyg som morot och piska. Manipulering genom hot om misslyckande och framtida svårigheter måste upphöra. Riktig utbildning vidarebefordrar hälsosam kultur utan mycket mer än genom exempel från utvecklade människor som naturligt påverkar de mindre utvecklade. Det är effektivare och naturligare än ord. Det är erfarenhetsbaserat och direkt. Utbildning och kultur tar hand om sig själv om vi bara förstår och tar hand om oss själva först utan hot, manipulering eller konstgjorda normer.
Är det konstigt att det råder brist på lärare i dagens samhälle när lärarutbildningar mestadels indoktrinerar lärare-i-träning till att ge elever instruktion i det ena och det andra vilket sedan gör dem opopulära bland elever och skapar enorm stress? Även de flesta lärare känner av att de sysslar med något meningslöst. Riktig utbildning är något meningsfullt och skulle uppmuntra människor till att bli lärare igen, och eleverna skulle uppskatta dem.
Utbildning är en viktig aspekt av varje kultur för den står för människans värderingar. Men värderingar får inte bestå av ej ifrågasatta antaganden eller partiskt önskningsfokus. Det är så vi har hamnat i det skadliga, rådande läget. Utbildning upphör att vara utbildning när den blivit rutinmässig. Riktig utbildning måste ständigt utvärdera sig själv och vara uppmärksam på vad den sysslar med, samt vad dess väsentligaste syfte är, annars blir den bara en irrelevant eller föråldrad informationsmaskin.
Ingen funderar på vad utbildning verkligen är och vad som är väsentligt. Föräldrar skickar sina barn till skolan och kritiserar deras prestation eftersom detta är vår kultur. Elever går till skolan eftersom deras föräldrar säger åt dem att göra det, eftersom det är vår tradition. Lärare har bara fokus på betyg och resultat för att tillfredsställa föräldrar och politiker, eftersom detta är deras yrkeskår. Resultatet är att miljontals elever världen över går till skolan dagligen på ett rutinmässigt och uttråkat vis utan att veta varför de behöver klara prov med hjälp av information de ändå kommer glömma bort ett år senare. Det är en stressig modern utbildning som är baserad på tuktan och krav på att ungdomar ska tjäna en biljett till samhället utan den minsta grundanalysering eller kärlek. Resultatet av tuktan och krav är enbart vidarebefordringen av tuktan och krav, ingen lär sig omtanke eller hälsosamt ifrågasättande som ett resultat av sådana motsatser. Det är en misslyckad utbildning som lägger skulden på eleverna för sitt misslyckande istället för på den falska utbildningen. Även elever som lyckas ta in informationen och få bra betyg lämnas ändå mestadels förvirrade i livet.
Eftersom kultur alltid är förvärv och imitering kan vi inte kalla kulturers inflytande för vad som är äkta i en människa. Den riktiga själen ligger alltid i människans natur. Så när vi inte känner till människors natur, då känner vi i själva verket inte heller till människans riktiga själ. En lärare eller förälder som älskar en ung människa för hennes kulturellt behärskade – d v s imiterade – fostran, religionspraktik, eller skolbetyg, älskar i själva verket inte människan i individen – bara förvärvet; den inmatade kulturen. Och individen själv, okunnig om sin egen natur och dess djupare behov, kan gå så långt som att förkasta sin egen själ för att få respekt och kärlek genom att imitera kulturen ännu mer. Hur hjälper detta människor att älska varandra när de bara älskar "kulturen" i sig själva och andra?
Om världskriser och samhällsproblem som ständigt återkommer är ett relationsproblem som uppstår från en begränsad kärlekskapacitet, det så kallade "hatet i världen," då är det absurt att vi fortsätter uppmärksamma kultur och ideal – d v s falskhet och tuktan – framför natur och ärlighet, d v s framför sanning och acceptans. Kultur kan bara vara till värde om den stödjer människan att acceptera och förstå sin egen och andras natur, inte när den kräver imitation och tuktan för att människor ska bli accepterade och undvika bestraffning eller utstötning. Men ingenstans finner vi en utbildning som lär ut och ger betyg i förmåga att etablera tillfredsställande förhållanden med andra.
Människans natur kan förstås vara egocentrisk och ha starka begärsug, men det är åtminstone äkta och naturliga instinkter som därmed kan vara värda att bejaka för att finna vad de verkligen vill åt och på så vis lära känna och identifiera vår natur. Kultur, däremot, ger människan konstgjorda begärsug som inte ens är äkta – begär efter pengavinst, fordon, mode, prylar, plastikoperationer, militärt kärnvapenförsvar, o s v – påhittade saker som egentligen är främmande för livet, som inte existerade för bara några hundra år sedan, och som har ytterst lite att göra med människans djupare behov.
Om vi analyserar och tänker efter finner vi snart att demoniseringen av människans inneboende natur framstår som mer och mer obefogad. Natur får lättare näring genom enklare, naturliga saker än kulturellt förvärv. Den destruktiva tendens vi ser bland människor runt om planeten idag beror främst på förvärv och hjärntvätt. Det har ytterst lite att göra med äkta natur. Idéer och kultur är dessutom ofta hotfulla och främmande, ett samhälle som verkar vara emot dig – emot din natur. Själen känner av att kulturen inte uppfyller djupare behov och detta framkallar depression, desperation och uppror. Därefter använder kulturen detta uppror och bråk som "bevis" på att kulturens idéer och krav måste hävdas ännu mer för att tygla människans natur. När det egentligen är tvärtom.
Vi kan dock inte komma ifrån att människans natur har producerat kultur, så vi bör inte ta kultur helt separat från natur. Kultur är dock vad som förklär och distraherar oss från att se vår riktiga natur så att vi kan hantera den.
Om vi erkänner vår natur som grundorsak, då måste vi dra slutsatsen att människors natur inte är homogen. Människor gör vanligtvis antagandet att människor är mer lika varandra än de faktiskt är, och därmed att deras "idéer" skulle vara lika bra och naturliga för alla om de förverkligades. Människor inser inte till vilken grad vi har olika natur, olika psykologi. Vi måste förstå att vi är partiska, och att denna partiskhet leder till norm- och önskningsfokus, så kallade "ideal," istället för riktig frid, kärlek och acceptans.
Om människan är problemet, då behöver vi förstå människan. Psykologi, religion, filosofi, konst, litteratur, och olika typer av samhällsteorier, försöker alla förstå och förklara människan. Min utbildning är inte annorlunda, och en väsentlig, tidlös utbildning bör inte vara annorlunda.
Det går inte att komma ifrån att utgångspunkten måste vara att alla människor bidrar till våra kollektiva problem i alla tider. Eftersom människor inte inser till vilken grad de själva är problemet, är rätt kunskap nödvändig.
Det positiva med det här är att även om du bidragit till problemen så kan du inte klandras eftersom du saknade rätt utbildning och förståelse. Kulturers influenser har hjärntvättat oss alla. Du kan bara klandras i det här skedet om du vägrar söka mer förståelse och kunskap eller motsätter dig förståelse. Botemedlet mot "hjärntvätten" samt din egen partiskhet är därmed:
- Rätt utbildning baserad på fördelaktig värdering som bör etableras i kulturen, nämligen den utbildning jag pratar om.
- Individens egen ansträngning att försöka förstå och inte bara imitera rutinmässigt.
- Ärlighet samt individens egen ansträngning att utöva självkontroll över sin egen partiskhet och bristkänslor och se förlusten i dem.
